2015-03-09 20:44 #0 av: [fia85]

Hej.

Hur vet man egentligen? Om de problem man upplever har med dåliga erfarenheter att göra eller om man faktiskt har en diagnos eller liknande? Jag har svårt att lita på människor. Jag har många gånger ställt mig frågan "vad gör jag här" och känt mig "fel" i det sammanhang som jag just då befinner mig i. Jag har även en gång varit med om att jag tänkt "vem är jag" och det var otroligt obehagligt. 

Jag har också varit väldigt konflikträdd tidigare, och haft tendens till självskapade men aldrig gjort det. Jag anser inte själv att jag har fobi för människor, jag har rest mycket, klarat skolgången som vanligt,jobbat, och kan sköta ett jobb, och utbildning och det jobb jag nu har efter utbildningen. Enligt mig själv beror detta att jag känner mig "fel", på att de som skulle föreställa vara vänner svek mig när jag var yngre, de satte detta i system mer eller mindre och jag har till och från känt mig tvungen att finna ett nytt sammanhang fast jag egentligen inte vill. Fast jag egentligen önskat vara med dem men de svek och därför gick det inte. 

Nu mår jag dåligt och har mycket ångest, och av den anledningen tycker jag att det är jobbigt att vistas bland folk. För jag vill inte visa att jag mår dåligt. Jag har lämnat en längre relation precis och där jag var orolig för att han skulle kunna skada mig allvarligt.Efter det så träffade jag en kort tid en kille som ljög, också. 

Jag märker att jag lätt får upp hoppet när någon tex säger att man ska träffas och sedan blir jag extremt besviken om personen ändrar sig. Jag vet att det är vanligt att folk dröjer med att svara på tex sms osv, men den senaste tiden så har det hänt först att en väninna slutat svara efter att jag berättat att jag mådde dåligt (och jag har ansträngt mig för att inte vara påträngande), och nu senast när jag fyller jämnt så är det en annan väninna som dröjt jättelänge med att svara på om hon kan vara med och fira mig. Med resultat att det blir svårt för mig att veta hur jag ska lägga upp kvällen. Om man bjuder så bygger det ju också på att folk kommer på det man bjuder till. 

Vad bör man stå ut med egentligen?

Jag får så ofta höra att jag ska ta plats, stå på mig, säga till osv. Men jag får aldrig höra vad den andra personen borde ha gjort. Vad tycker ni andra om gränser, respekt osv? Vad är rimligt att stå ut med i en relation?