Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1403 ggr
[elle000]
2016-07-02 13:21

12 år och har ångest?

Hej. 

Jag är 12 år och lider av ångest (tror jag). Jag är rädd hela tiden och oroar mig. Jag är rädd för människor, att de ska göra mig illa eller nära och kära illa. Och sedan har jag börjat oroa mig för sjukdomar. 

Är det normalt att 12åringar har ångest? Jag får det oftast efter att jag kollat på en film jag jag tyckt är otäck eller hört något. Och hur blir man av med ångesten?

Ibland är jag rädd utan att jag vet vad det är. Oftast när jag ska sova så är jag rädd. Även fast jag då sover bredvid min mamma så är jag rädd. 

En dag så vaknade jag upp helt svettig och var skiträdd. Då låste jag in mig på toan och grät. Pappa eller mamma var inte hemma då bara jag o min lillasyster. 

Skulle bli tacksam för svar på hur jag kan bli av med det. Detta gör så att jag vågar mycket mindre än vad jag annars skulle göra.

Annons:
[Jennah]
2016-07-02 13:28
#1

Vet att en del saker, till exempel OCD ofta börjar i samband med pubertet och då är det inte alls konstigt att få ångest när man är i din ålder. Att du vågar prata om det, även här på forumet, är bra tycker jag. Göm det inte inom dig. Kan du gå till ungdomsmottagningen kanske, så att ni kan reda ut vad som är grunden till din ångest?

[elle000]
2016-07-02 13:59
#2

Okej. Bra att veta 🙂

catten123
2016-07-03 15:21
#3

Hej! Min ångest började också när jag var 12 år gammal så tror inte det är något konstigt med det, men skulle dock rekommendera dig (eller dina föräldrar) att ta kontakt med BUP eller liknande och få hjälp så att detta inte förvärras. Kan du tänka dig att berätta om ditt mående för dina föräldrar?

[Determined]
2016-07-14 23:49
#4

Hej!

Jag började få problem med ångest när jag var 12 år. 

Jag tycker att du ska berätta för någon (dina föräldrar till exempel) om detta, så att du kan få hjälp innan din ångest blir värre. Mediciner bör dock vara sista utvägen, enligt mig.

Du kan prova kognitiv beteendeterapi (KBT) mot ångest. Det går ut på att man arbetar med att förändra sina tankar och känslor. Jag har personligen inte gått till en terapeut för att få KBT men har använt sådana metoder på egen hand och de hjälper verkligen om du arbetar målinriktat. 

Lycka till!

molbojse
2016-08-03 20:55
#5

Starkt av dig att berätta! Det skulle jag aldrig vågat när jag var 12.

Jag har haft ångest och panikångest sen jag var 4 ungefär och nu är jag 24. Jag försöker komma på vad som kan ha orsakat ångesten. Är jag stressad? Överstimulerad? Har jag varit med om något nyligen som kunnat ge mig ångest?
Sen försöker jag bearbeta det så gott det går. Ofta tar jag hjälp av målarböcker, gosar med katten, virkar, tar med mig telefonen och går ut och jagar pokémons eller ringer någon jag känner mig trygg med. Ofta behöver jag bekräftelse att jag finns och att det är okej att må dåligt ibland.
Ibland vill jag ha en kram, ibland ingen närkontakt alls. Ibland vill jag bara att någon finns i rummet och ibland vill jag bara vara helt ifred.

Att plötsligt komma underfund med att man har ångest kan vara jobbigt eller skrämmande. Plötsligt känner man massa saker man inte gjorde innan och så. Har du någon kurator eller liknande på din skola? Någon släkting du kan prata med? Vet din mamma och pappa om det här?

Ångesten i sig är inte farlig även om den kan vara obehaglig. Det är en förstärkt rädsla som gått överstyr. Alla människor känner ångest fast på olika sätt och olika mycket. Någon som är med om något traumatiserande, som ett rån eller ett möte med en björn känner där och då ångest, men den går det över och sen är det bra. Ångest är ett slags varningssystem som signalerar till hjärnan att "nu är det något farligt här! Bäst att ha alla sinnen på helspänn och överanalysera omgivningen efter fara!". När vi som diagnosticerats med ångest upplever det så upplever vi det i helt ologiska situationer och ibland utan någon anledning alls. En ångestattack (som den du beskrev när du låste in dig på toaletten och bara grät) går över efter 20 minuter. Sedan byts känslan ut mot en ny känsla för att sedan låta den förra känslan komma igen, eller ännu en annan känsla. Hjärtat slår i många fall snabbare, man får ont i huvudet, mår illa, skakar, andas snabbt och ytligt eller oregelbundet.
Alla upplever vi ångest olika. Min ångest ter sig som så att allting blir grått och tråkigt. Jag tappar lusten till allt, även det jag faktiskt tycker är roligt normalt. Blir väldigt negativ till allt och mer lättretlig. Fräser åt min sambo, skriker åt mamma och blir arg på allt som finns.

Om du vill får du skriva till mig om du vill ha stöd eller bara någon att prata med om det du känner ❤️

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

[Ambrosia]
2016-09-03 10:23
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#6

Hej. Prata med din mamma och pappa om detta. De behöver få veta mer om hur du mår. Berätta om din rädsla alltid när du är rädd. Håll den inte för dig själv. Man behöver prata med någon när man är rädd. Speciellt med mamma och pappa när man är så ung som du är.  Fråga mamma och pappa om de tror det är ångest och om de kan kolla upp det. Eller om du har någon annan du kan prata med. Kanske har din skola en kurator med. Prata med mamma och pappa är mitt råd. MVH från Ambrosia

Annons:
Upp till toppen
Annons: