00. Allmänt om ångest

Panikångest

2015-03-24 17:59 #0 av: BrummiBrumm

Hej

Jag har sen ungefär tre år haft riktigt jobbiga panikångest attacker. Det är otroligt jobbigt att träffa människor, även familj, vänner samt arbetskamrater. Nu har det även blivit jobbigt att köra bil. Känslan är extrem stress, skakningar, yrsel, svettningar och svimmningskänslor. Jag kan inte längre sitta still, måste ha något att göra och HELST ensam. Kan även få såna känslor då jag är ensam. Jag äter 100mg sertralin per dag. Dessa funkar då och då kan man säga.
Jag vet inte längre vad jag ska göra, vill inte känna så här.
Vad ska jag göra?

Anmäl
2015-03-24 18:37 #1 av: [Silverräv69]

Jag fick sådana i höstas och det var mina första någonsinn! Ett av dem fick jag på bussen påväg till jobb och det sa bara PANIK!! Och då tog överlevnadsinstinkten över, så jag flydde fältet och halvsprang gråtandes från bussen hem.

Det som hjälpte mig och som jag hoppas kan hjälpa dig lite är det min mamma berättade om panikattacker.

De är kraftiga utlösningar/attacker av adrenalin och många andra stress-hormoner. Det räcker med en enda tanke för att sätta igång en dominoeffekt i kroppen tills du får dessa attackerna.
1. De är helt ofarliga för kroppen & de går över! (om du är frisk i övrigt, de med svagt hjärta ska nog se upp, men det vet din läkare).
2. Du kan på egen hand notera händelseförloppet, hur en attack börjar, pågår och hur/när den slutar. Detta ger dig möjligheten att förutse dem.
3. När du vet hur just du fungerar och reagerar kan du mer förutse i vilka situationer problemen uppstår och styra dig förbi dem eller möta dem. Det beror helt på ens egna styrka när man är redo och bekväm med situationen.
4. När du vet mer om var, när och hur attackerna uppstår kan du analysera dina tankar och känslor kring situationerna och erkänna dem för dig själv. Sedan smått bearbeta dem, så kanske du kan få mer kontroll över dina tankar och känslor.
5. Anklaga och beskyll inte dig själv för attackerna, ge din kropp den tid den behöver för att återställa balansen. Hur mycket man än vill själv, vill ofta inte kroppen i samma tempo, alltså tålamod. =D

Jag hade otroligt svårt att acceptera att jag plötsligt kunde få panik på bussen, i sällskap av min mor, framför tv'n under en film, inför ett möte på jobb, när jag satt och handarbetade mm. Ville icke acceptera att mentalt starka jag kunde vara så "svag". Men min kropp gjorde sig av med all skit, press, stress och allt dåligt jag samlat på mig under 4 år. Min kropp fick äntligen möjligheten att vara "svag", inte ständigt på överlevnads-mode som jag kallar det. Den tog igen sig, men snacka om tufft!

Våra primitiva sidor i kroppen har inte raderats, så som kroppen alltid reagerat på sin omgivning kommer den göra flera tusen år framöver. Vi var visserligen jägare förr, men inte alls på toppen av näringskedjan, alltså finns det 2 sätt för kroppen att leva: Fight/Slåss eller Flight/Fly.

Vi som har fått panikattacker är ofta i Fly-läget och i ständig spänning och beredskap för flykt, ständigt producerandes alla de hormoner kroppen behöver för att snabbt kunna fly undan faran. Men i vår värld är inte faran en tiger eller skenande hjord av oxar..utan en otrevlig kollega, jobbiga kollektivresor, överarbete, hemsk trafik, opålitlig bil, höga ljud, starka dofter mm. Så kroppen kommer alltid att reagera fel och ge dig attacker, tills du lär dig att tänka och känna annorlunda inför olika händelser. Du får switch'a av stress-produktionen eller helt lämna dem!

Jag fick turen att få byta jobb och tempo på jobb, bättre självkännedom så att jag aldrig hamnar där igen och vet nu hur min kropp vill ha det..även om mitt sinne vill desto mer. Anklaga inte kroppen för vad den inte kan, utan önska hellre vad du skulle vilja göra. Det viktiga är att leva i nuet, skita i gårdagens händelser och i morgondagens orosmoment och lösa dagen som den kommer!

Jag kan också varmt rekommendera SNORKEL.SE, de har en hemsida och en app, som är så hjärtvärmande och hjälpsam.
Lycka till nu & ge INTE upp! Ifall det är något, så PM'a, svarar så fort jag kan! =)

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-03-25 14:45 #2 av: Fannkan

hej! jag kan bara svara utifrån mina egna erfarenheter och problem, men jag hoppas att du kan få lite klarhet iallafall. 

Jag äter samma medicin och ligger på samma dos som dig, i kombination med andra preparat. Dessutom har jag regelbundna samtal med en KBT-terapeut, oftast en gång i veckan. Om du inte fått hjälp med att få en samtalskontakt skulle jag först och främst tipsa om det - medicin kan vara bra, men det räcker bara en viss längd. Panikångest handlar ju om hur vi tänker, associerar händelser och hur vi hanterar situationer. Just KBT går ju ut på att ändra sättet vi processar och kopplar tankar. 

Det är något som tar tid, och det är verkligen jobbigt i vissa perioder. Hur något kan ändra ens liv på så liten tid men i sin tur ta så lång tid att övervinna. För det är ju så (och det låter så hemskt och tråkigt ibland) att det här är ofta problem och tankar som kommer finnas kvar resten av livet, men att man får strategier att tackla dem, och successivt kunna få tillbaka ett funktionellt liv. Bara att skicka ett meddelande till mig om du känner att du vill prata med någon som är i samma situation som dig, själv tycker jag att det är skönt att ha någon som kan relatera och få mig att inte känna mig lika "ensam" i denna sjukdomen. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.