Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1430 ggr
[GoodbyeLullaby]
2013-10-28 17:52

Läkare tar mig aldrig på allvar.

Som rubriken lyder. Det händer gång på gång och idag var fasen sista gången som jag ens kontaktar läkaren om min ångest. Slutade bara med att jag blev ledsen så hela dagen är förstörd. Börjar inse att jag antagligen inte är värd någon mer hjälp. Får helt enkelt "gilla läget" och låta det rulla på så länge jag pallar. Skitsamma om jag är orolig dagarna långa, har svårt att sova, är trött 24/7 eller att jag inte kan följa med till släktingarna pga rädsla att få ångest där jag inte kan gömma mig. Vem bryr sig liksom? Klart att man ska leva i skräck. I alla fall enligt alla dryga läkare som inte har en aning om hur ångest känns. Gick till kurator en tid. Hjälpte mot depressionen men fick inga tips ang ångest. Är bara så jädra trött på att gå igenon allt som är fel på mig om och om igen…

Annons:
1866
2013-10-30 20:29
#1

Förstår din hopplöshet. Jag känner likadant inför många av de läkare jag har träffat. Mitt tips är att fortsätta leta en ny läkare. De finns de som är bra. Jag gick igenom 4 st innan jag hittade rätt. Kämpa på!

Murre67
2013-11-03 04:42
#2

Jag känner igen mig i det du säger att du aldrig blir tagen på allvar, det slutade med att jag anmälde vårdcentralen där jag bor till patientnämnden. Då började dom dra åt sig öronen och det blev möte med både enhetschef och alla inblandade. Innan jag gav upp gick jag även ut med i media hur illa jag hade behandlats av dom alla..

Jag hade sökt för mina mycket svåra sömnproblem i 6-7 månader, sedan nyårsdagen nu i år så kontaktade jag akutpsy för att jag inte orkade längre, jag var helt beredd att ge upp livet, men sedan blev jag remitterad till en fantastisk läkare och går nu även hos psykologen.

Det gäller bara att inte ge upp, dock är det inte alla som orkar gå vidare att anmäla dom.

DU HAR MER ORK ÄN DU KAN ANA

Jag kan bara uppmuntra med att inte ge upp, det finns hjälp att få, orkar du inte sfälv så finns det alltid människor som kan hjälpa till med det mesta..

Livet har inga begränsningar,

det är vi själva som begränsar livet.

Murre67
2013-11-03 04:46
#3

Jag vet hur det är att leva i rädsla och inte våga göra, känna för eller vilja.

Jag har även en notis i post traumatisk stress, vilket är orsaken till måcka av problemen med att våga, vill inte, tror inte på och rädsla.
Massor av detta har gått hand i hand för mig.

Livet har inga begränsningar,

det är vi själva som begränsar livet.

abcdelm
2013-11-08 19:23
#4

Känner igen mig. Är övertygad om att något är kroppsligt fel och vill att dem ska ta fler tester men dem verkar hellugna. Tar också väldigt lång tid att få tid på psykiatrin så illa som jag mår.  Tycker inte man ska behöva vänta 2 månader för hjälp.

Upp till toppen
Annons: