00. Allmänt om ångest

Övergivenhet

2009-07-11 17:22 #0 av: evaekroth

Min ångest ligger mycket i övergivenhet, ensamhet. Övergivenheten kommer från min barndom och idag pendlar jag i mellan det övergivna barnet och vuxen. Jag blev övergiven känslomässigt av mina föräldrar, det var ingen som gav mig kärlek, berömde mig, vísade vägen. Ja! allt det där som barn behöver, istället fick jag stryk, höra att jag inte dög. Blev nedtryckt känslomässigt. Jag var ofta ledsen när jag var barn, hamnade i bråk med andra och mina vänner orkade nog inte med mig i mellan åt.

När jag blev äldre så la jag upp en mycket tuff attityd, en stor bred mur i runt mig, en överlevnads mur och ett långvarigt missbruk med alkohol, tabletter och andra saker. Relationer till män kunde jag fly in i.

Men det som varit tuffast är ensamheten. Jag har många vänner idag men när jag mår som sämst väljer jag ensamheten igen för där känner jag mig bekväm men ångesten ökar också. Jag blir osäker i min roll när jag inte mår bra ungefär som jag blev tidigare. Är det någon som känner i gen sig?

Kramiz Eva

Anmäl
2009-07-15 18:34 #1 av: HannaM

Nej, som tur är inte. Det låter inte ett dugg kul. Jag önskar att det blir bättre för dig och tror att du kommer klara det. Du är värd att må bra precis som alal andra.

KRAM

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-07-15 22:50 #2 av: Froddel

Jag känner igen mig väldigt mycket Eva!

Anmäl
2009-07-16 00:06 #3 av: evaekroth

#2 Hör av dig till mig om du vill, jag vill höra mer eller bara får prata. Om det är ok...

Anmäl
2009-07-16 02:02 #4 av: Froddel

Absolut, skickar dig ett PMGlad. Men jag gör det under morgondagen när jag är lite mer klar i huvudet...ska försöka komma i säng snart.....jag är en riktig nattugglaObestämd

Hej så länge!

Anmäl
2009-07-16 13:56 #5 av: Aviendha

Ja, en sådan barndom ger ju inte precis den starka grund en människa behöver för att ha de bästa förutsättningarna för att stå stark livet ut. Det påverkar en enormt mycket och det är du inte ensam om!

Hoppas du finer en lösning, och att du får en bättre tillvaro utan den där förbannade ångesten.

Anmäl
2015-02-17 08:54 #6 av: frillan

Jag känner igen mig för jag har haft exakt nästan lika barndom som dig evaekroth. Jag går i terapi nu och har gjort i nästan hela mitt liv..jag gör mig själv ensam för jag känner mig tryggast så men vill egentligen ha massor av vänner men fixar inte att lita på folk,i stort sett så  är det så  med relationer av alla de slag, så kan man säga att jag är kass på att få det att funka och jag känner mig osocial och känslomässigt handikappad.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.