Det finns ju även något som heter schizoaffektivt syndrom, och som en läkare förklarade för mig ligger mitt emellan bipolär sjukdom och schizofreni (vilka är "släkt"). Hon tyckte att jag låg mellan bipolär typ I och schizoaffektivt syndrom på grund av att mina psykotiska symptom även visat sig utanför sjukdomsskoven, vilket andra läkare på en specialmottagning lite senare diagnostiserade annorlunda ("bara" bipolär sjukdom typ I). Så vad man får för diagnos beror nog lite på var man hamnar (har själv haft ett antal olika diagnoser).

Jag tycker inte att du ska oroa dig över vilken typ av diagnos du har utan att du ska få stöd och hjälp med de problem du upplever i din vardag. Du skriver att du är väldigt orolig och får ångest över det här. Ångest i sig är otroligt obehagligt och skrämmande men i sig ingenting farligt. 

Jag tycker att du skall försöka beskriva dina upplevelser och känslor för läkare och sjuksköterskor så att ni tillsammans kan få dig att må så bra som möjligt. 

Om du får paranoida tankar är det viktigt att du säger det till någon hur svårt det än är. Även att du känner att du måste straffa dig är otroligt viktigt att du berättar. 

Dina upplevelser är inte konstiga. Men det är heller ingenting som varje människa i världen upplever. Dock får människor mellan varven paranoida tankar och känner dofter som inte finns eller hör saker någon annan inte gör. Problemet uppstår om det påverkar ens vardag till den grad att man inte klarar av studier eller arbete, att städa eller ta hand om sig själv.

Tack för svaren! Ja, har varit sjukskriven sen jag var 17 och det är inte mycket i mitt liv som fungerat som det borde fungera. Du har rätt i att jag inte borde oroa mig för det, det är mest jag som är rädd för jag blir förvirrad när jag inte förstår vad som är verkligt eller "sjukt" eller vad man ska kalla det. När de säger att det är sjukligt blir jag så otroligt förvirrad för såhär är jag ju van vid att ha det.

Precis, det finns många människor som tex hör röster men som aldrig har lidit av det eller ens reflekterat kring det utan sett det mer som sällskap eller ett normalt tillstånd. Då blir det något positivt och inget som påverkar vardagen.

Förstår att du blir orolig när du upplever att du inte vet vad som är vad men försök fokusera på hur du vill att ditt liv ska se ut och försök lita på att vården försöker hjälpa dig med det. 

Det kan komma att bli en lite krokig väg en bit framöver men jag är säker på att den kommer att reda ut sig och att alla pusselbitar till slut faller på plats. 

Jag önskar dig all lycka framöver

Hej jag ser det såhär, alla människor tänker och diskuterar med sig själva, dom har en röst i sitt huvud. Nu vet jag ju inte helt hur det är för dig om rösten är i dit huvud eller kommer utifrån?

jag är mycket självkritisk och får ofta höra av min inre röst att jag inte är bra nog.  eller att jag är helt och hållet värdelös:(

ibland har jag har svårt att bestämma mig för något är det som komflikt  mellan  två innre röster med olika villjor.

Sen kan jag höra guds "röst" men det är inget jag pratar med någon om.

inget är konstigt!