Ibland önskar man bara att någon skulle säga åt en vad man ska göra.. Nu är det förstås inte så enkelt, men att skriva av sig i ett forum känns iallafall som åtminstone något..

Haft ångestproblematik sedan 2008, men just nu är det värre än nånsin.. Jag kan inte ens gå och handla längre eller gå in på banken eller liknande, än mindre ta bussen eller knappt ens köra bil, är livrädd för bilköer, att bilen ska sabba osv.. Svarar inte telefon när det ringer, knappt på mail, träffar inga vänner eller ens familjen.. Och ah, allt annat, detta var bara några få exempel.. En normal vardag känns oerhört avlägset..

Sitter hemma och är arbetslös och utan någon som helst inkomst. Fixar inte arbetsförmedlingens aktiviteter… Efter ett halvårs velande fick jag till slut en tid hos en läkare på vårdcentralen som remitterade till KBT med start om en månad eller så, men jag vet inte om jag fixar det.. Bara att gå till vårdcentralen den gången var oerhört jobbigt och det var på håret att jag alls kom dit, kunde inte ens äta på två dygn innan, var så nervös. Och så ska jag gå dit en gång i veckan kanske eller till och med åka till en annan stad för det..? Vet inte om jag klarar det.. Men framförallt, jag har inte råd med typ 160 kr i veckan.. 

Iallafall.. Vad ska man göra.. Fixar inte arbetsförmedlingens aktiviteter. (Och självklart ännu mindre söka jobb, intervjuer osv..) Räkningarna har börjat samlas på hög, påminnelseavgifterna allt fler.. Växlar mellan en tung klump i bröstet och en känsla av skit-samma, för det mesta känns det som att jag inte behöver planera en alltför lång framtid.

Finns det något man kan göra..? 
Egentligen är jag väl mest ute efter att få höra vad andra i samma situation tagit sig till.. Eller ja, alla råd tas tacksamt emot..