![[Paranoid]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ångest, sjukskrivning?
Hej.
Jag är ny här i just detta forum, vet inte varför jag inte hittat hit tidigare för jag är fullt medveten om att jag själv lider av någon slags ångestsjukdom…
Hur som helst….
Jag började i måndags en utbildning för ett jobb, den här utbildningen kommer att vara i 6 veckor och verkar vara ganska intensiv (läraren sa i alla fall att dom 2 första veckorna skulle va rätt intensiva), men mitt problem är att min ångest kommer i vägen för detta och jag tycker det är jättejobbigt. Jag trivs jättebra på utbildningen redan nu, det är jättekul och jag har fått bra "klasskompisar", trots detta så får jag ångest och jag vet inte varför… det kommer utan förvarning och det kan komma när som helst på dygnet, spelar ingen roll vad som händer, oavsett om jag gör nåt jag känner mig glad, lugn eller upprymd över så kommer det ändå.
Jag ringde till min läkare om detta för att fråga vad jag kunde göra åt det och hon har gett mig 3 olika sorters mediciner nu, Oxascand i 5 mg och 10 mg och nu äter jag Atarax, men inget av detta hjälper mot dom attackerna jag får så min läkare började hymma om sjukskrivning? Att jag skulle vara sjukskriven till 50 el 75 %… jag blev jätteförvånad och jag vet inte riktigt om det är bra eller så? För jag trivs ju så bra med kursen och vill gärna inte missa något.
Men gäller det min hälsa så kanske man ska tänka över det…
Vad säger ni? Finns det någon mer som blivit sjukskriven för ångestsjukdomar?
Formulerade mig lite fel, jag äter inte alla dom 3 medicinerna samtidigt utan det är dom 3 jag testat eller så, jag äter BARA Atarax just nu (25 mg) även kombinerat med Venlafaxin… glömde jag säga
Du måste få hjälp i form av samtal!
Jag har kämpat i hela mitt liv med depressioner och ångestattacker och jag har gått till kuratorer vid många tillfällen. för ca 1½ år sedan började jag söka hjälp hos vårdcentralen för att det blev för mycket för mig. Jag blev tilldelad medicin efter medicin. Men fick aldrig gå till grunden med mina problem. Det var bara nu innan sommaren som jag fick ställa mig i en kö att gå och prata med en kurator på vårdcentralen. Hon bestämde sig fort att jag behövde bättre hjälp och så fick jag en remiss till en psykolog. Men väntetiden var på ca 3 månader eftersom att det var sommartider. när jag väl kom dit så sa även han att jag behöver mer hjälp och skickade en remiss till psykiatrin. Väntar än på att göra mitt första besök där.
Det jag ville komma fram till med det här var att jag har väntat på hjälp i 1½ år. Som det ser ut idag så verkar det som att man måste veta själv vilken hjälp man behöver och stå upp för det.
Så kräv att du ska få ställa dig i kö för samtal! Det tar sån sjuk tid ändå!
Sen kan sjukskrivning vara ett måste om man känner att det inte går längre. Det är bara du som kan känna hur du vill göra med det.
Känn aldrig skuld för att du behöver vara hemma!
Kram
Jag går på universitet och har just blivit sjukskriven pga ångest- känner igen mig i vad du skriver, det kan komma närsomhelst.
sjukskrivningen är på heltid, då jag fick ångestutbrott varje gång jag skulle till skolan. läkaren sa att vi skulle börja prova 1 månad- sen längre kanske. Han sjukskrev mig för att jag skulle få en chans att vila och göra sådant som lugnar.
MEN det värsta är att jag bara blir stressad av tanken av att jag inte gör något nyttigt. Ångesten är fortfarande där- precis som innan jag sjukskrev mig.
Min konst- blogg: http://petrahyberg.wordpress.com/