Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 643 ggr
Enas
2017-02-10 20:52

vill söka hjälp men vågar hej.

Vill bara skriva av mig. Under flera år i perioder så får jag oro och ångest under dessa perioder nojar jag mig och oroar mig över allt, precis allt och jag är på högspänn. Orkar inget mer än att sköta mitt jobb, ligger bara och skakar med en klump i bröstet. pratar jag med mamma säger hon åt mig att sluta över anylesera Men jag kan inte. Jag har inte direkt tänkt ta självmord men tänker ibland att allt skulle bara vara lättare så. Jag är likgiltig inför döden jag har inget emot att leva men inget emot att dö heller. Nu går det lite sämre i privat lite en skitsak som att jag håller på att ta körkort och det går dåligt som gör att jag kommer tilbaka i detta tillstånd. Rationellt sett vet jag att det är en skitsak. Va tvungen att ringa tandläkaren oroade jag mig oxå för. Skit saker alltså och jag blir så trött på mig själv och jag orkar inte må så här sover inget mår illa får ont i Magen. Sen har jag relativt bra perioder och då tänker jag att detta får jag Leva med. Vill söka hjälp men är rädd att bli avfärdad att inte bli trodd. Är under 25 och funderar på att söka hjälp Via ungdomsmottagningen men är rädd för att de ska säga att detta är ju ingeting och då kommer jag känna mig urlöjlig. Förlåt för ett långt och rörigt inlägg.

Annons:
Pysslan
2017-02-10 21:08
#1

Hej Enas,

Det är jättevanligt att man känner som du gör i din ålder. Jag tycker absolut att du ska gå till ungdomsmottagningen och be om hjälp. De har stor erfarenhet av att hjälpa unga och har bra koll på vad ni går igenom.  De kommer inte att säga att det är ingenting och du kommer definitivt inte behöva känna dig urlöjlig. Med största sannolikhet kommer du att känna dig lättad när du går därifrån.

Det är alltid bättre att be om hjälp när det är någonting man inte klarar ensam. Som att bära ett piano eller ta sig igenom en tung orosperiod.

Var rädd om dig!

Det är våra fel och brister som bevisar att vi är mänskliga  🌺

InkedUp
2017-02-19 15:44
#2

Håller med ovan, sök hjälp, ingen kommer klanka ner på dig. Det är inget du behöver oroa dig för, även om det är lättare sagt än gjort. Att känna som du beskriver är inget ovanligt och det finns hjälp, ibland kan något "så enkelt" som samtal göra väldigt mycket nytta. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp för dina besvär och tror samtidigt att du kommer känna en väldigt stor lättnad när du väl gör det och pratar om hur du känner och mår, även fast det kan kännas fruktansvärt jobbigt inför ett besök. Va rädd om dig✌️

Zadeira
2017-02-19 19:46
#3

Du har rätt till dina känslor och dina uppleverlser. Dina problem är dina problem och det är hur du upplever det somär det viktiga och ska tas på allvar. Att någon annan kanske inte tycker samma saker är jobbiga eller svåra spelar ingen roll, de har sina problem.

Det man ska tänka på när man söker hjälp är att vara ärlig och verkligen försöka förklara hur man känner och vad man upplever. Man ska inte vara rädd att inte tas på allvar eller att ens problem inte ska "vara något att bekymra sig över", för om man är öppen med hur man upplever det och känner det så finns förståelsen och hjälpen.

Ungdomsmottagningen är ett jättebra ställe att söka sig till som första hjälp. Där kan de kanske hjälpa dig eller så kan de lotsa dig vidare till vart du bör vända dig för just dina bekymmer.

Upp till toppen
Annons: