Det är så sorligt det du skriver, att du ska behöva må så här:/

Du får jätte gärna höra av dig. Kort och gott går jag och inväntar behandling. Känner att måendet bara rasar och målar in mig i ett hörn av lögner. Är livrädd för sjukhusvården samtidigt som man vill krypa ur sitt eget skinn. Andra i min vardag förstår sig inte på mig, de ser mig som en annan person och tittar snett på mig när jag reagerar på saker som för dom är "bara en liten skit sak"

Skäms lite för detta, tyckte du var så modig att skriva ut det så jag ville verkligen svara. Kände igen mig i det du skriver.

Ha det så bra du kan ! / Kram:)

Åh, jag förstår verkligen. Det är ibland så sjukt svårt att hinna med alla humörsvängar och dom slår så himla hårt när dom väl kommer. Det är i alla fall bra att du ska få behandling. Du är välkommen att skriva till mig om du känner att det blir för mycket.

Tack kära ni, skönt att få svar av er!

Att veta att man inte är ensam om det här sjuka gör det något lättare att härda ut. 

Känns som att borderlinen eskalerar- jag tror på något sätt att det finns en botten för hur dåligt man kan må och sen flyter man upp igen. Det kanske tar flera år… men det här livet är det enda vi har (förmodligen) så det är värt att stå ut, det finns ett ljus i slutet, det tror jag idag, den här timmen ☀️

SaaraE: är också rädd för sjukhusvården, men dras dit ändå- känns som att dom i alla fall håller koll så det inte spårar ur totalt- även om det är just det ingen annan kan göra åt en. HUr lång tid tror du att du kommer få vänta på behandlig? är det DBT?

emotionfuckerJa precis man är som en slav under sina känslor. Går du någon form av behandling? är det bättre eller sämre just nu för dig?

Nej, dom vet faktiskt inte riktigt, kommer antagligen få nya diagnoser nu efter en utredning, mer åt OCD och autism hållet. DBT har jag gått början av. En kompis till mig har precis avslutat DBT och hon har blivit så hjälpt av det! Helt otroligt är det, det är verkligen en behandling som många blir hjälpta av. Hoppas så mycket på att det ska hjälpa dig också!

Skickar ett meddelande till dig istället:)

Okej hoppas det blir en bra gjord utredning då :) så du får rätt diagnos, det är skitviktigt ju för att kunna ge rätt hjälp =0

Åh härligt att höra, då finns det hopp!

Tackar, kollar meddelandet senare!

Jag fick testa DBT några gånger men kände inte att det var något för mig. När jag var 15 (är nu 20) så blev jag inskriven på dagvård för att jag hade så mycket självmordstankar och självskadebeteenden, blev utskriven där när jag var 17-18. Det hjälpte väldigt mycket, jag lärde mig att se att livet är värt att leva. Men det är klart att det kommer perioder då jag inte alls känner så, men det var mycket värre när jag var yngre och åkte in och ut från psykiatrins klinik. Just nu har jag bara samtal och vid behov medicin. Jag väntar på att MBT behandlingen ska öppna sin intagning, men ingen vet när dom ska göra det så det börjar kännas lite trögt då jag känner att jag verkligen behöver få behandling. 

Mitt mående är bättre då jag inte är deprimerad på samma sätt som när jag var yngre. Jag ser min Borderline mer nu än vad jag gjorde förut, jag försöker att bli medveten om vad som händer, hur jag reagerar och vad som är fel. Men min partner är väldigt stöttande och vi pratar om det hela tiden och det hjälper väldigt mycket. Men just nu är den faktiskt ganska påfrestande.

Du är inte ensam.

jag känner igen mig väldigt väl i det du skriver.

Jag går också och väntar på DBT behandling, vet bara att det ska ske snart och det har de sagt i snart två månader. Men försöker ta en dag i taget.