00. Allmänt om ångest

Jag kan inte leva ett normalt liv.

2014-10-01 15:46 #0 av: Josefin-Alfons

Jag är en komplicerad person, antar jag, med ett komplicerat tankesätt. Jag har aldrig riktigt kunnat göra saker som alla andra kan. Lämna in saker i tid. Läxor. Städa rummet. Laga mat.
Visst, någon enstaka gång går det. Men aldrig på rutin. Och då pratar jag om mig som person när jag var liten.

Dock så kan jag fortfarande inte göra saker på rutin. Inte under en längre period. Jag är 17 år.

I min ryggsäck har jag massor att bära på, massor av efarenhet. Jag känner mig själv så väl, så himla väl. Efter terapisnack och tung medicinering sedan 13 års ålder har man fått någorlunda koll på sig själv. Men ändå kvarstår samma problem, bara att de dyker upp i olika former.

BUP's utredning 2012 gav resultaten Uppmärksamhetsstörning, ADD
Nyligen genomgick jag en ny utredning, där vi kom fram till att jag lider av neurotisk depression, (inte dystymi)
Men alltså.. Kan det verkligen ställa till för mig så mycket?
Jag upplever ofta att det "låser" sig. Det finns ingen lösning. Just då är det bara svart. Ingenting går.

Jag känner att jag suktar ständigt efter saker.. I jakt på ro, antar jag. Där varierar det mellan prylar och mat (saker som dämpar ångesten)
Jag kan få för mig att köpa saker, byta saker, flytta, osvosv.. Men sen så är det ändå inte bra nog.

Jag har hoppat av min gymnasieutbildning i andra året nu. Jag har under en månads tid varit på praktik på en gård, men det funkar inte det heller. Det är inget som funkar.. Och jag bara.. Ger upp. Vad fan ska jag göra?

Anmäl
2014-10-02 22:51 #1 av: Skogsraah

Jag känner igen mig i mycket. Jag har inte varit med om några direkt jobbiga grejer som påverkat mitt liv, men jag kommer antagligen bli utredd för ADD och det är där jag känner igen mig jättemycket i det du skriver!

Disken, laga mat, öppna räkningar, plocka undan från bord, allt som har med deadlines att göra. Jag blir galen. Jag får en sådan ångest. Jag kan vakna, börja tänka på diskberget och få ångest. Då kan hela dagen vara förstörd. Jag blir så besviken på mig själv och tycker jag är så otroligt värdelös för att jag inte klarar av saker som "alla andra". Det blir en jävla kamp för mig att uträtta sådana vanliga saker oftast.

Började en universitetsutbildning förra hösten, men det fungerade inte. Jag kände mig taggad första månaden (som jag blir på allt jag tar mig an i början). Jag blir övertaggad, överambitiös, och sedan dippar det och ALL motivation försvinner. Skjuter på allt till sista sekund och får samtidigt ångest för att jag måste skjuta på det, för mig själv. En ond cirkel...

Har inget konkret tips på hur jag kan hjälpa dig annat än att du bör ha en samtalskontakt! Har du det? Så lär du dig hur du ska tänka, ändra tankesättet och hur du ska underlätta för dig i vardagen. Samt på hur du ska fullfölja en utbildning, det tror jag. Jag ska snart börja med samtal inom vuxenpsykiatrin och det är den hjälp jag har blivit tillsagd och hoppas på att jag ska få Glad (Klarar för närvarande inte av ett jobb överhuvudtaget och är sjukskriven.)

Anmäl
2014-10-02 22:56 #2 av: Skogsraah

Även det där att sukta efter saker, att aldrig bli nöjd. Det ska också vara rätt typiskt för en person med ADD-problematik. Det spelar ingen roll hur mycket beröm jag får för någonting, hur snygga kläder jag tycker att jag har köpt till exempel - jag måste alltid ha mer. Det räcker liksom inte. 

Anmäl
2014-10-13 20:35 #3 av: josya

Min bästa vän har ADHD och låter ganska likt dig. Det gick aldrig bra i skolan, och hon bytte hit o dit mellan olika skolor/aktiviteter, hon lyckades aldrig stanna kvar nånstans liksom! Nu har hon dock äntligen hittat ett jobb som hon älskar, och hon har varit där i ett år nu tror jag, och fortfarande trivs (och hon är superduktig där). Så jag ville bara säga med det att tappa inte hoppet! Stöd och förståelse från familj, vänner och även psykiatri är ju såklart också viktigt.

Anmäl
2014-11-01 20:32 #4 av: Lina Strindlund

Jag känner igen mig endel i det du skriver. Jag har aldrig fått höra att jag kan ha ADD eller så, har gått till psykolog i ca 4 år nu. Jag har diagnos Tvång och ångestsyndrom. 

Har problem att bli klar i tid. disken, plugget, iväg till bussen. allt möjligt. :P så jobbigt och pinsamt.  Har problem att hålla fast vid ett jobb eller utbildning. Längsta jobbet jag haft var 2 år, det var ändå bra känner jag. Känner att jag vill helst inte bli styrd, så skulle vilja ha ett fritt jobb, kanske eget företag. Men man måste ju ha disciplin då. :P 

Så jobbigt när man vill så mkt. men inte lyckas... :( 

Anmäl
2014-11-01 20:33 #5 av: Lina Strindlund

Har dock börjat bli mer harmonisk sedan jag började äta mer rawfood! faktiskt! tar en stor grön/söt smoothie varje morgon. :) gott o nyttigt är det ju också. 

// Rawfood nörden

Anmäl
2014-11-01 23:34 #6 av: C3PO

Det låter som att du har det väldigt jobbigt. Tänk på att alla människor är olika och alla har därför olika förutsättningar, det "alla andra klarar av" kanske dom inte skulle om dom hade svårigheter dom inte har nu.

Du skriver att du har svårt för att göra saker på rutin, men hur ser det ut med vardagliga rutiner? Det låter lätt som en dum fråga men det kan göra väldigt stor skillnad även om det inte är där grundproblemet ligger, det har jag upplevt själv. Under mina dåliga stunder är den verkligen en kamp att kliva upp vid vettig tid varje dag, ta mig ut varje dag, träna osv osv. Men när jag tvingar mig att göra det blir allt annat enklare. Typ som att jag får större utrymme för att handskas med saker. Jag tror på att göra den typen av förändringar stegvis, det är lätt att få ett "ryck" och vilja ändra hela sitt liv men det fungerar sällan bra.

Anmäl