![[stjej]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
PTSD på hög nivå
Åhhh jag vet inte vad jag ska göra eller ta vägen.
På midsommarafton när jag var 17 år blev jag drogad av några killar, lämnade bara glaset en sekund och sen gruppvåldtagen (eller vad man säger när det är 2)
Det blev automatiskt anmält då jag hade så ont så jag fick uppsöka sjukhus men då mitt enda vittne var min "kompis" som var kär i en av killarna, och den andra killen hade åkt hem till sitt hemland så var det ingen ide att fortsätta rättsprocessen.
Häromveckan fick jag världens chock när jag skulle åka från akuten o beställde en taxi… Gissa vem som körde?
Låg i sängen i 2 dagar o bara skakade o min sjuksköterska från öppenvården fick komma hit med min psykolog.
Iallafall under taxifärden berättade att han flyttat till område B och i helgen var det en man som överföll o försökte våldta en kvinna där… När jag idag läste signalementet så bara visste jag…
Jag ringde polisen o berättade min historia lite kort o varför jag ringde, vet inte hans namn men visar dom bilder på alla utlänningar som jobbar där så kan jag peka ut honom….
Har haft panikångest sen dess. Kommer bli en lååååååång natt!
Har blivit förhörd av en underbar poliskvinna i morse via telefon och hon skulle kontakta åklagare eller domare (vet inte vilket) och försöka återuppta mitt fall nu när vi har förövaren.
De verkar väldigt angelägna att hitta honom och förhöra honom om både mig o den andra kvinnan för hon har ringt o frågat om jag åkte taxi med honom den 31 Mars (han jobbar numera som taxichaufför o såklart fick han en körning med mig) men efter att ha kollat min blogg så såg jag att det var 14 februari..
Jag är så rädd. Rädd för förhören, rädd för att träffa honom, rädd för en ev rättegång där de lär fokusera på mina psykiska besvär och jag har såna skuldkänslor att jag inte gick vidare med anmälan 2004, då kanske den här kvinnan sluppit bli överfallen
Lägg ingen som helst skuld på dig själv för vad han gjort mot andra! Gör verkligen aldrig det för det är inte på något sätt ditt fel! Då ditt enda vittne var partiskt så hade han förmodligen gått fri i en eventuell rättsprocess och du hade blivit totalt knäckt.
Jag har själv gått igenom dom där förhören, rättegången och hela proceduren, dock efter 19 år av grova övergrepp av min egen pappa.
Om du säger till att du inte klarar av att se honom så sätts han i ett rum där han kan höra vad du säger, men han ser dig inte och du ser inte honom utan kan fokusera mer på det du minnss under ditt vittnesmål, så gjorde iaf jag och det gjorde allt enormt mycket enklare.
I mitt fall så drog dom inte upp mina psykiskabesvär, om jag hade överklagat, vilket min pappa gjorde, då hade dom krävt in alla pappren från psyk och påstått att jag bara hittade på. Men i tingsrätten drog dom aldrig upp det.
Försök vara stark och stå ut med allt vad en utredning och ev rättegång är, för efteråt kommer det kännas bättre, om än bara lite. Att en av dom fått ett straff och du iaf fått litegrann av någon sorts upprättelse, även om dom bara tar fast den enda.
Jag håller tummarna för att den vidiga människan blir dömd! Jag vet att det inte är några direkt långa eller rättvisa straff för övergrepp här i Sverige. Men det är bättre än inget alls och att han ska kunna gå fri direktoch förstöra någon annan!
Massa styrkekramar till dig!
/T