Annons:
Etiketterbehandlingmediciner
Läst 935 ggr
Calcifer
2017-01-21 22:35

Självmedicinering.

Något som tyvärr är rätt vanligt vid ångest, depression, etc, är självmedicinering. Kan handla om att man äter för mycket/fel för att trösta sig, eller att man t:ex dricker alkohol för att må bättre/få sova/dämpa ångest, etc.

Har ni någonsin självmedicinerat på något sätt, och hur hanterade ni den situationen?

Själv har jag gjort det med hjälp av alkohol, vilket är riktigt dumt för man mår naturligtvis sämre i längden, men samtidigt är jag otroligt less på hur dömande folk inom vården kan vara när det gäller sånt. Flera läkare har verkligen varit dömande och nedlåtande och får det att låta som om jag älskar att ha party party och supa till det för att ha skojsigt. När det i verkligheten har berott på att till slut måste jag få sova, metod är oviktigt, bara jag får sömn. Har jag gått 60+ timmar utan sömn börjar jag ljudhallucinera, det flimrar för ögonen, närminnet är totalt kört, ögonen rinner konstant och bränner, och kroppen i övrigt vill inte samarbeta alls. Då har jag ibland vänt mig till alkohol, enbart som metod att få sova, inte för nåt "paaarty" eller vad nu en del verkar anta.

Det är något jag jobbat aktivt med dock i över ett års tid och har blivit mycket, mycket bättre. Det beror först och främst på att jag får mer hjälp av psykiatrin. Jag menar, får jag faktiska mediciner som gör att jag sover rimligt mycket så har jag noll intresse av att dricka alkohol alls. Inte ens en cider här eller där. Trist dock att det ska gå så pass långt innan någon förstår att man inte hittar på när man säger hur sällan man sover…

Någon som känner igen sig?


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
IaMiaMaria
2017-01-21 22:58
#1

Jo då jag känner igen mig. Jag har vid flera tillfällen använt mig av alkohol då ångesten har varit stark. Funkar ju kanske precis då men som sagt så mår jag också mycket sämre utav att dricka så det var ett tag sedan sist nu.

Får också bra medicin nu som jag sover bra på och har mindre ångest.

Det är nog väldigt lätt till att man tar till alkohol eller doserar läkemedel själv när man mår riktigt dåligt. Man vill göra vad som helst för att komma ur den hemska situationen som är där och då även fast det inte gör det bättre på sikt.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

[krutgubben]
2017-01-21 23:00
#2

Så var det för mig också och jag tog aldrig tag i mina problem och det ledde till alkoholism, det tog mig 4 år i ett helvete innan jag kom på fötter igen. Alla dömande människor som jag stött på är bara "luft" då jag vägrar låta min energi gå till sådana människor. Jag lever idag som öppen nykter alkoholist och visst händer det att jag har trillat dit ibland men är nu nykter och tar en dag i taget, men som sagt jag måste tyvärr hålla med dig om att det finns människor där ute som borde utveckla sig mer som människa.

Calcifer
2017-01-21 23:13
#3

#1 Ja, det hjälper just då, men sen… Jag har dels väldigt hög tolerans för alkohol, ska jag somna måste jag hälla i mig rätt mycket. Och då somnar jag. Sover kanske 12 timmar. Vaknar, och är så förbannat bakis att jag vill dö i typ 1-3 dagar. Så det är ju egentligen verkligen inte värt det. Jag blir så bakis att jag inte kan röra mig utan att kräkas, och magen kraschar, mat är bara att glömma, får möjligtvis i mig några munnar cola, men that's it. Och det kan alltså hålla i sig i upp till tre dagar. Och sova kan jag absolut inte under några omständigheter när jag är så bakis. 

Det har också varit en stor motivering till att lägga ner alkoholen. Det är inte värt det när man mår så fruktansvärt så länge efteråt. 

#2 Det är ändå förjävla bra att bara ha "jag trillar dit ibland", om man tidigare varit i ett riktigt helvete av alkohol. Jag har gjort en deal med mig själv där OM jag trillar dit, men tar tag i det direkt efteråt (jag har en samtalskontakt hos något som hos oss heter Vita Villan) så får jag förlåta mig själv. Skammen och självhatet blir annars för stort och gör att jag mest tänker "jag är så värdelös ändå, skitsamma" och då blir såklart alkoholproblemen större igen.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

VildaVittra
2017-01-21 23:21
#4

Dom med ångestsjukdomar som säger att dom inte gjort det ljuger. 

Jag kör med öppna kort med psykiatrin och berättar när jag "rebootat" hjärnan, det gör jag väldigt sällan dock och det är när jag inte tar mig ur en nedåtgående spiral med mina andra verktyg. Min reboot är att dricka tills jag somnar, sedan när jag vaknar är ångesten värre, men under dagen trappar den ned och hamnar på min vanliga "normalångest" (som typ är som en panikattack för vanliga dödliga). 

Just för att jag är så förbaskat ärlig och dessutom tvärvägrar att äta mediciner, så är det ingen inom psykiatrin som påstått något om mina vanor. Dom försöker ju alltid övertala mig om att börja äta deras lagliga knark. 🤪

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Calcifer
2017-01-21 23:36
#5

#3 Fast det finns de som inte gjort det. Det dröjde till för två år sen innan jag vände mig till alkohol, och då hade jag lagligen kunnat använda det som krycka i rätt många år men gjorde det aldrig. Har vänner med ångestsjukdomar som aldrig vänt sig till alkohol, den äldsta av dem är 50+.

Jag är också ärlig, men oavsett så förvränger vården här gärna mina ord. Halloween förra året står det i min journal att jag hade halloweenfest som spårade ur och därför var jag så full att jag åkte in till akuten.

Um. Jag satt ensam, drack 1,5 flaska vin, ville självskada, och mamma körde mig till akuten istället. Det fanns inte ett enda ord sagt av mig eller mamma som på något sätt skulle kunna leda till ett missförstånd - de hittade helt enkelt på. Min journal är full av liknande grejer. Jag åkte till akuten, två kvällar i rad, och hade druckit. Då skrevs det in i min journal att jag hade "grova alkoholproblem, alkoholism, dricker minst 4-5 dagar i veckan". Inget av det stämde heller…

Så tyvärr hjälper det inte alltid att vara ärlig om de skriver lite vad de själva känner för. Nu är det enbart min kontakt hos vita villan jag berättar det för om jag druckit - och min läkare hos psyk - inte någon annan för jag vill inte ha fler lögner i journalen som hindrar stenhårt de få gånger jag söker hjälp. Står dessutom att jag är missbrukare och drogsökande och ljuger för att få tillgång till benzo.

Inget av det är sant.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

VildaVittra
2017-01-22 00:42
#6

#5 Nu skrev jag ju faktiskt inte att alla självmedicinerar med alkohol, utan att alla självmedicinerar.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Annons:
Calcifer
2017-01-22 02:34
#7

#6 Och jag vet att det inte stämmer, de jag nämnde självmedicinerar inte på något vis, alkohol eller otherwise. 😉


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

tk1971
2017-01-22 09:27
#8

O ja, och min "drug of choice" är socker. Jag kan erkänna att jag har stora problem med det. Och nu tänker kanske nån "lite socker, det är väl ingenting". Men jag försäkrar - det är det. Känslan av att inte ha kontroll över det gillar jag absolut inte. Och jag är orolig över vad det gör med min hälsa.

Nåt annat har jag inte självmedicinerat mig med. Jag har aldrig haft några alkoholproblem, och jag har aldrig rökt.

IaMiaMaria
2017-01-22 10:33
#9

Åh ja socker, det tänkte jag inte ens på fast jag har stora problem med att jag periodvis hetsäter, iof inte bara socker utan även annat, vad jag än kommer över. Ja det till hör ju absolut kategorin att självmedicinera med något som för stunden får en att nå mycket bra, men efteråt ger en sån stor ångest så man inte vet vad man ska göra.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Zadeira
2017-01-22 10:56
#10

Jag använder inte alkohol, olagliga droger eller liknande som självmedicin.  Min självmedicin mot ångest har alltid varit att självskada genom att skära mig, men på senare år även genom problem med maten (hetsätning och kräkning).

Jag har numera ångestdämpande och sömnmedicin som fungerar när jag tar den i tid, men nån enstaka gång om året blir det ändå att jag självskadar fortfarande.  Maten är svårare att hantera eftersom jag dagligen behöver möta det, men jag har numera en förståelse för varför jag har de problemen jag har och då är det lättare att hantera.

För mig kom inte insikten om att det jag höll på med var självmedicinering fören jag fick hjälp inom psykiatrin och träffade min nuvarande terapeut. Jag har alltid sett självskadandet som ren överlevnad. Det har det ju varit också, men nu när jag får hjälp med mina psykiska problem är det lättare att lita på den faktiska medicineringen jag har mot mina problem och terapin och endast ta till självmedicinering som "sista utväg".

Calcifer
2017-01-22 11:35
#11

#10 Ja självskadande har jag problem med också, det har blivit mycket bättre senaste året men det är svårt att skaka av det helt. Medicin får jag oftast (även om det strular ungefär varannan månad minst), men utöver det får jag ingen hjälp så…


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

VildaVittra
2017-01-22 12:32
#12

#8 "Nåt annat har jag inte självmedicinerat mig med. Jag har aldrig haft några alkoholproblem, och jag har aldrig rökt.  "

Man måste inte ha alkoholproblem bara för att man har självmedicinerat med det. Jag är inte genetiskt betingad för att bli beroende, fått starka lugnande under lång tid och även massa morfinderivat mot smärta och har alltid slutat tvärt utan minsta utsättningssymtom. Orättvist ja, jag tycker synd om alla som får sådana problem. 

#7 Det tror jag fortfarande inte på, det finns som sagt många sätt att självmedicinera, de har bara inte tänkt på att det är det.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Calcifer
2017-01-22 12:53
#13

#12 Du är fri att tro vad du vill, jag vet dock.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Annielle
2017-01-24 16:05
#14

Har haft ätstörningar under många år, först mycket självsvält, sedan hetsätning och träningsmissbruk under ca 15 år.

Har däckat många gånger av hetsätandet, vaknat med ont i hela kroppen illamående och yrsel bland annat, har aldrig haft sådan baksmälla av alkohol någonsin som av just ätande i stora mängder. (Alkohol har jag aldrig självmedicinerat med, har typ druckit sammanlagt 20 glas i hela mitt liv, inte min grej helt enkelt)

 Har nu för tiden inte några stora problem med ätstörningar (får en släng med hetsätning någon gång då och då bara) träna kan jag inte sen min kropp sa bokstavligt talat stopp och jag blev allvarligt utmattad för många år sedan (skallen blev också utmattad samtidigt) det värsta nu är sockret, eller sockret och fettet i kombination främst, mår skit av det både fysiskt och psykiskt men klarar inte av att hålla mig borta i från det några längre perioder, så det kämpar jag med var eviga dag mer eller mindre.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Upp till toppen
Annons: