08. Akut Stöd

Vet inte hur jag ska klara detta.

2016-03-05 11:52 #0 av: SSKAnna

För ett år sedan blev mitt liv en mardröm. Kort historia:

Fick efter två härliga år på mitt jobb som jag älskar, en ny chef. Vid ett samtal vi hade var det som att blixten slog ned. Hon "sparkade ner mig" psykiskt- totalt. Efter det blev det mobbing; kränkande särbehandling, avstängning från jobbet utan grund, diskriminering, möten där hon kastade ur sig allt som gick, mm. mm.

Denna människa SKA krossa mig bara- och har lyckats. Nu har hon anmält mig till IVO då hon anser att jag ej ska ha legitimation som sjuksköterska- utan något vettigt bevis. Denna process tar tid även om jag redan har svarat på all kritik. Det kan ta 6-12 månader till. Jag är nu "tjänstledig med lön". Låter kanske bra men- nej.

Jag mår så dåligt över detta att jag hälften av tiden bara vill försvinna. Oro och ångest följer mig överallt- även i drömmarna. Jag har extrem stress och ständiga krisreaktioner.

Då detta är arbetsrelaterat är det svårt att få psykiatrin att ta mig på allvar. Faktum är att många tror att jag hittar på detta.

Efter MYCKET om och men får jag nu ta en Stesolid/dag mot ångesten. Hjälper inte länge på mig som snabbt metaboliserar det.

Sover inte, äter knappt och har ofta tankar på att ge upp.

Ingen vill skriva ut mer mot ångesten under så lång tid. 

Vet inte var jag ska vända mig...

Anmäl
2016-03-05 12:07 #1 av: Maria

Har du inget stöd av facket i detta? Det är ju så att säga en arbetsrelaterad fråga och de borde stötta dig.

/Maria

 

Anmäl
2016-03-05 12:31 #2 av: SSKAnna

Jag ska förklara lite mer;

Jag har 200% stöd från facket, familj, kollegor, vänner, min kontaktsjuksköterska på psykiatrin, min psykolog på företagshälsovården- ALLT man kan ha.

INGET kan dock ta bort denna mardröm utan det är bara att vänta och stå ut. Har gjort det i ETT ÅR nu men klarar snart inte mer.

Anmäl
2016-03-05 12:38 #3 av: Maria

Har du ett såpas stort stöd så lutar ju  det hela till din fördel.

Kan du inte gå längre upp i "sjukhusledningen" så att säga.

Du skriver också att det är svårt att få psykiatrin att ta det på allvar men att din kontaktsjuksköterska och psykolog stöder dig till 200%. Hur menar du då?

/Maria

 

Anmäl
2016-03-05 12:41 #4 av: VildaVittra

Har du polisanmält chefen?

Stesolid vet du ju att det inte är att leka med, har du provat på att kanalisera ångesten till energi istället? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2016-03-05 12:42 #5 av: SSKAnna

Eftersom jag har allt stöd som går och allt detta beror på något jag själv inte kan påverka så känner jag (även om man inte SKA göra det...) att det enda som hjälper är ångestdämpande medicin.

Varken sjuksköterskan eller psykologen kan fixa sånt.

Anmäl
2016-03-05 12:46 #6 av: Maria

Ångestdämpande kan ju vara en väldigt bra hjälp vi generell ångest men i ditt fall så vet du ju anledningen till din oro och då är det med all säkerhet bättre att fokusera på att kunna hantera det hela utan medicin.

Så som du beskriver det hela verkar du ju ha "fallet" på din sida så att säga.

Väntan kan vara enerverande men en dag så har du allt detta bakom dig.

Ta hjälp av din psykolog och sjuksköterska så mycket det går.

/Maria

 

Anmäl