08. Akut Stöd

Det är inte värt det...

2015-12-01 22:39 #0 av: Lon@

Jag vet inte om det här hör hemma under "Akut stöd" eller ens under Ångestforumet då jag har flera olika sjukdomar som går in i varandra men inlägget får hamna här.

Skall försöka att inte skriva spaltmeter men vet inte hur jag skall formulera mig, tankarna bara far runt och ångesten river.

Det är helt enkelt inte värt att leva mitt liv, även om det finns ok dagar så är de flesta dåliga eller åt helvete.
De bra dagarna uppväger helt enkelt inte de dåliga.
Att leva enbart för att andra inte skall bli ledsna/förstörda om jag tar livet av mig håller liksom inte i längden.
Om man nu kan väga dåligtmående så mår ju jag sämre om jag är vid liv än hur de hade mått om jag hade dött?

Jag är väl medveten om att jag naturligtvis ser ännu mörkare på det här just nu när jag är mitt i skiten men hela livet har varit mer eller mindre såhär. Om jag ser tillbaks på mina blogg- eller facebookinlägg så är det samma sak om och om igen, jag mår skit, jag har ångest, jag orkar inte leva.
Jag är 42 år, ska jag ha det såhär drygt 40 år till?!

Och ja, jag får "hjälp", jag har gått inom psykiatrin på ett eller annat sätt sedan jag var 14.
Äter medicin men den hjälper inte fullt ut, har knaprat mig igenom större delen av psykofamakadelen av FASS så att säga.
Den enda som hjälpt var Voxra, plötsligt var jag normal, inte manisk men ja, normal - i fyra veckor. Sedan försvann effekten och jag var nere i träsket igen.
Det kändes nästan ännu värre, att ha fått känna på hur det är att vara frisk och sedan inse att det inte går att nå igen.

Så vad fan gör jag? Lever vidare bara för att andra vill det? Det är som sagt inte värt det...

Matte till jaktlabben Nikka och cairnterriern Charlie.
Lon@ och Lonaa = samma person, problem med inloggning!

Anmäl
2015-12-02 18:55 #1 av: Annielle

Jag känner igen mig mycket i det du skriver och är nästan lika gammal som dig (37) och vet ärligt talat inte hur jag orkar själv (egentligen orkar jag inte ens) men jag ser i alla fall inte att ta livet av sig som en utväg.

Det är ju i alla fall ingenting som säger att du kommer att ha det så här i 40 år till, tänk om det är på väg att vända snart efter allt skit och kämpande så länge?

Vore ju hemskt tråkigt att missa det när man har kämpat så länge, eller hur?!?

* En STOR kram till dig* (om du vill ha...)

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2015-12-02 19:10 #2 av: smajliz

Jag får likadana tankar när jag mår dåligt, vilket jag gör just nu. Det är otroligt tungt när man tycker att inget fungerar och man blir rädd för framtiden och att må så här för evigt. Jag tror dock att det finns någon sorts hjälp för alla. Man kan tycka att man provat allt, men det kommer hela tiden nya mediciner och nya behandlingsformer, även alternativa behandlingsformer. Snälla du, kämpa på lite till. Man vet inte vad som väntar runt hörnet. Stora kramar till dig!HjärtaBlomma

Anmäl
2015-12-02 19:13 #3 av: Annielle

 #2

Håller med!

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.