Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1562 ggr
[Memento Mori]
2014-01-30, 12:43

Att våga eller inte våga.. Långt och gnälligt. ;)

Hejsan, kan jag kanske börja med. Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men jag behöver nog räta ut tankarna lite och det skulle vara trevligt om någon "utomstående"  kunde hjälpa till lite.. 😉

Just nu så har jag varit arbetslös relativt länge och jag har börjat misstänkta att jag inte kommer kunna få jobb i stan jag bor i. Är i en universitetsstad så de flesta deltidsjobben går till studenterna, dessutom så söker jag mest som personlig assistent och det är många läkarstudenter så dom flesta såna jobb går åt. 

Jag hatar min lägenhet, kort och gott. Den är kall, vidrigt snuskig, störande grannar och är minst sagt mitt ute i skogen. Jag kan inte ens ta mig till en mataffär utan att åka buss så minsta lilla grej kostar extra och jag har verkligen inte råd. Oberörd

Utöver det så har jag tack vare ett något trassligt "kärleksliv" dragit på mig lite paranoia och är allmänt oroad av att träffa vissa personer igen. Och då har jag dessutom social fobi så har svårt att ta tag i och gå ut bland folk redan som det är. 

Jag söker redan jobb på andra orter men jag har verkligen svårt för att ringa och prata med dom och personlig assistent är ju ett sånt jobb där man oftast kommer in i via vikariat, deltid och provanställningar så arbetsgivarna tvekar säkert när dom ser att det är någon som söker på distans även om jag skriver att jag gärna skulle flytta. 

Så, det var lite "background story" och nu till mitt senaste lilla dilemma; mamma har erbjudit sig att betala för en flytt och även stå för hyran i upp till ett år för mig. 

Det låter i för sig trevligt och jag tror att jag verkligen skulle må bättre av att få komma härifrån. Men då kommer hon ju måsta betala för mig och min "underbara" hjärna har redan kommit fram till ett par skräckscenarier. 

Tänk om jag ändå inte lyckas få jobb eller kanske ännu värre, att jag lyckas men att psyket "kraschar sönder" så att jag måste sjukskriva mig? Vad gör man då? Ja, tekniskt sätt skulle man kunna flytta hem till föräldrarna igen men jag har inte riktigt en sån familj som man vill bo med (är bland annat därför jag flyttade ut till att börja med). Eller om mina "hjärnspöken" inte ens minskar av en ny stad? Kan ju kanske till och med bli värre då man blir mer isolerad. 

Gillar inte riktigt att det känns som en stor j**** chansning och hoppas på turen heller. 

Dessutom så fyller jag 23 nu i helgen, jag borde ju kunna klara mig själv.. Som jag bor nu är i för sig långtifrån trevligt men jag klarar ändå av det "själv" (..ersättningar..) även om det blir lite vatten och luft diet emellanåt. 😉

Jag har nog också lite lätt prestationsångest så jag kommer nog helt klart pressa och stressa upp mig ganska ordentligt och jag kommer ju bli (ännu mer) isolerad och ensam i en ny stad där jag verkligen inte känner någon. Kommer ju ändå ta tid att få ett jobb även där men samtidigt så orkar jag inte bo kvar här heller.. 😐 

Så jag vet inte, tankar, idéer, lite peppning kanske? 😎 Vad gör man när "alla" alternativ känns rent åt helvete..? 😃

MimmiH
2014-01-30, 19:17
#1

Jag har väl inget direkt råd att ge just nu. Det låter som att du skulle behöva någon form av hjälp. Har ni någon förening där du bor där du kan få hjälp och stöd? Jag tänker på t ex riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH. Under kontakt hittar du lokala föreningar.

http://www.rsmh.se/

Jag har hört om personer som tyckt att det har känts bra att få kontakt med fler i samma situation, som kan förstå hur det är. Det är även bra för hälsan att bygga upp ett socialt nätverk.

Hoppas du får fler svar.

Hälsningar från Mimmi och flocken
medarbetare på Undulater & Burfåglar
www.skoldpaddormedmera.se

 

[JeanetteK]
2014-01-30, 21:04
#2

Eftersom du har din mammas löfte om att betala för ett år så skulle jag prova om jag var du. När hon erbjuder det så känns det som att hon gärna vill göra vad hon kan för att du ska hitta ett jobb och bygga upp ett liv som du trivs med.

Vi flyttade för två år sen från Stockholm till Skåne och eftersom jag jobbar hemifrån så har jag fått försöka bygga upp ett socialt liv här. Det var lite tufft i början men det går ju till slut. Jag hjälpte till lite på ett café nere på församlingshemmet och då lärde jag känna en del folk och på den vägen är det. Det finns ju ofta olika typer av frivillig-jobb man kan delta i som kyrkan, röda korset och liknande har. Där är man alltid välkommen och det är ganska lätt att komma in även om man är lite blyg.

Jag håller tummarna för dig! Och sen kan du ju skriva massor här om du behöver någon att prata med!

[Memento Mori]
2014-01-31, 11:12
#3

Tack för svaren, ursäktar mig med att det kom lite som en chock så det blev lite "kaos i hjärnkontoret" igår. 😉

#1 Jag funderade lite på RSMH för ett tag sen, men det är den där lilla känslan att jag inte riktigt vill bygga upp ett liv här så jag avstod. Men bra att du tog upp dom så då kan jag ju fundera en gång till eller möjligtvis ta det om och när man nu skulle flytta. 🙂

#2 Ja du har ju rätt men jag har lite svårt för att ta emot hjälp sådär plus att det lär nog ändå bli en del pengar som går åt. 🤔 

Bra förslag att försöka sig på olika föreningar och frivilligjobb, lär nog bli lite jobbigt men ändå smart sätt att träffa folk på. 🙂

Så det lutar nog mer åt hållet flytt just nu men behöver nog fundera lite extra noga på det.

[JeanetteK]
2014-01-31, 11:22
#4

#3 Det är ju lite jobbigt att komma in i nya sammanhang, men jag tyckte att det var ett enkelt sätt. Dom blev så glada att man kom och man blev snabbt indragen. 🙂Hoppas du kommer fram till ett bra beslut och att det går bra. Berätta gärna hur det går. 🤗

[Memento Mori]
2014-01-31, 12:01
#5

#4 Jo det kan jag tro, dom brukar nog bli glada av att få så många och bestående arbetskompisar som möjligt. 

Tack och det kan jag göra. 🙂

Wide Awake Dreamer
2014-01-31, 16:44
#6

Om du är så trött på din nuvarande situation, och dessutom har ett vettigt handlingsalternativ, så tycker jag att du skall göra slag i saken. Använd den negativa känslan du har inför ditt nuläge som extra motivation för att göra en förändring. Bryt dig loss mentalt från din nuvarande hemort och börja föreställa dig ett bättre liv på din nya. Om du stannar kvar i "tryggheten" så vet du att du får behålla allt det där negativa som du räknat upp. Men om du tar chansen att flytta till ett nytt ställe, t.o.m. en ny stad, så ökar chanserna till ett bättre liv mångfalt. Stora förändringar i livet kan ge positiva sidoeffekter som man inte ens tänkt på tidigare. Bara känslan av att bryta upp och starta om på nytt kan ge oanad styrka. Det blir kanske inte någon drömtillvaro bara av att du flyttar, men som sagt, chansen är bra mycket större att något bra händer i ditt liv, jämfört med om du stannar kvar där du är nu. Och du har fått bra tips av andra hur du kan börja bygga upp lite nya kontakter. Jag förstår att det är ett tufft beslut. Men samtidigt tror jag du vet innerst inne vad det rätta är, det låter så i.a.f….😉

[Memento Mori]
2014-01-31, 19:12
#7

#6 Mjaa, det lutar nog mer och mer åt rätt håll i alla fall. Behöver nog bara ha en allvarlig diskussion med mig själv om vad positivt tänkande, överdriven ängslighet och acceptera hjälp från andra är och innebär.. 😃

Tack för peppen. 🙂

Upp till toppen