00. Allmänt om ångest

Rädsla!

2015-08-21 01:53 #0 av: Rödluvan

När det är mörkt ute och jag är ensam så känner jag mig rädd hela tiden. Om jag inte tittar ner och alltså inte ser mina fötter och ben så känner jag mig jätterädd för att någon/något ska ta tag i dem. Varje gång jag går runt ett hörn så blir jag livrädd för att någon/något ska attackera mig, samma  sak om jag öppnar en dörr. Det känns hela tiden som om någon står bakom mig och bara tittar på mig och jag vet inte vad han/hon/den/det tänker göra med mig. Jag vågar inte vända mig om eller sätta ner fötterna på golvet. Jag har alla lampor tända dygnet runt och TV:n på för att försöka lugna ner mig men så fort jag rör mig så blir jag stel av skräck igen. I gryningen när dagsljuset kommer tillbaka kan jag andas ut och känna mig trygg igen.

Oftast så somnar jag mitt i natten tack vare mina sömnmediciner men jag har inte hittat en medicin som hjälper mot den här fruktansvärda rädslan när det är mörkt ute.

Finns det någon här som känner igen sig? Hur har ni hanterat det?

Snälla hjälp mig!

Anmäl
2015-08-21 12:05 #1 av: [Silverräv69]

Det är inte bra att gå runt och vara halvt paranoid när man är hemma själv och det råkar vara mörkt.
Om du är rädd för att bli attackerad, gå en kurs i självförsvar. Så har du rätt verktyg för att hantera en sådan situation var du än är och slipper vara orolig dygnet runt.

Mörkerrädslan gick över för min del..jag utmanade mig själv genom att lära mig se bättre i mörker som barn. Gick på långa promenader utomhus på vintern, lärde mig att lyssna på omgivningen och lyssna på magkänslan om någon gick bakom en.
Hemma drog jag alltid ner persiennerna, för jag hatade folk som gick förbi och glodde in (bottenvåning) och det löste det mesta.
så lita mer på din hörsel än synen i mörkret och testa dig fram, du kommer att lyckas och hantera din rädsla. =)

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-08-29 19:30 #2 av: Thotis90

Jag är också paranoid och det är värst när jag är ensam hemma när det är mörkt. På sommaren gör det absolut ingenting, men om vintern måste jag ha minst en lampa tänd i varje rum och det är nästan så att jag går baklänges in i sovrummet för att försäkra mig om att ingen ska hoppa på mig när jag ska stänga dörren. Det är inte alls roligt och jag vet inte vad jag har fått det ifrån då jag är ensam om det här i hela min familj. Min pappa förnekade att jag är paranoid när jag kom hem och sa det efter att ha varit på samtalsmottagningen för många år sedan. Han sa att jag absolut inte är paranoid, men när jag läste på så insåg jag att jag visst är det. Tidigare hade jag socialfobi och då var paranoian värre, men nu är det bättre.

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Anmäl
2015-08-31 00:26 #3 av: Rödluvan

#2 Jag funderar på om  det här är "vanlig" paranoia eller om jag har en psykossjukdom. Jag vill absolut inte förminska dina paranoida problem! Jag känner igen mig i det du skriver. Vad bra att det har blivit bättre men vad konstigt att din pappa inte trodde på det... Tror att många föräldrar har svårt att acceptera att deras barn har vissa diagnoser, mina har iallafall det.

Jag har pratat med min läkare om det här och verkligen försökt förklara hur det är och känns. Hon sa att hon skulle prata med en annan läkare som är mer specialiserad på psykoser om vilka neuroleptika och ångestdämpande eller lugnande, av de som jag inte redan har prövat som skulle kunna hjälpa mig.

Hoppas verkligen att jag får något snabbt som funkar!

Samtidigt så vill jag ju inte bara medicinera symptomen på problemet. Utan ta reda på vad orsaken till allt det här är men jag har försökt prata med en psykolog och det gick inte bra, jag kunde inte prata med honom trots att jag verkligen försökte.

Anmäl
2015-09-07 19:51 #4 av: Rödluvan

Det här är vad som hände idag:

Var hos sjuksköterskan idag, hon trodde inte på det som jag berättade att jag upplevde utan tyckte att jag skulle bli inlagd på psyk. Jag vägrade och gick därifrån. Hon sa att om jag inte går med på att träffa en läkare i veckan och svara när hon ringer imorgon förmiddag så kommer hon att be en läkare att skriva ett vårdintyg så att jag blir inlagd på LPT. 

Jag försökte verkligen berätta om de här varelserna och deras underhuggare som finns i vissa "människor" och hon lyssnade men förstod/trodde mig inte!

Jag tänker svara imorgon om jag har lyckats undvika varelserna med livet i behåll i natt så att hon inte ser till att det blir LPT.

Anmäl
2015-09-09 13:10 #5 av: [Silverräv69]

#4 Jag måste ha missat att du konkret är rädd för varelser i mörkret, förlåt mig för det.

Hoppas det gick bra för dig och att du svarade på telefonsamtalet!

För att undkomma varelserna ska du högt och innerligt be till ljuset och kärleken, mörkrets motsatser och dina bundsförvanter. Du har en gnutta ljus i dig, din själ och ditt hjärta fyllt av kärlek som kan övervinna allt. Om du ber att få hjälp med att använda dig av dina inneboende "krafter" så kommer du mycket snart bli fri från varelserna.

Du behöver inte ens tro på det jag skrev, be bara högt om hjälp och titta/känn efter när svaret kommer. Lösningen på ditt problem inte är sådan som du förväntade dig, så var uppmärksam och lyssna på magkänslan. =)

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-09-09 14:44 #6 av: Rödluvan

#5 Jag sov ute den natten för en av de som ser ut som människor jobbade natt (jag bor på ett LSS-boende) så att den inte skulle veta var jag var och få tag i mig. 

Jag ska försöka lyda ditt råd och försöka med hjälp av ljuset inom mig bekämpa de här parasit-liknande varelserna. Jag har även mkt stöd av en vän som jag har berättat en del av det här för och hon sa att jag får sova på hennes soffa om jag inte känner mig säker ensam i min lägenhet. Hjärta

Jag har fått en akuttid till min läkare (överläkare inom psykiatrin) på fredag som jag har lovat att gå på även om jag snarare behöver en exorcist än en läkare.

Har ännu inte bestämt mig för om jag ska ta emot mediciner som de tror kommer hjälpa mig.....men om jag inte gör det kanske jag blir inlagd på LPT och missar skolan som är väldigt viktig för mig (jag går på komvux). Men tänk om medicinerna gör mig svagare så att varelsen i min skugga blir ännu starkare eftersom jag inte orkar kämpa emot lika mkt.

Anmäl
2015-09-09 15:33 #7 av: [Silverräv69]

Vi hade en skugga som "bodde" i vårt sommarhus utomlands, hände mycket märkliga saker i huset och han (för det var tydligt en manlig siluett man såg) fick en att må mycket konstigt.

Vi barn visste inte hur vi skulle hantera honom riktigt, han skrämde bara vettet ur en. Men denna skugga eller ande ville oss människor inget, han tillhörde huset eller marken huset stod på. Men han måste ha funnit ro, för hans energi finns inte kvar i huset.

Men hur upplever du de varelserna du beskriver, vet du vad de vill dig? Påverkar de hela boendet och människorna?
Om du är öppen för att motta energier, kan du även locka till dig det mörka. Jag har fått höra att man ska vara försiktig med vilken form av energi man lockar till sig och vara noga med att bara be om det goda, kärleksfulla och ljuset. Dina varelser kanske känner av att du är extra mottaglig för dem och därför trakasserar de dig.
Följer de dig aldrig utanför hemmet?

Så det är viktigt att lära sig att skydda sig, istället för att fly.
Ljuset inom dig och runtomkring dig är ditt starkaste vapen. Tyvärr vet jag inte din historik, så jag vet inte om mediciner kan hjälpa. Om inget annat kanske bara trubba av ditt sinne och göra dig mindre mottaglig för varelserna. Följ din magkänsla!

Du kan ta kontakt med ett medium, som kan ge bättre och mer konkreta råd mot varelserna. H*n kanske kan ge dig ett namn på dem också.
Men be om att använda ditt ljus mot varelserna, se det framför dig hur ljuset får dem att fly undan och låta dig vara. Omslut dig av en kokong av ljus och kärlek och ge inte upp hoppet! Vi är verkligen inte ensamma!

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-09-09 16:10 #8 av: Rödluvan

#7 Jag upplever dem som parasiter, de suger i sig alla bra känslor och energi, och kvar blir rädsla, ångest och depression. Jag har sett dem i t. ex. min väns skugga, hon har mycket erfarenhet av psykisk ohälsa, så de har "bearbetat" henne länge.  Det är min uppfattning att psykiskt ohälsa beror på dessa varelser och att vissa människor "smakar" bättre än andra, därför blir inte alla lika påverkade.  Vet inte varför jag kan se dem men om jag kan det så måste vissa andra också det!

Jag ska läsa på om hur man skyddar sig med hjälp av ljus!

Hade lite kontakt med en shaman men det gav absolut ingenting.

Anmäl
2015-09-10 11:45 #9 av: [Silverräv69]

Oh wow, du är den första som beskriver sådana varelser/andar för mig och jag tycker det är jätteintressant!
Om de hänger efter en och "gömmer" sig i ens skugga borde de kunna vara med en överallt, eller så är de starkast under de situationer du hatar och undviker mest.

Jag uppfattar andra människors energier och sinnelag, en väninna till mig ser auror, men jag ser inga andar själv än, du kan ha en mycket speciell uppgift i livet om du tillåts att se dem. Det är nog meningen att du ska komma på hur man avhyser dem, läker kropp och själ och skydda sig mot dem i framtiden.

Den mörka och onda sidan vill inget hellre än att mänskligheten är olycklig och eländig, så det är klart att de klamrar sig fast vid allt som livnär det mörka i en.

Jag ska fråga på Änglar.ifokus om varelserna du beskriver, de kanske kan ge dig fler råd du kan prova direkt.

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-09-10 14:19 #10 av: [Silverräv69]

Hittade en intressant hemsida du kanske kan hitta svar hos:

http://www.soul-guidance.com/houseofthesun/spirits.htm

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-09-10 21:13 #11 av: Rödluvan

#9 De är som starkast när det är mörkt ute och när jag är ensam hemma. De är bleka eftersom de har, alltid antar jag, levt i skugga med mörka ögon och tungor, de kryper på en och ibland kan jag höra klapprandet av klor mot på golv, tak och väggar innan de kommer fram tillmig.

Jag vill varna alla! Men en så länge tror ingen på mig!

Jag ska definitivt kolla på den sajten. Tack.

Anmäl
2015-09-11 11:46 #12 av: [Silverräv69]

Då har de antagligen lärt sig när du är som svagast och mest utsatt! Du ska inte oroa dig för att folk inte tror dig, jag tror dig och vill hjälpa dig! Sedan kan man lära sig att förmedla sitt budskap till läkare/psykologer utan att verka "knäpp", folk förstår bara inte sådant de inte ser.

Jag har bett om råd på Änglar.ifokus och fick ett svar om en organisation/rörelse som kanske kan hjälpa dig.
Citerar inlägget: 
Det finns en organisation som har tagit som sin uppgift att föra en kamp mot dessa negativa andar. Det är ett japanskt tempel med "missionärer" i väldigt många länder. De bekänner sig till allas vår FaderModerGud och har fått möjligheten att arbeta med Ljuset som är av en så ren och hög frekvens att den avlägsnar från människan de negativa andar som vidhäftar. De har lokaler i Stockholm och Göteborg. De arbetar som en välgörenhetsorganisation och har undervisning för de som vill om andliga levnadsprinciper. 

http://www.sukyomahikarieurope.org/en/practice 
Flygfältsgatan 5, 
12830 Skarpnäck, 
Sweden 
Tel: +46 8678 4543 
Fax: +46 8678 4552


Jag hoppas du hittar svar och hjälp hos dem!

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-09-11 15:31 #13 av: Rödluvan

Blev inlagd på en psykosavdelning med LPT efter att ha pratat med min läkare. Det här känns helt fel!

Anmäl
2015-09-12 16:44 #14 av: Calcifer

Fast om du lider av paranoia och vanföreställningar så är faktiskt det bästa att bli inlagd/bli medicinerad.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2015-09-13 13:44 #15 av: Aleya

#13 dock skriver du ju att du har en psykossjukdom i grunden. Jag tror det är den som manifesterar det du ser. Det kanske inte känns rätt för dig. Men för mig efter att ha läst det du skrivit så tycker jag att det är bra att dom tagit dig på allvar och lagt in dig. Så dom får reda ut det som sker.

För det är sällan dom med psykoser inser att dom är just i en psykos.

jag hoppas att du får den hjälpen du behöver och slipper se det du skriver.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2015-09-13 17:49 #16 av: Rödluvan

#14 Men de gör ju ingenting medans jag är här, jag sitter bara på min säng och läser och väntar på mörkret. Läkaren för avdelningen har antingen svårt att förstå svenska eller så lyssnade han inte på mig. Jag ligger i en säng ute i korridoren eftersom jag inte kan dela rum med någon som vill ha det släckt på natten.

En positiv sak med att ha kommit hit är att jag har sovit mycket bättre än jag har gjort hemma men det är fortfarande fruktansvärt innan jag faktiskt somnar.

Jag ska ta blodprover och göra en MR av hjärnan i veckan för att de ska utesluta några kroppsliga anledningar till den psykos de säger att jag lider av (idioter).

Jag pluggar ju på Komvux! Hur ska jag kunna göra det när jag är här?! Försökte förklara för läkaren hur viktigt och givande mina studier är för mig men han mumlade bara något ohörbart

#15 Jag har aldrig sagt att jag har en psykossjukdom....Jag har Asperger och recidiverande depression på papper.

Anmäl
2015-09-13 17:51 #17 av: Calcifer

#16 Fast det är ju rätt tydligt att du behöver hjälp. Nu när du ändå blivit tvångsinlagd varför inte försöka göra det bästa av situationen? 

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2015-09-13 18:02 #18 av: Aleya

#16 Förlåt, jag måste ha läst tokigt någonstans i din text.

Men fortfarande så är det ändå bra att dom utreder detta, för du ska inte behöva se dessa mysko saker.
Och sömn är bra att få så det är ju mycket bra att du får sova.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2015-09-13 18:03 #19 av: Rödluvan

#17 Hur menar du med det bästa? Jag har inte varit osammarbetsvillig eller fått några utbrott utan hållit min ångest mycket för mig själv.

Anmäl
2015-09-13 18:06 #20 av: Calcifer

#19 Det är ju där det brister. Om du blivit inlagd och inte ställer till bråk - bra gjort. Men om du dessutom inte delar med dig av dina tankar, känslor, rädslor, etc till 100% hur ska de någonsin kunna hjälpa dig? Det är lite som att gå till doktorn för att man tror man stukat foten rejält men vägrar berätta vart det gör ont. Hur ska någon kunna hjälpa om de inte vet vart de ska börja?

Och ser du saker som inte finns är det ett tecken på att något inte är helt rätt. Inte så att det är något fel på dig, jag har själv nattskräck ibland och då ser jag saker som inte finns, men det är ju ingen "normal" situation och det kommer förstöra mycket för dig om du inte tar tag i det.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2015-09-13 18:11 #21 av: Rödluvan

#20 Jag har berättat allt för läkaren och en del för en av nattpersonalen men de är alltid så upptagna och när man vill prata lite med någon så känns det som att man stör.

Det är inte nåt som jag ser utan något som de inte ser

Anmäl
2015-09-13 18:13 #22 av: Calcifer

#21 Iom att det inte finns så kan de inte se det du ser, då måste du förklara för dem. Rita bilder om du kan. 

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.