09. Anhöriga

Partner med panikattacker

2017-03-31 03:36 #0 av: ullspira

Hej

Min partner har sedan flertalet månader tillbaka mått väldigt dåligt. Hen har många yttre faktorer som påverkar, och har också ett förflutet av psykisk ohälsa och vad vi tror kan vara ADD/ADHD. Hen har dock idag ingen kontakt med psykiatrin, men vill söka hjälp då hen själv känner att hen behöver det.

Hen har svårt att hantera sina känslor, och har lätt att bli explosivt arg vid minsta lilla sak som hen upplever som kritik. Hen får också panikattacker. Återkommande blir hen arg eller sårad för något hen upplever som pikar, kritik, spydigheter och liknande från mitt håll, och jag tassar på tå med det mesta och försöker vara extremt noga med vad jag säger, när jag säger det, hur jag säger det och vad för respons hen behöver från mig just då. Ändå blir det oftast bråk. Hen kan häva ur sig riktigt fruktansvärda saker till mig, och jag reagerar oftast med först intensiv ledsenhet, vilket hen brukar säga är att jag vill att hen ska tycka synd om mig eller att jag inte låter hen vara ledsen. Ibland, om det fortsätter och blir värre, kan anklagelserna göra att jag helt tappar humöret och blir arg tillbaka. Hen har ingen förståelse för detta heller, utan ser det som att jag blir arg för att hen mår dåligt. Jag har försökt prata med hen otroligt mycket om detta, förklara att hen sårar mig med de saker hen säger om/till mig när hen mår såhär, men oftast leder det ingen vart. Istället brukar hen få panikattacker med självmordsimpulser. Jag tvingas lugna ned mig själv och bita ihop, och sedan försöka trösta, lugna och stötta.

Detta hade inte varit ett problem för mig att göra om det inte vore så att det är så ofta, och så mycket. Det har kommit till en punkt där jag fått höra så mycket smärtsamma saker att jag mår väldigt dåligt av att bära på det. Vi kan nämligen aldrig prata om det. Att försöka ta upp det triggar bara igång nya panikattacker och nya bråk, och de gånger jag försökt så har jag fått höra det senare, att jag får hen att känna sig skadlig. Jag vet att hen inte har kontroll över sig själv under dessa stunder, hen får blackouts under dem och hen minns till exempel inte att hen en gång slagit mig under en av panikattackerna. En annan gång har hen hotat att skada mig fysiskt. Såna saker ihop med allt som sagts och att hen inte verkar kunna förstå hur djupt det påverkar mig, och att jag inte kan få ta upp och bearbeta det tillsammans med hen som jag skulle behöva göra, gör att jag ofta är orolig, rädd och mår dåligt.

Finns det något jag kan göra för att kunna ta upp dessa saker med min partner och få bearbeta dem utan att trigga panik hos hen?
Och hur kan jag göra för att vårat förhållande ska kunna bli hälsosamt för oss båda?
Jag känner att vi försökt så mycket och ändå blir det bara värre för varje gång.

Anmäl
2017-03-31 03:47 #1 av: Calcifer

Jag tycker du måste sätta ner foten omedelbart. Man får inte bete sig sådär och behandla folk sådär bara för att man mår dåligt. Ja, jag har sagt skit till folk också när jag legat på botten men har alltid tagit ansvar för det, bett om ursäkt, och fått stå för konsekvenserna. Nu gör jag inte så, då jag lärt mig hantera det på ett helt annat sätt, och man måste göra det för det är inte acceptabelt. 

Tycker ärligt du ska tvinga din partner att söka akut psykiatrisk hjälp omedelbart eller lämna - kanske inte permanent, men som ni har det nu kan ni inte ha det, det är inte okej.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2017-03-31 08:56 #2 av: Therese

Jag håller med ovanstående. Du kan inte ha det så och personen har inte rätt att göra dig illa för att personen mår dåligt. Jag förstår att det kan vara svårt att prata, och svårt att få personen att förstå hur det är genom ett samtal. Skulle du kunna skriva ett brev, om hur du känner och mår, kräva att personen söker vård för att det inte bara är hen som skadas utan ni båda. Om du skriver ett sånt brev och låter personen läsa det i lugn och ro utan dig så kanske texten kan tas in bättre än diskussioner? Bara en tanke.

Anmäl
2017-03-31 09:06 #3 av: Sommarek

Nu kanske mitt inlägg får vissa drag av "ableism", men det låter som att din partner använder sina egna problem som ursäkt för att behandla dig som skit och för att dessutom få dig att tro att det är fel på dig som reagerar eller har "mage" att kritisera hen. Jag säger som ovanstående, skaffa hjälp omgående eller lämna.

Anmäl
2017-03-31 11:42 #4 av: Zadeira

Jag tänker att det är otroligt svårt för båda parter i ett förhållande där en eller båda inte mår bra och det drabbar den andra personen. Får du någon hjälp? Har du egen samtalskontakt, psykolog, kurator eller liknande som kan hjälpa dig? Annars är det ett bra steg på vägen att faktiskt även du får hjälp professionellt att hantera ert förhållande, det som tär på dig, hur du mår osv.

Ofta tänker man att det bara är den som är "sjuk" som behöver hjälp, men lika ofta är det faktiskt lika viktigt att båda parterna på varsitt håll har hjälp att hantera det som händer i ens känsloliv. Du är ju uppenbarligen väldigt drabbad av din partners mående, inte bara för att du oroar dig för din partner utan för att du får ta en hel del skit i ditt förhållande.

Om du visar din partner att du är villig att jobba på det som ställer till det mellan er så kanske hen också blir mer villigt inställd till att ta sitt ansvar och se över sin del i det hela?

Jag vill absolut inte skylla på dig eller ge dig några tankar om att det är ditt fel, du som inte är bra osv, utan påtala vikten av att man faktiskt inte bara ser till sin partner utan även sitt eget mående i förhållandet och vad man själv behöver göra för att man ska kunna hantera ett svajande känsloliv hos den man lever med.


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.