Annons:
Etikettakut-stöd
Läst 9722 ggr
Tanjis
2014-11-03 23:02

jag vill inte jobba

Jag klarar inte av det! Till en början gör jag ett bra jobb när jag kommer till ett nytt ställe. På det stället jag är nu ( som jag bara har jobbat två månader på) så blev jag efter ca en månad inskickad till chefen och hon berättade glatt att alla var jätte nöjda med mig och jag gjorde ett kanonjobb. Jag spelade glad och sa"men gud va kul" typ men på insidan kände jag hur paniken och pressen grodde "vad förväntar dom sig för stordåd utav mig nu" tänkte jag. I dag har allt gått fel som man kan tänka sig, jag har nu jobbat två månader. Jag ser inte alls vad jag gör bra utan enbart de fel jag gör! Varje dag tänker jag, i dag ska jag göra allt rätt, sen gör jag ett ynka fel och blir så besviken på mig sj och det uns av självkänsla jag hade går helt till spillo och resten av dagen går helt åt helvete, jag känner verkligen så, och allt för ofta hör jag av mina kollegor om hur duktig jag är fast jag jobbat så kort tid och jag kan verkligen inte begripa vad dom menar, vad gör jag som är så bra? Så här är det jämt oavsett jobb. Jag mår skit utav att jobba och efter en kort tid söker jag mig vidare, det längsta jobbet jag har haft vara i ett och ett halvår och jag har extremt bra referenser därifrån, tur jag har att dom är villiga att ljuga som dom gör för min välfärd tänker jag om det. Jag mår verkligen skit utav att jobba, alltid när jag är påvägen till jobbet hoppas jag innerligt att jag ska va med om en olycka för att slippa gå till jobbet, om jag skulle dö av olyckan spelar ingen roll. Förlåt för snurrigt inlägg men jag var tvungen att skriva av mig!

Annons:
[Tuulikki]
2014-11-04 11:49
#1

Usch, det låter jobbigt. Försök att inte tänka på prestationer hela tiden. Bara gör vad du ska göra och strunta i om det blir perfekt eller inte. Låt inte resultatet vara det viktiga utan att du faktiskt gör det som ska bli gjort. Prova ett tag och se om det fungerar.

Sen tror jag inte ditt gamla jobb skulle gett dig bra referenser om du inte skött ditt jobb! Jag gissar att de var väldigt nöjda med dig och ditt arbete och därför skrivit gott om dig :)

Christian75
2014-11-14 23:33
#2

Jag lider av precis samma sak. Har däremot stannat på samma jobb i tio av samma anledning - att om jag byter kommer de förstå att jag är fejk och egentligen helt värdelös, vilket om man får tro mina kollegor inte är sant, men som sagt, vad de säger och vad min självkänsla säger är två olika saker. Jag har träffat en terapeut i tre år och pratat om detta och tusen andra saker och kommit en bit på vägen med mig som helhet, men den här grejen sitter jag fast i. Går till jobbet med magont varje dag och kan aldrig vara nöjd förrän jag har gjort allt perfekt, och ju mer omtyckt jag är, och ju bättre jobb jag gör, desto mer press känner jag att jag har på mig att göra det ännu bättre nästa gång. 

Det är en hemsk känsla. Jag har sjukskrivit mig eftersom det här ledde till att jag gick in i väggen. Har varit sjukskriven i fem veckor nu och med hjälp av antidepressiva och ångestdämpande mediciner har jag börjat komma på banan igen, men det är mitt beteende och min självuppfattning som jag måste komma till rätta med.

Tillvaroturist
2014-11-20 18:48
#3

Wow,  jag har precis samma känsla. Är sjukskriven nu efter att ha jobbat på ett nytt jobb under sommaren och hösten. Har fått ena antidepressiva efter det andra under sommaren, men det har dessvärre inte varit till någon hjälp. Hur mycket jag än trivs på arbetsplatsen så går det bara inte och jag känner mig så värdelös! Nu är jag inte till någon hjälp - jag vet själv inte hur jag ska gå till väga med detta, men för mig kändes det "bra" att läsa att jag inte är ensam om det här.

Freddy H-K
2015-01-14 01:23
#4

För det första tror jag att ni har en pessimistisk syn på era prestationer. Dessutom är det bra att träna på att misslyckas, på så sätt kommer prestationsångesten att minska i längden 🙂

Tanjis
2015-01-14 08:55
#5

#4 det är sant. Hon jag jobbar med mest kan vara extremt jobbig, hon ser alla andras småfel men aldrig sina egna, så tack vare att hon jämt går och klagar på mig så har jag slutat bry mig iaf om vad hon säger, hon har sagt att hon tänker inte på det sj och att det måste va hennes sätt att hantera stress, för när det är lugnt så är hon snäll

Upp till toppen
Annons: