Etikettertvångssyndromocd
Läst 3347 ggr
fuzzie
2014-02-08, 01:37

OCD :/

Yes, de lider jag av… 

Har varit ett rent helvete kan jag säga! Jag har haft det som jag själv kommer ihåg sedan jag var runt 8 år. Nu är jag 20, så 12 fina år har gått och hjälpen kom inte förens nu… 

Jag är inte bitter om det låter så, men detta är en väldigt påfrestande "diagnos" som tar upp väldigt mycket av min tid och gör ju då att de blir lite svårt att leva ett normalt liv. Mest pågrund av att man mår dåligt av att inte utföra tvånget som hjärnan hakar upp sig på, de blir till och med så att det gör fysiskt ont att inte utföra tvånget. 😕 

Jag fick veta i torsdags att jag har OCD och min samtalsterapeut kunde avgöra det redan innan papperet var helt ifyllt eftersom jag fyller alla kriterierna för det. Känns skönt på ett sätt eftersom jag alltid har varit medveten om att det är ett problem och de ska tydligen även finnas mediciner som kan hjälpa, så de känns faktiskt bra. 

Det verkar även mest troligt som att jag har ADHD och kommer förhoppningsvis få göra en utredning på det om inte allt för länge. Dock om man har en diagnos så är det inte ovanligt att man har någon till diagnos eller liten egenhet. Och därför så går antagligen ADHD och min OCD hand i hand och förstärker varandra vilket gör ju då att båda förvärras…  

Var tvungen att få skriva av mig lite här. Dock har jag märkt att de inte verkar vara så många här som har OCD, men hoppas iallafall att det finns någon som kan dela några erfarenheter med mig. 🙂

Mvh Anna 
fuzzieshamsteruppfödning
Föder upp vintervita dvärgar ^^

bina88
2014-02-08, 01:49
#1

Jag har OCD & ADD, ett helvete:( börja med ocd när jag var 13/14år & jag fyller 26år iår.

fuzzie
2014-02-08, 02:00
#2

#1 Oj! Men hur har det gått för dig? Alltså, har du gått till en samtalsterapeut du också eller blivit medicinerad eller på annat sätt hjälpt? 😛 

Sorry om jag är rakt på med frågorna, isåfall behöver du inte svara om de skulle kännas jobbigt. Tycker bara att det var intressant när det finns fler än jag som lider av det. 🙂

Mvh Anna 
fuzzieshamsteruppfödning
Föder upp vintervita dvärgar ^^

bina88
2014-02-08, 11:03
#3

Jag lider en del av panikångest & ångest också så det har varit sjukt jobbigt.. Det tog ett par år innan jag började prata om mina tvånghandlingar & tvångstankar. Fick tillslut kontakt med en kurator som har hand om KBT. Men jag upplevde det fruktansvärt jobbigt att sitta där och rabbla upp i detalj allt jag gör & tänker. Kände mig så löjlig. Sen att prata om det gjorde att jag börja tänka ännu mer på min ocd. Klarade inte av det.. Sen för ca 1år sedan accepterade jag äntligen medicin 'fluoxetine accord' vilken är en anti-Depp medicin som är inriktad på tvång o ångest. Dem har velat ha mig på medicinering sen jag var mindre men jag har alltid vägrat mediciner o ville liksom bli bra på egenhand.. Men nu har det gått så många år & jag orkade inte mer så jag tog steget att testa. Så den medicinen testade jag & sen olika för ADD'n.. Min ocd är nu lättare. Men fortfarande där. Får inte lika mycket ångest när jag låter bli osv. Ska börja med KBT igen & hoppas jag är starkare & klarar av det. Hur är din historia?

fuzzie
2014-02-09, 01:23
#4

#3 Ojdå inge bra de. 😕 

Själv lider jag också av panikångest och depressioner. Vilket jag har ätit medicin emot men slutade med den då den sänkte mig ännu djupare ner i depressionerna. 

Jag håller med dig om att det inte är särskilt kul att sitta och "öppna" sig för en kurator/samtalsterapeut om vad man tänker och gör eftersom att det är väldigt personligt och något som "de flesta" inte har för sig på dagarna… 😛 

Ok, har den medicinen fungerat bra för dig? Alltså har du fått många biverkningar och sånt eller gick det ganska lugnt till? 

För den medicinen jag åt var Fluoxetin Ratiopharm och det var den som sänkte mig.. Jag utvecklade ett självskadebeteende som fortfarande sitter kvar och som jag har svårt att bli av med. Jag fick även mycket biverkningar av den vilket var oerhört jobbigt. Och under min medicinering så fick jag ännu värre panikångest och mer tvångstankar. Så denna medicinen vill jag aldrig se igen! 😡 

Jag har många gånger suttit och letat information om den medicinen och det jag har hittat hittills är ganska skrämmande faktiskt. Det har alltså visat sig att personer som äter den löper större risk för att begå självmord, bli självdestruktiv och även skada andra under användningen av den… 

Så jag är inte så positivt inställd mot någon medicin märk med "Fluoxetin" 😕

Mvh Anna 
fuzzieshamsteruppfödning
Föder upp vintervita dvärgar ^^

mjäkarn
2014-02-11, 00:03
#5

Jag har också OCD. Ej diagnosterad det, men jag vet, då jag har ett dussintals tvångsmässiga beteenden jag lever med än idag. Är 23, haft det sen jag var 8. Ett antal andra självskadliga beteenden också…

I vilka sammanhang får ni det oftast?

Själv upplever jag det när jag känner press, exempelvis i ett uppehåll av läsande eller om jag känner förhinder att jag kan bli frustrerad och det kan ta sig utlopp genom mina tvångsbeteenden. Kring mina höga krav och att jag förlorar mitt lugn, liksom. Det känns dock som ett symptom av min ångest, liksom. Har ni det dagligen? Mitt kan ta sig någon dags uppehåll om jag mår bra.

fuzzie
2014-02-11, 00:56
#6

#5 Jag får mer tvång om jag är tex. stressad. Fast det kan vara lite både och. Jag kan även vara glad om man tex. ska åka och hälsa på någon släkting, dra till någon kompis, åka och pierca mig hihi ^^ 

Men oftast är det ju när jag blir stressad på ett negativt sätt eller mår allmänt dåligt psykiskt. Ju mer stressad jag blir = desto mer tvång. 

Jag har det dagligen och har alltså haft så sedan 8 års ålder, vilket gör att jag är väldigt van och därför kanske jag själv inte uppfattar det lika jobbigt som jag borde tycka att det är. Det är när man pratar om det som man inser hur pass mycket det faktiskt är. 😕

Mvh Anna 
fuzzieshamsteruppfödning
Föder upp vintervita dvärgar ^^

mjäkarn
2014-02-11, 01:40
#7

Mm, det är mycket man låter gå obemärkt förbi när man har ångest.

Det är jävligt jobbigt att man redan hunnit börjat tvinga och sen märker man det medan och så klandrar man sig själv. Så kan det bli för mig i alla fall.

Jo, det är svårt när det är så pass invant. De enda gångerna jag har varit fri en längre period är när jag känner mig fokuserad och inte allmänt stressad eller har ångest. Det är jättesvårt. särskilt om man inte känner att man har en rutin till vardagen.

Ja, så är det absolut. Det är ett riktigt jävla helvette att gå till psykologen (ska dit imorgon :( ). Det är jobbigt att prata om saker som hänt igår när man vet att man ska leva för idag. Men även om man skräddarsyr sina svar till varför man mår dåligt på egen hand, så blir det sällan hållbart, så därför tvingar jag mig dit nu, för jag märker att jag ändå vill snacka om sånt här skit med folk, men att man av någon anledning inte får. En psykolog är ju oberoende av ens vänskap, så det är skönt som fan att slippa oroa sig för att såra någon eller om vad de tycker eller känner om det. De försöker inte heller tycka synd om en och sånt skit. :)

fuzzie
2014-02-11, 02:18
#8

#7 Jag ska också till min psykolog imorgon. Eller ja, samtalsterapeut kallas det. Men jag kan hålla med om att det ändå är skönt att få prata ut med psykolog/samtalsterapeut eftersom dom inte har någon koppling till en på något sätt. Så precis som du säger så sitter dom ju inte och säger: -Men åhh, stackare. Så fort man pratar med dom, vilket kompisar isället gör… 😛

Mvh Anna 
fuzzieshamsteruppfödning
Föder upp vintervita dvärgar ^^

mjäkarn
2014-02-11, 02:53
#9

Okej.

Mjo, precis. Man slipper sociala spelet och man kan bara prata.

Ja… Fast det är ju vad en kompis ska göra med, men… Om man pratar om något som de inte varit med om så kan man inte förvänta sig att de ska fatta, heller. Det är väldigt lätt att missuppfatta det och tro att de bara säger saker eller är oärliga, medan det i själva verket bara beror på att de inte vet hur man känner för att de inte har lidit så som man själv har lidit… Eller för att de inte har pluggat till sig den vetskapen som en psykolog har gjort. Det är främmande land för många.

bina88
2014-03-04, 14:29
#10

Har inte läst vad ni skrivit förrens nu, vet inte varför. Jag drar mig för o göra saker för det mesta.

Medicinen jag tar fungerar faktiskt okej. Min överläkare såg till att jag började med droppform först, så man kunde höja dosen sakta då han tyckte jag mådde så dåligt att det är bäst man tar de lugnt så jag inte får de där jobbiga två första veckorna.
Dumma var att jag helt läste fel o tog maxdosen med engång iallafall, haha. Men det gick bra.
Jag började med att ta ett piller om dagen sen, det är väl 20mg. Kände att ångesten lugnade sig lite & jag kunde stå emot lite tvång utan att må förjävligt av ångesten. Men kände mig ändå inte ok. Så nu har jag höjt den till 2 tabletter varjemorgon. Kan ju säga att jag kan vara väldigt ledsen, jag kan vara glad. Normal alltså. Får använda den ett tag till för att se hur jag mår.
Bästa med den medicinen är väl att det verkar vara den ända anti-depp medicinen som inte gör så man går upp i vikt :P Den tar mer bort hungerkänslorna. Så kan säga att jag är inte lika hungrig o sen minskar den sexlusten lite, men ändå inte så farligt. 

Min OCD är konstant iallafall, jag tänker på det hela tiden. Typ varjesteg jag tar. Är jag stressad, vare sig det är bra eller dåligt så får jag mer tvång. Fast såklart värst vid negativ stress eller att jag mår dåligt.
Jag har ju mina vanor liksom, därav att de blir svårt att trolla bort dem. 

Har fått ny tid till min kurator som håller KBT, så nu skall jag försöka ta tag i det. Nu har jag medicinen så kanske är det lättare. Men jag verkligen avskyr att prata om det, känner mig så fruktansvärt knäpp haha.
Sen att prata om detta med vänner osv, det går inte direkt. Ingen fattar. Min familj o vänner skrattar i princip åt mig o tycker jag är konstig. Dem kan inte riktigt sätta sig in i hur det känns inombords för mig med dessa tvång, det är ju därför.

Men har alltid sagt, alla har haft/har några tvångstankar, typ "inte gå på a-brunnar" osv men för vissa går inte tvångstankarna bort, utan vi har det jobbigare. 

Ah tjena. Detta blev en hel bok :) hehehe

PetQueen
2014-04-16, 15:07
#11

Jag har också OCD :) Det är ett helvete och jag har haft det i 7-8 år (jag är snart 15) Min psykolog vill att vi ska utreda ännu mer om mitt psykiska tillstånd men det tycker jag blir alldeles för jobbigt, det räcker med att veta att jag har OCD xD Jag hoppas att allt blir bra med dig och jag beklagar att du har haft det så jobbigt :(

🐶 Djur är det bästa som finns 🐱

Upp till toppen