Annons:
Etikettövrigt
Läst 638 ggr
Happy-Bunny
2015-11-25 12:19

Två steg fram och ett steg bak...

Hej! Jag vet egentligen inte var jag ska skriva sånt här men aja, hoppas att någon vet och kan ge mig tips. För ca 2 månader sen förlorade jag två av alla mina närmsta kompisar. Det visade sig att en av dem aldrig gillat mig, men samtidigt aldrig sagt något. En dag blev jag plötsligt anklagad för det ena och det andra, t.ex mobbare. Min andra kompis vet jag inte riktigt, de två är väldigt tajta så det känns som att det ändå har något med det att göra. Det som känns jobbigt är väl själva händelsen, när vi pratade (om det nu blev så mycket till prat). Vi försökte prata med hennes mamma, men slutade med att en vuxen människa står och skriker väldigt hemska saker till mig, ett barn. Efter detta vågade jag knappt åka till mina aktiviteter, och då insåg jag själv att det hade gått för långt så jag valde att ta kontakt med en kurator och har pratat med henne en gång i veckan sen dess. I början kändes det som att jag stig och stampade på samma ställe hela tiden, men senaste tiden har det börjat kännas som att jag hela tiden tar två steg fram och ett tillbaka, vilket ioförsig är bra. Men just de här dagarna, när jag mår sjukt dåligt, vet jag inte vad jag ska göra. Ibland vill jag bara försvinna från jordens yta ett tag, kunna slippa allt. Eftersom att det visade sig att min kompis tydligen ljög för mig, så har jag börjqt tveka alla andra. Ibland undrar jag om det ens finns någon som gillar mig, jag har till och med börjat tvivla på mina närmsta kompisar och min familj. Då tänker jag "älskar de mig verkligen eller säger de bara så?" Vilket är väldigt jobbigt. Ibland tänker jag också att allt är mitt fel, att jag är en hemsk mobbare som min "kompis" sa till mig. Men samtidigt vet jag att jag inte är det, och att det finns de som älskar mig. Problemet är att jag vet inte längre vilken tanke jag ska tro på. Idag är det en sån dag, redan i morse började jag känna hjärtklappningar och att jag blev ut och det var jättetungt att andas. Jag oratar mycket med en av mina lärare om detta också, och hon sa att det kan vara panikattacker som jag får när jag mår dåligt. Kan det vara så? Men då undrar jag vad jag kan göra när jag mår såhär dåligt, hur ska jag göra? Vissa säger att jag ska andas lugnt och tänka på positiva saker, men då märker andra det, vilket gör allt värre, så då låssas jag att jag mår jättebra, vilket är superjobbigt i slutändan. Så om ni har tips på hur jag ska ta mig igenom alla svära dagar, snälla skriv till svar <3 Sorry om det blev ett långt och rörigt inlägg….

Annons:
Upp till toppen
Annons: