Vill mest skriva av mig. Jag har en daghund hos mig ca 2-3 dagar i veckorna, ibland mer och ibland över natten. Inför jul ska ägaren åka till sin familj så jag var beredd på ca 1,5 veckor utan vovven vilket kändes okej men ändå lite länge. Idag fick jag besked om att ägaren blir akut skickad på en tjänsteresa, så vovven kommer att åka upp till hans familj redan nu. Det innebär minst 3 veckor utan att daghunden är hos mig.

Hela min värld kändes som den rasade. Daghunden kommer ha det jättebra och få en underbar "semester" så det är inte det, men ångesten över att han inte kommer vara hos mig bara slog på mig när vi sagt hejdå och tårarna sprutar. Hjärtat bultar alldeles för hårt och andningen gör ont.

Tror det är min rädsla över att något ska hända och vi aldrig ses igen som slår på. Har varit med om detsamma men med en häst som åkte på sommarbete, det sades hejdå som vanligt och en månad senare var hästen död utan att jag fick chansen att träffa den igen. Känner just nu "tänk om samma sak händer med honom."

Jag vet att det säkert inte alls är så och att hunden kommer ha det skitbra, men det hjälper ju inte när den ologiska ångesten slår på. Känslan är lika verklig och tung för det. Nu känner jag att ikväll får jag sörja, gråta ut ordentligt och bara lida genom känslan. Imorgon får jag ta nya tag, planera för min "ledighet" och se till att få saker gjorda när jag är hundfri.