01. Paniksyndrom

Vaknar av panikångest?

2016-10-26 14:14 #0 av: Anonym

Min sambo kan vakna mitt i natten och ha panikångest.
Han får just nu hos psykolog och läkare. Men ingen bättring på det, och ja inte annat heller, testat några mediciner men den enda som fungerade, gjorde han så trött att han sov nästan hela tiden, de andra var andra bieffekter.

Någon annan som har samma problem? Hur har ni gått vidare med det eller mildrat/löst det?

Anmäl
2016-10-26 14:30 #1 av: Jazzyjeff

Händer det annars också? Som jag ser det finns det ingen regel för exakt när panikångest kan eller bör uppstå, så att det kan komma direkt när man vaknar kan jag tänka mig lika väl som närsomhelst annars. Jag skulle hanterat det precis som när det händer vid andra tillfällen, och inte försöka hänga upp mig på att det händer just när man vaknar. Om något kan just det göra att det bara händer oftare vid de tillfällena, då man bara skapar mer stress och oro kring att sova då.

För mig när jag hade som värst med ångest så var det i princip alltid så att jag kände mig pigg och glad första 30 sekunderna när jag vaknat eller så, sen kom det tillbaka, den gnagande obehagskänslan. Som sen kunde variera under dagen. Jag gjorde inget specifikt åt det, men när jag blev bättre i övrigt så avhjälptes även den biten.

Dvs, jag tycker man ska se helheten i hur man mår, och inte fokusera just på vad som händer vid uppvaknandet.

För mig så tog jag aldrig medicin mot mina besvär. Personligen är jag inte en förespråkare av SSRI-medicin, om det inte är väldigt extrema eller akuta fall där det av ren desperation behövs. Det går att minska effekten av panikångestattacker till den grad att man inte besväras längre helt utan mediciner, för mig hade det bara varit ett hinder att ta dem. Det viktiga IMO är att hitta en psykolog som verkligen förstår vad panikångest är, och att faktiskt tro på och lära sig själv att det inte är så farligt som det känns. Ju mer man kan avdramatisera själva episoderna, desto mindre blir de. För mig var det stora "botemedlet" att inse att jag inte kan eller behöver kontrollera någonting när attacken väl kom. Jag lärde mig själv att se det som att jag gick in i ett autopilotläge, och att hur hemskt det än skulle kännas så kommer det kännas annorlunda och bättre om X antal minuter/timmar/whatever. Jag tvingade mig att slappna av även om kroppen var helt på spänn och man var i fullt skräckläge. 

Detta ledde till att attackerna med tiden blev kortare, och hände mer sällan. Men det är just det, det tar tid, och är påfrestande. Men tja, så gjorde jag iaf.

Anmäl
2016-10-26 14:33 #2 av: Anonym

#1 Han får inte panikångest längre på dagarna pga medicin, men han fick det för några år sedan. Händer nu bara vissa nätter, och kommit mer senaste ja 1-2 månaderna kanske.

När han vaknar så, tar det lång stund innan han somnar och sedan sover han länge på dagen = blir en ond cirkel av det hela.

Han har är väldigt bra psykolog och även läkare. Som tar allting på stort allvar, och vill verkligen hjälpa och de lyssnar.

Ja han vet allting ang panikångest mm, men det påverkar honom mycket ändå.

Anmäl
2016-10-26 14:40 #3 av: Jazzyjeff

Okej. Men då hjälper ju inte medicinen fullt ut oavsett. Jag ser det personligen inte som nån större skillnad om det sker på dagen, natten, före eller efter man somnar etc som sagt..

Och det blir väldigt lätt så att panikångesten kan komma när man liksom undermedvetet förväntar sig att den ska komma. Exempel: Jag fick en gång en attack precis före kl 11 en dag, före min unch på jobbet. Detta följdes av ett flertal attacker just denna tid, även om jag försökte att inte kolla på klockan. Och när det inte var attacker, så var det hög puls och oro, varje gång. Detta höll på ett betydligt tag.. Så jäkla dumt i efterhand, men man inser att sånt här är svårt att kontrollera.

Har dock själv problem med sömn även idag (även om jag annars mår mycket mycket bättre), det är inte lätt för vissa av oss att lyckas komma till en bra sömnrytm och vanor. Det som har funkat bäst för mig är träning och en hög aktivitetsnivå på dagarna. Det är nått jag måste tvinga mig till, oavsett hur dåligt jag sovit eller så.

Anmäl
2016-10-26 14:44 #4 av: Anonym

#3 Så kroppen förväntar sig det när han sover menar du?

Ja jag försöker få igång honom men då blir det bara "Jag är för trött" osv, sagt det att han kommer att troligtivs må bättre men blir ändå inget. Han vill ej lyssna på det.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.