Men lille vän, vad tråkigt att höra att du fick denna sjukdom så tidigt( eller ja över överhuvudtaget) och dessutom att du är utstött. Jag lider med dig. Jag träffade en gång en psykiatriker på flygplatsen och hon sa att vår kropp/själ är kapabel till sådant som mediciner inte ens kan komma i närheten av, men sällan vet vi om det. Det som ofta har hjälpt mig är att faktiskt sitta och grubbla och tänka djupt på vad det är som ger mig denna ångest, och sedan försöka komma på just varför detta skrämmer mig. Jag förstår att det är jobbigt i skolan men man vet ju aldrig, det kan ju vända just i år. Kan du försöka engagera dig i olika saker så att du kan få träffa lite vänner?

Vad coolt! Asså att "kroppen har en egen medicin"! Det som ger mig ångest är när jag tänker på att skolan snart börjar och när jag går ute själv med min hund så brukar tanken komma upp: Tänk om jag skulle kvävas här och så hittar ingen mig.. Det är lxm min största fobi, att kvävas. Men nu har jag börjat med lergiganen igen. Min "sömntablett" och den funkade perfekt! Jag blev helt borta ( Jag hade varit utan den en vecka så kroppen är ovan nu..) och kunde då sova i min egen säng. Men jag hoppas att det kommer gå bra i skolan ❤️