Annons:
Etiketterbehandlingmediciner
Läst 795 ggr
Calcifer
2017-01-20 01:45

Att reagera annorlunda på mediciner.

Jag har ett problem som jag undrar om det kan vara vanligare än jag upplevt det.

Jag reagerar väldigt annorlunda på medicin mot vad normen verkar vara. Det gör att det är enormt besvärligt att bli tagen på allvar av läkare och dylikt då enligt deras riktlinjer ska man reagera si och så och mängd x och y ska räcka. 

Det handlar inte bara om medicin mot psykiska problem, utan sträcker sig till värktabletter och liknande också. Till och med tandvård. Jag drog en visdomstand och fick dubbelt upp av bedövningssprutan innan jag vågade låta dem göra nåt med tanden. Sen fick jag höra att pga det skulle bedövningen sitta i fram till kvällen, så alltså minst 6-8 timmar till. En halvtimme senare hade jag knappt hunnit hem innan all bedövning släppt och jag grät för jag hade så ont.

Alvedon och ipren måste jag gå över rekommenderad dos för att det ska ha någon effekt. Och ja, det stämmer ju för medicin mot min ångest etc också. Atarax är som sockerpiller. Theralen fungerar om dosen är löjligt hög. Zopiklon, Stilnoct, fungerar okej men jag ligger i överkant av vad man får äta. Detsamma gäller med Propavan. Som jag dessutom inte blir trött av dagen efter så länge jag får sova ut.

Problemet är ju att eftersom de har sina riktlinjer kring maxdoser och så (och jag förstår att de finns, tro mig, jag förstår och vet och håller med där) så gör det ofta att jag inte får den önskade effekten av medicinen och det är väldigt jobbigt för mig. Och försöker jag förklara det för vården så brukar de säga att deras varningsklockor ringer för jag verkar vara drogsökande och så är det inte alls. Jag är inte ute efter att få högre doser så jag kan bli hög eller nåt. Utan jag vill bara få den effekt "de flesta andra" verkar få.

Hur fungerar det för er, har ni märkt av något av det jag nämner ovan?


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
TjockaBerta
2017-01-20 06:50
#1

Min sambo har det som du. Äntligen har han en tandläkare som lärt sig att han måste ha mycket bedövning. 

Själv är jag raka motsatsen och det tror de inte heller på. Jag tar småbarnsdoser av allt annars blir jag helt utslagen.

Jag måste alltid bråka om lägre doser, alltså motsatsen till missbruk, och de tror mig inte. 5 mg Theralen och jag sover tungt hela natten.

>>>Malum domesticum<<<

Calcifer
2017-01-21 22:22
#2

Tycker det är riktigt trist, just för att få läkare verkar vilja lyssna på det örat. "Om du tror att vi tänker hjälpa ditt missbruk har du fel" har jag t:ex fått slängt i ansiktet. Fast, vadå, missbruk? Jag vill bara få sova som "vanliga" människor, istället för att vara vaken så länge att hjärnan tar skada…


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

tk1971
2017-01-22 09:36
#3

Vi med Aspergers reagerar ofta "konstigt" eller oväntat på mediciner. Det har jag också känt nån gång. T.ex. när jag tog Remeron (mirtazapin) mot depression. Det finns ju folk som tar det som insomningstablett eftersom det har en sövande effekt - men inte på mig! Jag blev jättepigg av det, för jag fick sån ångest när jag kände att det "kickade in" på kvällen när jag skulle försöka sova. Inte en chans att jag somnade, jag låg vaken och ångestsvettades i timmar.

Samma sak med andra ångestdämpande medel som egentligen är allergimediciner och som påverkar histaminreceptorerna, och denna effekt kallar läkarna "ångestdämpande" (t.ex. Atarax). Jag tycker de är jätteotäcka, de stegrar ju ångesten istället för att lindra den. Jag minns första gången jag tog Atarax - för länge sen. Jag tog en, kände inget, tog en till, kände inget… men sen! Jag blev så uppjagad att jag var tvungen att ringa giftinformationscentralen.

Jopp… pga lite Atarax… 🤔

Calcifer
2017-01-22 09:49
#4

#3 Jag fick fruktansvärda bieffekter av mirtazapin. Gav det tre veckor sen stod jag inte ut längre. Blev så yr att jag inte kunde gå utan att hålla i väggarna så kunde ju inte gå ut i princip, mådde illa hela tiden, svettades och frös om vartannat, och det svartnade för ögonen fram och tillbaka. "Det lugnar sig snart" sa de varje gång jag ringde och bad läkaren om något annat. Till slut slängde jag skiten och sa till läkaren att jag VÄGRADE ta det något mer. Jag fick dem som ångestdämpande. De gjorde ju verkligen under för den när jag mådde så jävligt…

Atarax och andra "ångestdämpande" gör ingenting för mig. Noll effekt. Varken positiv eller negativ. Det är också skitjobbigt för de flesta läkare vill ju börja med den typen av medicin. Det är som när de föreslår vissa antidepressiva som sömntabletter för att en bieffekt är att man kan bli trött av den. Ok, gött, men JAG blir inte det för fem öre. "Lovar att du slocknar av den här och sover gott hela natten". Ha, inte ett piss hände.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annielle
2017-01-22 10:15
#5

Det låter ju onekligen som om du bryter ner medicinerna mycket snabbare än folk vanligtvis gör, det borde finnas något test för att se detta, något blodprov eller så, googla och/eller ta upp det med din läkare tycker jag.

För jäkligt när man inte blir tagen på allvar! 😡😕

Själv reagerar jag oftast mycket starkare än andra människor och måste ta små doser för att inte få hemska biverkningar.

Fick Lergigan en gång, liten dos och reagerade med hemska biverkningar, de sa då att de brukade skriva ut sådana doser till småbarn utan att få negativa effekter och aldrig hade träffat på någon som reagerat som jag ens.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Calcifer
2017-01-22 10:19
#6

#5 Är tyvärr svårt när ingen tar en på allvar. Brukar mest få "nej det där kan inte stämma, tar man [dos x] av [medicin y] så kan man inte reagera så." Jo, tydligen kan man det. Men tyvärr också med en journal fylld med lögner och skit är det ännu svårare att bli tagen på allvar. När folk hittat på att man är typ alkoholiserad pundare som ljuger för att få starka mediciner i syfte att knarka dem… ja, hur fan övertygar man någon då om att behovet är på riktigt och inte påhittat?


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Annielle
2017-01-22 10:28
#7

Verkligen vidrigt att det har blivit så för dig! 😡😕

Har i och för sig mycket erfarenhet av att inte bli tagen på allvar inom vården själv också, så jag vet ju hur det kan vara och drar mig därför det längsta jag bara kan för att över huvud taget träffa någon läkare oavsett om det är inom psykiatrin eller via vårdcentral och liknande.

Har också fått höra sådant om att man inte kan reagera si och så på mediciner, men utan att det har varit hög dos på medicinen då…

MEN, om du tar upp det här med att du vill kolla upp hur du bryter ned medicinen tycker jag ändå att de borde kunna få mindre misstankar om att du skulle vara en missbrukare eftersom det ju inte finns någon vits med att du skulle vilja kolla upp något sådant om du faktiskt vore missbrukare 🙂

Om du kan byta läkare/mottagning annars? Om du känner att det finns någon vits med det med tanke på journalerna?

Var dig själv, det finns redan så många andra.

IaMiaMaria
2017-01-22 10:42
#8

Jag är en sådan som tål väldigt höga doser av läkemedel. Det är många gånger läkare stått förvånad över att jag fortfarande är vaken och talbar av de doser jag fått.

Både smärtstillande med opioider tål jag höga doser och det beror inte på tillvänjning för när jag fick min neurologiska sjukdom och hade jätte ont fick jag maxdos på citodon och morfin och kände viss lättnad av smärtan men kände inte av medicinen och vissa säger att de blir hel drogade av två citodon. Så visst är det olika. 

Har ingen källa på det, men beror väl till viss del på vilken kapacitet tarmen och levern har till att bryta ner läkemedlet.

Sen var det en inom vården som sa till mig, vet inte om det finns studier på det men hon hade av egen erfarenhet sa hon upptäckt att personer med röda anlag, alltså rött hår och fräknig hud brukar kräva större doser vid tex sövning.

Jag tycker att detta är intressant för en släkting till mig som har fibro tar en alvedon ibland och får jätte bra effekt av det. Alvedon är som sockerpiller för mig.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

Annielle
2017-01-22 10:50
#9

#8

Alvedon är som sockerpiller för mig med, så det tar jag aldrig, värkmediciner generellt verkar bita dåligt på mig konstigt nog ,men min syrra kan ta en halv alvedon och få bra effekt av det (hon väger dessutom 35 kg mer än mig) och blev hög av bedövningen hos tandläkaren när hon var där senast och bara fnittrade en massa 😃

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Calcifer
2017-01-22 11:40
#10

#7 Nej, finns ingen annan psykmottagning att byta till. Läkare byts i princip hela tiden för det finns knappt några läkare som jobbar fast här, utan de jobbar här några dagar till en vecka i månaden typ. Har träffat säkert 15 olika läkare på två år, trots att jag sedan ett år tillbaka har en läkare som är "min" får jag ständigt träffa andra läkare. Har försökt förgäves att få någon att gå igenom min journal med mig för att rätta alla felen, men det örat är det ingen som lyssnar på. Tyvärr. Gör också att jag helst inte söker hjälp även när det är akut för det brukar alltid gå åt pipsvängen ändå. Senaste gången jag fick sy efter självskada åkte jag in till akuten igen dagen efter för jag hade så ont att jag kräktes etc. Fick sitta och vänta i fyra timmar sen sa läkaren "du får inget av oss, åk hem och ta alvedon." Men här har de också attityden att självskadar man eller t:ex tar en överdos etc, så får man skylla sig själv om man har ont/mår dåligt efteråt.

Vet inte riktigt vart jag ska vända mig för att se över om det går att medicinskt bevisa att jag reagerar annorlunda på medicin. Skulle väl bli VC och tyvärr har jag sjukt dåliga erfarenheter av den som finns i stan. Tror inte de skulle ta det på allvar eller ens göra ordentliga tester även om jag bad om det/krävde det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Upp till toppen
Annons: