Annons:
Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2727 ggr
Visa98
1/26/15, 7:05 PM

hjälp?! vad göra

Hej!

För några månader sedan började jag mer och mer vara trött hela tiden, orkade inte göra nåt om dagarna, orkade inte plugga, kände mig aldrig glad, orkade inte gå till skolan..var bara deppig och hatade mitt liv och mig själv. Har skärt mig.

I våras (2013) mådde jag likadant och gick hos skolkuratorn som remitterade mig till bup, dock vägrade jag gå dit för att de ville ha möte med hela familjen och det ville jag inte! Min familj vet ju självklart om mitt mående, men jag vill inte ha min familj inblandade i möte med dom osv..

Så det sket jag i och sa att jag mådde bättre.

Har nu iaf  gått hos en kurator 2 ggr som tyckte jag skulle kontakta en husläkare för att få antidepp, det gjorde jag och jag skulle fortsätta prata med nån kurator/psykolog under 6 veckor, så skulle vi höras av igen efter 6 veckor och om de inte var bättre då, eller om det blivit sämre skulle vi prata om mediciner.

Ringde imorse läkaren för att be honom remittera mig till en psykolog där, då jag tackade nej till det när jag var där, då ville jag hellre träffa kuratorn jag träffat några gånger, men har de senaste dagarna mått sämre och ville träffa en psykolog ist. Han skulle ringa mig på onsdag.

Har tillsammans med skolan fixat så jag inte läser de programgemensamma kurserna, utan bara matte, svenska, engelska och samhällskunskap, då jag ska byta program nästa läsår, så jag går inte så jättemycket i skolan nu, men tidiga lektioner orkar jag sällan gå på fortfarande.

iallafall!

På tåget hem kändes det som ett tryck över bröstet, det var svårt att andas och hade en lätt obehaglig känsla i kroppen.

De lättade efter ett tag men hade fortfarande det där trycket över bröstet..

När jag kom hem kom jag på att jag behövde städa mitt rum och skulle plocka ur diskmaskinen, min pappa skulle hämta mig o ca 1 halvtimme, vart så stressad och ställde mig o plockade ur diskmaskinen och började gråta, så kunde jag verkligen inte andas…jag hyperventilerade SÅÅ högt och kraftigt, kunde knappt andas, grät massvis och hade sån panik..tog nån minut innan det försvann, det var så hemskt.

Fattade att de var en panikångestattack..o har sen dess fortfarande haft svårt att ta in djupa andetag..andas väldigt ytligt för det går inte att få in luften helt.

Känner inte nån direkt oro, rädsla, klump i magen eller så utan de bara trycker för bröstet.

Vill inte att detta ska hända igen och dehär trycket över bröstet är så fruktansvärt jobbigt och gör lite ont typ..kommer aldrig orka gå med detta hela morgondagen o det fortfarande är kvar då! Läkaren ringer på onsdag, och jag kommer inte orka leva över huvudtaget om jag måste vänta tills på onsdag med att ens få be om att bli remiterad till psykolog, sen vet jag inte när jag får tid där heller?

Förlåt för långt inlägg men var tvungen att förklara lite saker för att få de bra så ni fattar osv.

Vad fan ska jag göra? Dehär trycket är så jävla jobbigt och vill bara dö !

Annons:
Honestyisdead
1/26/15, 7:08 PM
#1

Ring till psykakuten och förklara läget.

Visa98
1/26/15, 7:15 PM
#2

Jjag får nog göra det för börjar verkligen få panik igen nu, klarar inte av dehär vet verkligen inte vad jag ska ta mig till alls…ska prata med pappa nu för mår så jävla dåligt

Honestyisdead
1/26/15, 7:20 PM
#3

Bra, prata med din pappa och kontakta psykakuten. Det är bra och modigt att söka hjälp i sådana lägen.

[Amir 1000]
1/27/15, 3:25 PM
#4
[Amir 1000]
1/27/15, 3:25 PM
#5

🌹❤️🌹

[Tuulikki]
1/29/15, 1:46 PM
#6

Hur har det gått?

Annons:
Visa98
2/6/15, 11:15 PM
#7

Vi åkte till akuten, (vanliga akuten, inte psykakuten) men de kunde inte göra nåt sa dom. Tog massa tester osv. och fick åka hem vid halv 1 på natten.

Har blivit remitterad till en psykolog den 20:e februari, vilket jag själv tycker är en lång tid. Vet inte ens om jag kommer orka stå ut tills dess.

Mår bara sämre hela tiden känns det som..orkar ingenting ALLS. Skulle se min absoluta favoritartist idag, men jag orkade inte gå, (har väldigt ont i magen och har haft två dagar nu o därför ville jag inte gå + orkade inte) trots att mina vänner tjatade på mig massa.

Nu berättar de hur bra konserten var, hur kul de hade, vilka roliga personer de träffade och jag känner mig bara så jävla värdelös. Sitter här och ser mitt liv typ rinner genom fingrarna på mig medans mina vänner har kul, och ingen förstår hur det känns för mig. Känns som att jag är helt jävla handikappad.

Sover jättedåligt varje natt, så då blir jag ÄNNU tröttare, fast jag redan har någon sorts trötthet/utmattning som tynger ner mig varje sekund av dygnet

Har massa vänner, men känns som alla är falska och inte finns där för mig alltid, vissa "kommer och går", men jag bara tar emot dom när de "vill tillbaka" igen.

Har flera gånger fått svagare ångestattacker, inte så starka att jag gråter och känslan av att dö, men att jag hyperventilerar, mår jättedåligt och en känsla av att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Har skärt mig och vågar inte träffa min pojkvän för jag vill inte att han ska se.

Hatar mitt liv så jävla mycket, är seriöst den dummaste personen på jorden, vet inte hur jag ska stå ut, för mitt liv är inte ens värt att stå ut med i 2 veckor till.

Aja

[Tuulikki]
2/7/15, 3:14 PM
#8

Du klarar att stå ut till den 20e, det är jag säker på. Lycka till 🌺

Upp till toppen
Annons: