06. Specifik Fobi

Rädslan för att svimma...

2016-09-15 09:24 #0 av: Intel

Tjena! Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till,  så jag provar att skriva ett inlägg här i hopp om att kanske få något gyllene råd Glad

Jag har sen många år lidit av någon sorts agorafobi som har gjort mig livrädd för att svimma.
Det började för ungefär 8 år sen med att jag fick det i skolan. Så det började där, sen blev det affärer, företag, andras hem, vara utomhus osv...till slut blev jag helt isolerad och nu har dessvärre denna rädslan nått in i mitt egna hem.

Ångest i sig är ju väldigt obehagligt, men det är inget jag är rädd för i sig.
Det är min rädsla för att svimma som förstör!
Innan har jag fått höra att "Du kommer absolut INTE att svimma", men det senaste tiden har jag läst mycket om att risken att svimma är liten (alltså finns ändå en risk).

Jag har provat så mycket olika tankesätt och gått med i online-terapi, men det hjälper inte.
Så nu har ni säkert 2 frågor:
1. Har du någonsin svimma? Nej
2. Har du någonsin sökt hjälp? Nej
Såhär är det...jag har varit mycket nära att svimma 2 gånger i mitt liv (har gått så långt att jag förlorade synen) och det var när jag var på sjukhus/vårdcentral.
Och det har gett mig en stor rädsla för att åka dit förståss.
Jag har omöjligt råd med en psykolog på egen hand och för att få en remiss så MÅSTE man åka in till en läkare.
Det blir helt enkelt en ond cirkel utav det hela.

Jag har en väldigt stor självkontroll och när man håller på att svimma fölorar man ju den kontrollen. INGEN kan ju hejda sin kropps reaktioner och det blir en känsla av hjälplöshet :(

Jag går runt här hemma nu med en ständig oro och har svårt att sova om nätterna pga detta. "Shit nu svimmar jag nog, tänk så svimmar jag, hur reagerar min kropp på detta".
Och samtidigt vet jag om att även om jag skulle få en remiss till psykolog så är det lååånga väntetider. Jag skulle behöva hjälp, tips, råd så fort som möjligt :)


Anmäl
2016-10-09 21:29 #1 av: Ribessa

Mitt råd till dig är att verkligen försöka bena ut vad du egentligen är rädd för. Varför, hur, när? Är det för att du ska svimma eller är det för att du då tappar kontrollen? Finns det vid några speciella tillfällen du påminns av detta och blir mer rädd? Vad känner du när du tror att du ska svimma? Får du tungt att andas, det svartnar för ögonen? 

Anmäl
2016-10-10 19:23 #2 av: IaMiaMaria

Vad är du rädd för om du skulle svimma? Oftast är det ju väldigt ofarligt att svimma om man gör det av tex ångest. Man kan ju ev slå sig. Men ofta så känner man att man håller på att svimma och kan hinna sätta sig. Tänkte mest på om det är effekten av svimningen som skämmer dig eller just att för en kort stund tappa kontrollen över kroppen.

Jag har väldigt rädsla för att kräkas på offentlig plats. Men om jag tänker efter så de värsta med det är ju att andra tycker att det är äckligt. Men inget hemskt i sig skulle hända om jag gjorde det.

Anmäl
2016-10-26 14:36 #3 av: Jazzyjeff

Jag var under en period rädd för att jag blev väldigt låst i kroppen när jag hade ångest. Dvs när det kom som en "attack" så kunde jag bli lika stel och låst i kroppen som på film där man ser nån totalt "frysa" framför en bil som håller på att köra över dem  (och man ropar MEN SPRING ÅT SIDAN DÅ). Det fick mig att förstå att sånt faktiskt är på riktigt:)

Men som sagt, det var inte rädsla att svimma kanske, men liknande. Då detta påverkade mig så att jag blev rädd för att köra bil själv, särskilt på motorväg. Och motorcykel som jag kört tidigare blev väldigt svårt att tänka sig. För vad hände om man frös i en sån situation? Man kan ju dö! Och såna tankar gör det hela bara värre, värre, värre.

Nu kanske detta låter dumt för vissa. Men sättet jag avhjälpt detta för min del var att "ge upp" mer eller mindre. Jag intalade mig själv i alla såna situationer när jag var väldigt rädd att göra vardagssaker pga denna rädsla att "det får gå som det går", "dör jag så dör jag". Självklart var det inget jag hoppades på, jag har heller aldrig haft några självskadetankar eller önskan att göra illa mig själv. Men jag använde detta sätt för att helt enkelt bekämpa mina irrationella rädslor. Och det har fungerat väldigt bra för mig.

Anmäl
2016-11-05 22:11 #4 av: fossingen

#0 Jag har svimmat otroligt många gånger i mitt liv. Av trigger och utan. Triggern var bl.a psykiskt pga blodprov, jag blev väldigt svag och rädd för blodprov pga att se blodet osv. Så jag berättade att jag kan svimma så de var väl förberedda, vilket jag gjorde varenda gång i princip.
Sen började jag ta med mig folk som kan följa med in och bad de prata med mig om saker jag såg fram emot, där kom mitt framsteg eftersom jag svimmade inte. Fantastiskt, trots blodbrist och allt funkade det ypperligt bra.

Sedan har jag fått anfall och tuppat av för mycket stress, ångest,  symptom näringsbrist, vitaminbrist, sjukdomar, överansträning och av ingenting speciellt.  Har slagit huvudet i stengolv många ggr av "non trigger". Det är något man inte kan kontrollera eftersom det bara händer.
Men eftersom du aldrig har tuppat av i hela ditt liv hur vet du att du håller på att tuppa av? Hur känns det för dig? Varför är det just att tuppa av du är rädd för? Är det någon speciellt plats eller person eller vad är det som får dig att tänka just de tankarna? Varför jag frågar är för att "triggern" är "lösningen" i många fall.
Det bästa du kan göra är att gå till en läkare eller så och prata om det och ta prover.


Anmäl
2016-11-07 16:29 #5 av: Maria

Jag svimmade en gång när jag åkte spårvagn när jag var ung. Det var en obehaglig upplevelse och jag undvek att åka kommunalt en period men eftersom jag inget körkort har så var ju detta ohållbart.

Jag började utmana mig själv med att bara åka en kort sträcka för att sedan utvidga det hela.

En slags egengjord KBTSkrattar

Eftersom du inte klarar att utmana dig själv så behöver du sannolikt hjälp. Kan du ha någon med dig när du söker vård?

/Maria

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.