Annons:
Etiketttvångssyndrom
Läst 15697 ggr
KarolinaM
2007-03-30 21:55

Min Berättelse

Jag har egentligen haft Tvångssyndrom hela livet, men inte så handikappat som det blev sommaren 2003. Nyss fyllda 21 år och nybliven mamma utvecklades mina fobier och rädslor till 100 % handikapp över en natt. På bilden ser ni min hand när jag mådde som sämst. Det kunde bli upp till 50 tvättar på en dag.

Jag har alltid varit rädd för smittor och sjukdomar. Alltid tvättat mig lite extra och satt renlighet i fokus.

År 2003, nyförlöst och extra känslig förändrades mitt liv på en natt. Min make jobbade hela sommaren och jag gick ensam hemma med vår nyfödde son och såg hur alla andra åkte på semestrar.

Från början var det mest vår son jag var otroligt rädd om. Andas han? Har han ont i magen? Är våra hundar för nära honom osv.

En dag slog det bara över, helt enkelt. Jag blev rädd för precis allt som kunde göra mig och min familj sjuka. Visste ni att det finns bakterier på precis ALLT?

Av: KarolinaM

Datum för publicering

  • 2007-03-30

Jag kom på att jag absolut inte kunde gå ut från hemmet, för då skulle jag ju få bakterier flygandes på mig?

Att gå ner på stan och handla var helt uteslutet i 2 år. För jag kunde inte ta på pengar, VISA kortet eller något annat offentligt. Vi blev till slut helt låsta, jag och min man. Jag förstod inte riktigt vad som hände med mig, men jag kände hur hela kroppen bröts ner psykiskt. Jag levde med ständig ångest och oro över att få en farlig smitta.

Till slut kunde jag inte titta på löpsedlar i stan, för det kändes som att det varje dag kom nya smittor hit.

I November 2003 gick ett tvprogram som handlade om Tvångssyndrom. Av en slump fastnade jag just på denna kanalen. Det var som att ett ljussken kom upp över mig. Tjejen på tv:n skulle lika gärna kunna vara jag!? Jag har Tvångssyndrom!

Dagen efter ringde jag Psykriatiska Mottagningen i vår stad. Där blev jag väldigt dåligt bemött och dom hänvisade mina problem till vårdcentralen. "På vårdcentralen kan man en hel del om tabletter" sa hon.

Här ringer jag och vill ha hjälp, men blir avvisad? Vad har hon som läkarsekreterare för rätt att bedömma om jag är tillräckligt sjuk eller inte?

När jag lagt på luren med henne och berättade för min man, blev han otroligt arg och ringde genast upp psykmottagningen och begärde att få prata med klinikchefen. Efter en stund ringde denna upp och bad om ursäkt och fixade en tid samma dag.

Jag kom efter 4 månader till en psykolog som inte kunde ett dugg om KBT (Kognitiv Beteende Terapi) kändes det som. Jag insåg ganska snabbt att, detta kunde jag lika gärna vara utan.

Sagt och gjort, jag kontaktade en privatklinik i Malmö och fick ganska snabbt en tid där. En underbar tjej som visste vad hon gjorde. Tyvärr fick jag betala det själv och för 900 kr i veckan sa plånboken ifrån ganska snabbt.

Jag kom tillbaka till psykmottagningen i stan och hade nu fått en ny läkare där. Hon sa direkt att jag skulle behöva medicinering samtidigt som terapi för att klara av detta. Jag hade innan inte vågat ta medicin för jag hade under den jobbigaste tiden varit gravid med vår andra son. Nu var jag redo för ett försök så i December 2005 tog jag min första dos av Zoloft. Redan efter några dagar kände jag en helt ny värld öppna sig för mig. jag kände mig fri. År 2006 var det bästa året i mitt liv. Jag var i stort sett frisk, iallafall hade jag gått från 100% handikappad till 25%. Jag kunde ägna mina dagar åt mina barn och make.

Tänk vad tabletter kan förändra en människas liv, från odrägligt till drägligt!?

Detta året har varit lite jobbigare med en hel del bakslag och ångest. Men jag kämpar på och har gett mig tusan på att jag ska klara detta.

Annons:
Honestyisdead
2007-09-21 01:47
#1

Riktigt kul att läsa :) Glad att det går bra för dig.

Det är så vanligt att folk har dåliga erfarenheter, eller åsikter om antidepp medicin. Så att det hjälpt dig, det hoppas jag ger hopp till många som är kritiska!

Har själv ätit en mängd olika mediciner från och till i ungefär 8 år.
Har nu slutat, för att se om jag klarar mig. Går bra änsålänge :P

Det hemska är att det tyvärr finns en stor lucka i hjälpen/vården. Många avfärdar psykiskt sjuka, eller skickar vidare dem. Det man behöver då man verkligen känner att man behöver hjälp är, stöd och just HJÄLP!

heartbeats
2007-10-10 16:36
#2

Vilken bra artikel! Du visar hur det är att leva med OCD och att det går att bli, om inte helt bra så, bättre. Lycka till i fortsättningen!

paronskrutten
2007-12-31 21:00
#3

Puttar upp en bra artikel!

Helena

sarocky
2008-01-02 02:18
#4

Vad glad jag blir för din skull när jag läser detta :)

Kämpa på..

StoryBoard
2008-07-27 13:49
#5

Helt underbart skrivet! :) DU har kommit så långt!

Många cyberkramar!

jen
2008-10-21 22:27
#6

gammal tråd, jag vet.

Men GUD va jag känner igen mig.

För mig började det också på en liten nivå, och nu törs jag knappt bli lerig för att jag ska tro att jag blir sjuk. (och jag som bor på landet och har hästar :(  )

tom av höet som hästarna får så är jag  rädd att bli sjuk av det dammet som man andas in.

rädd för att bli fästingbiten (borrelia) rädd för allt möjligt verkar det som. typ hypokondri

Nu ska jag börja äta serttralin, samma som zoloft.  Och jag hoppas verkligen det kan hjälpa mig också mot alla fobier som jag har. Atarax har jag redan som jag tar när ångestattackerna kommer.

Annons:
Kattis999
2008-10-21 23:17
#7

#6 min tur att göra ett inlägg, men inte med en berättelse, utan med en fråga: har ätit antidepp i flera år, men aldrig något vid behov. Har dock gått omkring med atarax i väskan i ett halvår, utan att våga testa.

vad är dina upplevelser av dessa?

jen
2008-10-21 23:22
#8

jag har ju bara haft atarax hittils. och jo, de hjälper mig iallafall att slappna av. efter ett tag blir jag väldigt trött av dom. (iof blir jag trött efter en attack också)

min läkare sa att jag kan ta atarax fastän jag äter serttralin. och eftersom ångesten kan öka i börjam av behandlingen så kommer jag att ha atarax tillgänglig.

paronskrutten
2008-10-21 23:31
#9

Kattis999: Gör hellre en ny tråd med din fråga :)

Helena

hyacintia
2008-11-01 00:06
#10

det finns hjälp!kontakta gärna OCD förningen Ananke som finns i hela Sverige,www.ananke.org.där kan du läsa hela problematiken och möjligheter för självhjälp och självklart om Kognitiv Beteendeterapi som är just den terapiform som man använder för tvångssyndrom.GladÖnskar er Lycka till!

Upp till toppen
Annons: