# GAD Author: zinnesro Lider av GAD och allt är upp och ner. Äter medicin och mitt i alltihop köper vi hus och ska flytta om några månader. Nu ångrar jag det så att jag håller på att bli tokig. Vill inte flytta, vill bara bo kvar där vi gör och ångra allt, men det kan jag ju inte eftersom vi redan skrivit på. Hur tar man sig genom detta? Jag mår så dåligt varenda dag. Tänker bara en massa katastroftankar, och vad f-n har jag gjort? Min man försöker stötta, men han har ju jättesvårt för att förstå detta, det var ju t om jag som hittade huset från början och puschade på att vi skulle titta på det. ## Comment 1 Author: lightseeker tror att du skulle behöva någon att tala med, tex. dom på psyk-akuten, dvs. om du inte redan har en regelbunden psyk-kontakt. Tar du några mediciner förresten, annars kanske du borde börja med det, för att ta dig igenom din kris ## Comment 2 Author: Mammi Hej zinnesro! Vad jag känner igen mig i ditt inlägg! Jag har oxå Gad och har gått igenom samma sak som dig när det gäller husköp. För ca 3 år sedan sålde vi vårt hus där vi bott i 20 år och köpte ett annat. Det var nog det jobbigaste jag nånsin gjort tror jag! Jag fick fruktansvärda panikkänslor och katastroftankar och bara grät och grät och ville vi skulle dra oss ur alltihopa. Jag ville bo kvar i det hus vi bodde i ,och hur kunde jag vara så dum att "jag" dragit igång detta osv. Det kändes som allt var mitt fel om det skulle bli " fel " osv. Det hela slutade med att jag fick åka in på akuten och prata med en läkare där som skrev ut antidepp samt några tabletter till natten. Jag tog endast en tablett den första natten men det gjorde iallafall att jag kunde slappna av så pass så jag kunde sova. Sen pratade jag med min sambo och vi kom överens om att jag kunde lägga beslutet på honom och försöka lita till att det skulle gå bra, och **om** det nu inte skulle bli så lyckat var det inte heller hela världen mm Försökte hela tiden intala mig själv om dessa saker och att man måste våga pröva på att förändra saker här i livet trots riskerna osv. Det var en fruktansvärt jobbig tid innan vi var på plats och hade aklimatiserat oss mm, ( jag då först och främst...) men det gick bättre och bättre efterhand. Mina vänner och familj som känner mig trodde inte det va sant att jag orkade genomföra nåt sånt här efterssom dom vet hur jag fungerar, och dom blev mäkta imponerade av att vi genomförde det till slut! Jag hoppas att det löser sig för dig/er oxå och att du snart kan landa i det här att **det gör inget om det inte blir bra-man måste våga pröva-det finns betydligt värre saker här i livet att oroa sig för,  mm mm Lycka till och styrkekramar från Gyte!!** ## Comment 3 Author: lightseeker vilka fina råd, vunna ur egen erfarenhet, härligt när man kan dela med sig, hoppas att du kan dra någon nytta ur det, zinnesro ## Comment 4 Author: zinnesro Åh tack för era svar!! Och Gyte då speciellt som varit med om samma sak och för att du tog dig tid att skriva ditt långa svar till mig. Vilken känsla att det finns fler i samma sits! Jag är så arg och irriterad över detta, varför jag?? Men så tänker såklart alla som hamnat här. Jag försöker att lämna över det åt min man, att det är hans val lika mycket som mitt. Men det är så svårt och jag oroar mig för en farlig massa saker. Att sonen inte ska trivas på nya förskolan, att jag ska springa på en massa gamla skolkompisar (som jag vet bor där) och att våra barn ska hamna på samma förskola etc etc. Vill inte ha med dem att göra, utan vill bara leva tillbakadraget med min familj och de vänner vi har idag. Vill liksom ha kontroll över allt och alla. Jag orkar snart inte grunna på detta mer. Vet verkligen inte hur jag ska kunna släppa det. Men jag tackar för tipsen, ska verkligen försöka att ta in det. Men det är så svårt, varje morgon när jag vaknat börjar allt om igen. Ångest ångest ångest.... ## Comment 5 Author: Mammi Ja huvvaligen, det är verkligen inte lätt, jag vet! Jag är oxå en som vill ha kontroll på allt runtomkring mig och har en stor press på mig själv att allt måste bli så himla rätt jämt. Inget får bli fel pga mig, rädd för att såra andra osv...Jag har även ett väldigt stort behov av lugn och ro. Har haft panikångest och depressioner i omgångar sen jag var barn och är väldigt känslig för stress. Låter som jag är värsta "deppot" ![Foten i munnen](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") men så är det inte riktigt. Folk som inte känner mig kan aldrig tro att jag har dessa besvär efterssom jag oxå är en väldigt öppen och humoristisk person. Nu är ju mina barn vuxna men tro inte att det gjorde saken lättare för det, nädå... Jag hade jätte ångest över att vi skulle sälja deras kära barndomshem och det kändes som om **jag** satt igång något fruktansvärt mm Sonen skulle fylla 18 år det året och bodde fortf. hemma och jag tyckte jätte synd om honom som måste bryta upp osv, trots att det var bara ca 2 mil bort....Ja himmel och pannkaka vilka tankar man kan få,suck!  Det underlättade när jag ( vi ) beslutade att **lägga över det på min sambo och jag försökte intala mig att det är ju bara ett hus...**Vi ska inte bryta upp för att flytta utomlands, vi har ju varandra vad än som sker osv** Alltså:** **Funkar det inte, so what! Då har man ju iallafall prövat! Finns ju fler hus isåfall mm mm** Det var såna tankar jag försökte **tvinga fram** när katastroftankarna vällde över mig, och sen pratade jag mycket med mina nära och kära om hur jag kände det så dom visste, **ifall** det nu skulle skita sig.... Det tog tid men nu har jag bott in mig i vårt lilla torp och trivs bara bättre och bättre! Med andra ord: **Jag överlevde pärsen!!!**  Det tror jag att även du gör, vad än ni nu beslutar er för, helt klart! Jag tror du är inne i den jobbigaste delen nu när ni fortf. är kvar i huset ni ska sälja. Så upplevde jag det i allafall. När det inte fanns nån återvändo eller flyktväg kvar kändes det lättare att handskas med på nåt sätt.  Då var det bara att följa med strömmen likssom... Styrkekramar till dig: **DU KLARAR DETTA VÄNNEN!! ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")** ## Comment 6 Author: zinnesro TACK!!!! Vilken lycka att jag reggade mig här så att jag fick uppleva detta stöd. Just nu är jag nästan apatisk och har vänt mig mot min man (helt fel, jag vet) men på något sätt anklagar jag honom eftersom jag var så osäker när vi skulle skriva på. Vad lustig detta är, det är 2 mil vi också ska flytta :-)) Flytten innebär en massa fördelar, men det ända jag kan se är nackdelar och att jag lämnar all trygghet och säkerhet och kastar mig mot en säker katastrof. Hade vi flyttat inom samma område hade det känts mycket mycket bättre och jag hade kunnat glädjas och planera nya gardiner, möbler mm. Nu vill jag bara skruva tillbaka tiden och kasta kontraktet. Skönt Gyte att du förstår vad jag går igenom. Ibland kan jag tänka klart för en stund och tror att allt kommer bli bra, sen börjar tankarna flöda och det negativa tar över. Ungefär: "tro nu inte att du ska glädjas över detta, för det kommer bli totalt misslyckat". Ibland kan jag t om tro att det är en stark intuition som försöker varna mig. Tänk vad huvudet kan spela en spratt. Det är dessutom ett ganska bra tag tills vi ska flytta, jag orkar inte gå och älta detta i flera månader , jag blir galen snart! Tack än en gång för allt stöd!!! Kramar ## Comment 7 Author: poetica Hade jag inte varit så trött och haft dator skulle jag kunna skriva att jag känner igen mig i ALLT som nu skriver( har bara läst snabbt, men överlag är det exakt exakt som jag har det) och ska läsa igenom tipsen. Det är inte mycket till svar, men i alla ser du att vi inte ensamma i vår ständiga oro. Inte mycket till hjälp. Men ett litet " jag bryr mig men orkar inte skriva alltjag har i huvudet-kommrntar får det bli. Hoppas det löser sig för dig. Kram sara ## Comment 8 Author: poetica Hade jag inte varit så trött och haft dator skulle jag kunna skriva att jag känner igen mig i ALLT som nu skriver( har bara läst snabbt, men överlag är det exakt exakt som jag har det) och ska läsa igenom tipsen. Det är inte mycket till svar, men i alla ser du att vi inte ensamma i vår ständiga oro. Inte mycket till hjälp. Men ett litet " jag bryr mig men orkar inte skriva alltjag har i huvudet-kommrntar får det bli. Hoppas det löser sig för dig. Kram sara ## Comment 9 Author: poetica Sorry det råkade bli :) ## Comment 10 Author: poetica Råkade bli 2 skulle det ju stå var nog väldigt trött igår kväll;)