Jag har varit så trött, närmast utmattad på sista tiden. Alla motgångar känns enorma och glädjeämnena är bara tillfälliga små minuter…

Jag ligger efter i studierna, gjorde en omtenta i Historian och hoppas för godhetens skull att jag klarade den för annars bryter jag ihop helt.. hade inte mindre än två panikångest anfall av typen ''slå huvudet i väggen och gråt offentligt för att sen ligga illamående med hjärnskakning och kräkas i några dygn" och få panik och spendera 20 minuter eller nån halvtimme med att   hyperventilera stötvis i soffan och stirra rakt fram. Ett ganska osunt beteende. Och det kom pga ett prov.. visserligen att rätt jobbigt prov för om jag missar omtentan får jag ingen ny chans  förrän nästa år och det kan bli krångel med CSN osv..

Och nu är jag mitt i nästa kurs och vet knappt vad den handlar om. Jag har gått på föreläsningarna och även spelat in dem som ljudfiler, men jag har inte ens skaffat böckerna.. har vissa och de har jag inte läst.. Och det tynger mig. Jag brukar inte ligga efter på detta viset och jag brukar inte misslyckas med proven.. fast till mitt försvar var det bara ca 10 av 60 pers som klarade provet. 

Nu med stormen missar jag två dar till pga kollektivtrafiken. Jag hoppas att vi får behålla strömmen, hade tänkt läsa lite och några kapitel ligger som pdf på datorn. Fast jag har väl tillräckligt i McKay för att hålla mig sysselsatt till nästa vår..

Det är väl det som ligger och stressar just nu.. känner mig handlingsförlamad och orkar inte ta tag i det.. och allt är så rörigt här i min del av huset eftersom jag aldrig städar eftersom jag alltid är trött.. en ond cirkel..

Det positiva som borde pigga upp mer än det gör är att jag tex är klar med en bok som ska publiceras nu i dagarna. Vi är två författare och det är tredje delen i en serie om kaninhållning. Min första bok - både som jag skrivit och som publicerats… dessutom har jag skrivit på engelska vilket inte är mitt modersmål. Det är väl ändå något att glädja sig över och vara stolt över? Flera presumtiva köpare har redan anmält intresse..

Jag har söta små kaninungar som snart ska öppna ögonen. Hundens tass har läkt så mycket att han slipper bandage…

Men jag känner mig så trött. Ena sekunden hyfsat pigg, nästa helt utmattad och ångestkänslor och jag är helt oduglig..

Jag har haft depression tidigare, ''atypisk depression'' kallade terapeuten den. Jag fick medeciner som hjälpte föga, blev mest apatisk.. har dock ''nöd tabletter'' (xanor) att ta tex vid tillfällen som innan omtentan.  Men just då hände det så snabbt, jag hade inte sinnesnärvaro att ta dem. Jag undviker dem i största allmänhet eftersom jag inte vill ta droger om det inte är helt livsnödvändigt.

Sedan jag slutade med vete för två år  sedan har jag inte haft mer än 3 ångestattacker, de senaste två inräknade. Jag har blivit mer stabil helt enkelt.. men nu på senare tid har det gått utför igen. Jag undrar om det är något annat i matväg jag inte tål, mjölk utesluter jag redan.. socker kanske.. men jag orkar bara inte ta tag i det. Ändra om hela kosten igen känns som ett jätteprojekt, det är svårt nog att pendla 4 timmar per dag och inte kunna ha något med vete i matsäcken eller köpa nåt.. ska  jag börja undvika allt socker och stärkelse också blir det ännu mindre jag tål. Finns ingenting att köpa lite snabbt i en vanlig liten hörn-butik som mättar..

Menmen.. jag har beställt dagsljuslampor. Jag gissar att hösten/vintern kan vara en bov i dramat, ingen snö som ljusar upp och inget soljus direkt heller. Ska ha lampan vid datorn så lär jag få många timmars ljus..

Naturligtvis tar jag även D-vitaminer och andra multivitaminer och kalcium. Och magnesium eftersom jag har ont i ryggen. Det suger också energi, att alltid ha ont. Kanske ljuset kan hjälpa det också, jag har mindre ont på sommaren.

Tack för att ni lyssnade.