2015-02-17 18:13 #0 av: Wellcraft

Har haft en period nu då jag varit lite manisk, dock börjar det avta och jag har haft ett par ångestfyllda dagar.
Nu verkar ångestens lager ha utgått för denna gång men då kommer uppgivenheten som ett brev på posten.

Hur tacklar man den? I det här läget var det som jag började dricka förr, men har slutat med alkoholen sen en tid tillbaka.
Är så uppgiven & likgiltig man bara kan bli.
Tar inte mina kosttillskott, äter inte - för att det inte spelar någon roll.
I detta läge ser jag inget ljus framför mig.
Kan ligga i sängen, okontaktbar och bara stirra upp i taket - utan att bli rastlös (blir annars rastlös jättelätt, hela tiden).

Vill inte träffa några vänner för det ger mig ingenting. Kan inte prata om det för kan inte sätta ord på mina känslor.
Den enda anledning till att jag inte bara ligger helt apatisk i sängen är min hund..

Min djävulska funktionsnedsättning sätter käppar i hjulen för mig gång på gång.
Vet att det skulle bli bättre av att t.ex börja rida igen (hjälpte sist) men det förhindras av ett löjligt problem att ingen skjuts finns (de enda vettiga ställena har inga bussförbindelser). Har försökt börja på andra sporter bara för att ha något att göra i dessa perioder men finner inget intressant utan bara påfrestande och då blir det värre.

Har försökt börja skriva noveller igen eller blogga, men kommer ingenstans då jag inte orkar eller har lust.

Finns det något man ens kan göra? Eller är det bara att härda ut..?