07. Vad är ångest?

Skillnad panikattack och ångestattack

2016-12-25 17:31 #0 av: JoannaLi

Jag har för mig själv gjort en skillnad på panikattacker och ångestattacker, men nu funderar jag på om det egentligen är något annat? 

Panikattack: Hela världen känns som att den går i bitar, jag kan inte tänka en rak tanke, det känns som att jag torteras till döds. Jag klämmer mig in i ett så trångt utrymme som jag bara kan, hyperventilerar och biter/river på min egen hud så att jag får stora sår. Väldigt "centrerad" händelse. 

Ångestattack: Jag blir nästan manisk. Jag får sällan helt uttalade ångestattacker, men jag fick det nyss. Det började med att jag tyckte att det var jobbigt att det var rörigt hemma efter julen. Utan att egentligen tänka igenom det, hämta handledsskydden som jag måste ha när jag städar osv så ger jag mig in i det. I början är det som vanligt städande, men det eskalerar mycket snabbt. Jag fastnar helt i att städa, städastädastäda det måste bli RENT allt är skitigt, det måste bli rent, rent, rent. Takten går fortare, det finns ingen rationell tanke i mitt huvud förutom att städa, jag börjar hyperventilera. Först bänkarna, sen golvet, bordet, kylskåpet rensas och städas, sen räcker inte det, toan är inte ren så jag städar toan, sen vardagsrummet, sen sovrummet, sist hallen och så sätter jag igång diskmaskinen och tvättmaskinen. Allt går i en rasande takt, jag nästan springer från punkt till punkt och är egentligen inte alls med på vad som händer utan tänker bara på att det måste bli rent

Någonstans under det här så börjar min hund undvika mig, vilket för mig är en enormt stor signal på att något inte är rätt. 

Till slut har jag så ont i kroppen att jag måste sluta efter att ha städat hela nedervåningen, så jag sätter mig i soffan. Först då märker jag att jag hyperventilerar och skakar i hela kroppen. Jag lugnar mig genom att dricka ett stort glas vatten genom att mycket smalt sugrör (ett trick som funkar bra för mina attacker), och när vattnet är uppdrucket så är jag lugn igen (så fort går det inte efter en panikattack).

Är det jag har kallat en ångestattack egentligen panikattacker? Eller vad är ångestattacken? Är det just det, eller är det något annat? 

För det är så stor skillnad i mitt huvud, för i panikattacken blir jag instängd, stillastående och kan inte sluta tänka. I en ångestattack rör jag mig hur mycket som helst, och kan inte tänka alls. Är de egentligen samma sak, fast med två olika uttryck? 

http://HovTassFot.weebly.com/
Hundträningsnörd med labradoromplacering. 

Anmäl
2016-12-25 17:48 #1 av: Wellcraft

Kan inte svara på dina frågor, men även om inlägget är tragiskt så var det även skönt för mig att läsa..
Att någon satte ord på det hela och att jag inte är själv, för jag är exakt likadan.
Har tre "olika" slags ångest, som visar sig på olika vis.
De första två, som du nämnde. 
Mani, som oftast kan utlösas av , precis som du skrev, stökeri. Städar och städar tills jag säckar ihop, varenda liten milimeter måste rengöras - fast det egentligen inte behövs. Ju mer jag städar desto mer saker kommer jag på som MÅSTE göras (som egentligen inte måste göras just där och då).
Sedan ångesten där jag är paralyserad och söker mig till små, gärna mörka utrymmen (oftast nedsläckt badrum i duschen med draperiet ifördraget), känns som det är slutet, att inget någonsin kommer bli bra, vill rymma från min egen kropp osv.. Skadar mig själv och ja.

När min PTSD tittar fram så visar den sig oftast genom att jag blir lättirriterad och väldigt, väldigt defensiv. På helspänn. Men när det är som värst så blir jag istället rädd för allt, minsta rörelse, min sambo.. Allt. Reagerar med stor panik, rädsla, kan bli apatisk, stum osv..
Får flashbacks, riktigt ont och ilande i magen.. Och rädsla.. Panik. 

Det är stor skillnad mellan dessa tillstånd. Men allt är ju egentligen ångest,  i olika former men inte grader.
Kan inte gradera ångesten, för när jag väl har den så tycker jag att den är värst - ingen är mer skonsam än den andra, typ. 

Är ju manisk i perioder och då kan inget hindra mig. Varken sömnlöshet, smärta osv, jag bara gör, gör, gör och går, går , går. Men dessa perioder är längre, ex. städmanier som jag kan få GÅR att avbryta - men det är svårt och jag fixar det inte själv.

Även mina hundar undviker mig, jag har aldrig gjort något mot dem och ignorerar dem när jag har ångest, men de känner ju självklart på sig att man inte mår bra. Harley vill gärna trösta men jag brukar ignorera, mina hundar hålls helt utanför min ångest. Det känns ändå bra, för istället för att de tycker det är obehagligt när jag blir sån så kan de istället ligga i soffan och tugga ben eller sova en stund.


Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Anmäl
2016-12-25 17:53 #2 av: JoannaLi

#1 Åh, jag säger det samma, jättetragiskt, men skönt att inte vara ensam. 

Jag hade en plats i mitt förra sovrum i ett hörn av rummet där det stod en bokhylla. Så mellan innerväggen och bokhyllan, med ryggen mot ytterväggen. Där var jag precis lagom ihopklämd så att det verkligen kändes vars min plats i universumet var, där jag spenderade mina panikattacker. 

Ja, jag tittade inte ens på Arrak under hela attacken, men han smög ändå undan och la sig i något annat rum eller utom synhåll. När jag satte mig i soffan med vattnet kom han direkt upp och rullade ihop sig mot mitt lår. 

http://HovTassFot.weebly.com/
Hundträningsnörd med labradoromplacering. 

Anmäl
2016-12-26 04:28 #3 av: Schhh

Har inte blivit diagnostiserad med panikångest eller något ångestsyndrom, men får ibland vad jag tror är ångestattacker. Det är helt enkelt när oro och ångest blir så kraftig att jag "bryter ihop" och inte förmår göra någonting utom att kanske gråta/slå omkring mig. Är den definitionen fel?

Det som skiljer de två begreppen åt är väl enbart orden "ångest" respektive "panik"? Säkerligen finns det många typer av ångest och panik.

Anmäl
2016-12-26 10:25 #4 av: Zadeira

 Vid panikångest drabbas jag akut, alltså det slår på hårt, direkt och intensivt och jag upplever en panikkänsla i situationen som gör att jag vill fly. Det kommer alltid med overklighetskänslor och svårt att andas, ofta en fysisk känsla av att jag tror jag ska dö där och då. Den går över lika plötsligt som den kommer och man blir totalt slut efteråt.

Vanlig ångest för mig kommer lite långsammare, jag hinner ofta känna ett obehag som jag inte kan sätta fingrarna på innan jag kan identifiera att det är ångest. Det ger en känsla av rastlöshet, att jag behöver fixa det som gett mig ångest. Eller en stor oro över något som hänt eller som ska hända. Jag reagerar fysiskt med skakningar och svettning men inte med känsla av att jag kommer dö utan mer en önskan om att jag ska få dö. Den ångesten sitter i mycket längre, kan vara väldigt långvarig, och ebbar liksom ut på samma sätt som den kommer, smygande. 


Anmäl
2016-12-26 20:25 #5 av: Ribessa

Precis som #4.

Anmäl
2016-12-26 20:54 #6 av: Calcifer

Jag upplever det ungefär som #4.

Ångestattacker kan jag oftast leva vidare med, alltså jag kan fortsätta fungera och kan även om jag är publikt "hantera" den, dvs gömma den, tills jag är ensam. Panikångest? Nä, då är det "kört". Är jag publikt då går den inte att dölja alls utan har t:ex gråtit hysteriskt i fosterställning bland folk.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.