Annons:
Etikettmin-egen-berättelse
Läst 1151 ggr
LittleDoYouKnow
2015-01-03 16:20

Till vem och hur?

Det har sakta men säkert krypt sig på mig.. Något som jag länge förträngt och föraktat. Har gått hos psykolog och kurator sedan högstadiet men är nu mellan 20-25 år gammal och bor på eget håll, går heller inte hos psykolog då jag ältat samma problem om och om igen. Tills det slog mig att jag faktiskt inte berättat allt, den hela mörka sanningen om mitt liv. Inte förrns jag nu har förstått mig på mina psykiska problem som kommit med denna hemska sanning. Jag känner mig så fruktansvärt ensam, äcklig och kluven. Vem ska man berätta för och hur? hur ska någon någonsin kunna göra det ogjort? Det går inte, därför gör jag bäst i att aldrig träda fram och säga något.

Så vad är det nu för hemsk sanning jag bär på? som jag förstår har förstört stora delar av mina förhållanden. Jo, jag blev sexuellt utnyttjad av min storebror när jag var yngre. Både oralt, analt och vaginalt. Det var inga "typiska" våldtäkter med våld, utan snarare tjat och spel på mitt samvete. Jag var ung, hade aldrig haft någon pojkvän och lät mig utnyttjas. Jag mådde redan dåligt och har posttraumatisk stress, panikångest och "manodepressiv" på grund av andra saker som hänt i mitt liv.

Detta pågick ett tag, jag kan inte minnas hur länge. Men jag minns hur äcklad jag kände mig redan då och hur lite jag ville utsättas för detta.

De problem det har lett till idag är att jag stänger av mig själv för min nuvarande och tidigare pojkvän(ner). Minsta lilla uns att jag känner mig obekväm eller får höra "vi har sex så sällan" "jag kan inte minnas när vi hade sex senast" eller att min kille börjar ta på mitt kön/bröst utan att jag själv tagit initiativ. Så är det som att alla mina känslor rubbas och jag tappar dragningskraften till min kille, som jag verkligen verkligen älskar. Som behandlar mig som en prinsessa alla dagar i veckan, som jag vill skapa en framtid med. Men som jag inte längre känner mig fullt bekväm med i sängen, det är nästan som att jag känner att jag måste ha sex emellanåt för att inte förstöra vårat förhållande. Jag kan inte längre få orgasm under sex och jag vill helst få det överstökat fortast möjligt. En gång kände jag till och med att jag fick panik under sexet, att jag låg där och försökte tänka mig bort för att jag verkligen inte hade någon lust. 

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte ens hur jag är benägen att ha en NORMAL relation till min storebror idag. Jag vet inte om han ens funderat på vad han gjort emot mig. Min mamma kommer förstås aldrig få veta något, jag vill INTE sätta dit min bror. Men jag måste få ro i min egna själ, så att jag kan må bra i mig själv och känna mig trygg med min egna kille. 

Ställ frågor om ni undrar något mer, detta är allt jag får ur mig för stunden..

Annons:
emmykostet
2015-01-03 18:36
#1

Du borde börja tänka på vad som är bra för dig.

LittleDoYouKnow
2015-01-04 14:30
#2

#1 Såklart.. Jag har alltid vart stark psykiskt och kämpat för mig själv. Låter ingen sätta sig på mig samtidigt som jag är ödmjuk och vill finnas där för andra. Men detta är något jag känner stor skam över och inget jag känner att jag kan bearbeta så bra på egen hand. Även om jag inte har modet att prata med någon om det öga mot öga.

Upp till toppen
Annons: