Annons:
Etikettdiagnoser
Läst 10372 ggr
Kinna1
2009-11-12 15:17

Är det någon som har biopolär sjukdom?

Jag har fått diagnosen biopolär2 och jag känner mig väldigt ensam.

Finns det fler som har fått den diagnosen? och vad har ni fått för behandling/ medicin?

Mvh Kinna

Annons:
HannaM
2009-11-12 16:03
#1

Det ska det finnas ett par härinne om jag inte minns alldeles galet.

[YlvaP]
2009-11-13 16:35
#2

Jag har diagnosen bipolär så du är inte ensam.

karlrobert78
2009-11-13 23:20
#3

Jag tillhör inte sajten utan halkade in lite tillfälligt och drog öronen åt mig!

Jag antar att din biopolära sjudom ser ut som mer överhängande perioder av depresioner och inte så mycket manier, är det så?

Själv har jag typ 2. Jag lider av fruktansvärda depressionsperidoer och har inga egentliga maniska perioder utan perioder av hypomani, som är en lindrigare form. Sen dec 2005 har jag varit långtidssjukskriven och har sedan dess tills i början på detta året provat ut optimal medecin!!! I dagsläget står jag på Lithium och Lamictal. Lithium är för att stabilisera sjukdomen och försöka plan ut "toppar och dippar". Lamictalen är antileptikum, dvs epelepsimedicin, och har svarat bra mot de som lider av depressioner. Vanlig antidepresivt har jag läst och erfarit inte har så stor verkan på biopolära depressioner. Jag har ätit Zoloft, Remeron, Citalopram och Effexor med dålig effekt. Jag har också provat Lyrica och Zyprexa utan gott resultat.

Jag lever i dag ett ganska gott liv, fast med begränsningar… Helt okej kommer jag inte bli, men det går att dämpa fallen. Biopolär´sjukdom är något man får lära sig att leva med, den kan komma igen och det är stor chans till det, sen finns de som inte upplever något på många år eller aldrig mer!

Jag har i psykoterapi/KBT de senaste 1½ åren och lärt mig en del om hur att handskas med sjukdomen, detta kräver dock att du själv vill se lite kritiskt på dig själv samt är motiverad!

//Marcus

svava
2009-11-14 00:38
#4

Jag hoppas du får många goda råd. och att du landar i din sjukdomsbild, så du mår bättre och inte så ensam.

#3 Jag undrar varför du drog öronen åt dig mot denna fina stödjande sida.??

Kram svava

jahadu
2009-11-14 17:41
#5

jag har fått diagnosen bipolär typ2.

fick diagnosen i somras och började äta fluoxetin men eftersom jag fick för mycket blåmärken på benen så har jag precis bytt till sertralin. tanken är att börja komplettera med lamotrigin snart.

har kontakt med både en läkare och en kurator på bup. men fick diagnosen av en privat psykiater som jag gick hos hela sommaren. jag ville nämligen inte bli runtskjutsad till olika ställen efter att ha fått höra olika människors historier om hur dålig hjälp de har fått osv. så jag tog kontakt med honom och blev sen skickad till bup direkt eftersom jag skulle flytta. så jag har iaf sluppit kontakt med vårdcentralen och en massa olika människor och så =)

Att bli runtskickad hade bara förstärkt min ångest.


karlrobert78
2009-11-15 10:39
#6

#4 Man ska nog läsa igenom innan man postar… Jag drog ögonen åt mig… Det var dålig fart inne på modellbygge, så jag surfade runt lite allmänt på olika sajter här inne! Kommer nog tillbaks någon mer gång!

//Marcus

Annons:
HannaM
2009-11-15 16:32
Kinna1
2009-11-19 20:30
#8

 #3. Jag har haft mest djupa deprissioner med lite inslag av manier Och hypomanisk men mest deprissioner.

 Jag fick min diagnos för ett år sen. Jag fick själv begära en remiss till psykratrin och det ångrar jag inte idag.

Där fick jag min diagnos nästan med en gång och föklarat för mig hur en deprission fungerar. fick många brochyrer om hur hjärnan fungerar vid en deprission. det tycker jag va jätte bra. 

Men det jobbigaste är medicinerna. Tar ju sådan tid innan man får rätt medicin.

Jag åt innan jag fick diagnosen: Zoloft, citalopram, efexor.

Nu när jag fick min diagnos så har jag ättit Lamotrigin o efexor men den kombinationen var inte bra så då tog hon bort efexor och satte dit sertralid. Men det funkade inte det heller, jag blev hypomanisk så då tog vi bort sertralid för att testa om jag bara kunde ha Lamotrigin.

Men det gick inte det heller. Blev väldigt irriterad, arg, ledsen o ångerst. Så då satte hon in zypreksa. Men den var ingen rolig pilla, fick jätte mycket vätska i kroppen (gick upp tre kg på fem dagar) så det var bara att sluta med den oxå.

så nu trappar jag ner med Lamotrigin för att den funkar inte så bra på mig (den heller) och sen ska jag sätta in ergenyl. Det är så jobbigt med alla dessa byten med mediciner och alla konstiga biverkningar. Så nu hoppas jag det ska fungera bra med ergenylen.

Hon säger att man ska kunna leva ett bra liv med denna sjukdomen och det hoppas jag att jag kommer att få göra.

 Det känns skönt att se att man inte är ensam med denna sjukdommen och det vet jag ju att jag inte är . Men när man går här hemma så känner man sig väldigt ensam. Och det kan va rätt jobbigt.

Det blev ett långt svar. Hoppas ni orkar läsa det.

Mvh Kinna

karlrobert78
2009-11-24 21:20
#9

Det där med medeciner är ett gissel… Viktökningar och vätska i kroppen är väldigt vanligt. Jag räkande efter och tror att jag som mest gått upp ca 50 kg, från ca 80 till 135. Nu har joag dock minskat och ligger strax över 100 kg (tilläggas bör att jag är 190 cm), men detta först efter att jag slutat med antidepresivt. Men biverkningar är nog något man får ta, skulle jag välja att må dåligt psikiskt eller få biverkningar som vituppgång etc. så väljer jag nog biverkningar - dock under förutsättning man svarar på medecinen!

//Marcus

Ceciliaolucifer
2009-12-02 00:14
#10

Jag är också manodepressiv men har aldrig varit det förens jag fick medicin för det.

Man kan vara biopolär hela livet utan att det bryter ut. I mitt fall så bröt den ut då jag prövade ett antal antimediciner för att hitta ngt som kunde få mig att må bättre i min depression.

Jag äter Lamictal och den plockar tyvärr fram det här oerhört mkt. Jag önskar att jag kunde sluta med den här medicinen men det sitter för djupt.

linnan09
2010-02-19 17:15
#11

Hej Kinna

Jag har alltid varit väldigt intresserad av ångestsjukdomar och depressioner av olika slag och speciellt hur medicinering och terapin fungerar. Jag har observerat att det finns både många sidor som beskriver sjukdomen men även en väldigt bra dokumentär som handlar om hur det är att leva med manodepressivitet.

Vad jag förstår så är Lithium den bästa medicinen för att stabilisera sjukdomens "ups and downs"

Jag vet att det kan vara hårt, men jag önskar att du skall kämpa för att få terapi som gör att du märker av när du får dina dalar eftersom risken för självmord är väldigt stor. Sjukdomen är vad jag förstår också vanligare ibland män än kvinnor. Det är jätteviktigt att du inte går och håller inne massa jobbiga saker för det kan också göra sjukdomen värre precis som vid vanliga depressiva sjukdomar.

Jag har själv inte sjukdomen men har varit deprimerad vid flertalet tillfällen. Skillnaden är att de flesta med bipolär sjukdom blir mer maniska vid dessa tillfällen och det är det som du behöver hjälp med. Var dessutom framförallt ärlig med ditt sjukdomstillstånd, skäms inte eller något sådant. Det är inte sjukdom precis som många andra och du har lika mycket rätt att få behandling som en person med en fysisk sjukdom såsom cancer eller liknande.

Lycka till

Varma hälsningar

Lea

Kinna1
2010-02-24 18:43
#12

Jag kämpar och kämpar. Jag har haften en jätte tuff höst/vinter med många medicin byten, det är därför jag inte har varit inne på länge.

Tack så mycket Lea för ditt medelande.

Kram Kinna

Froddel
2010-02-27 01:15
#13

Hej Kinna!

Jag fick min Bipolär 2-diagnos i somras, så jag känner mig också "ny" i detta, trots att jag ändå anat det ett tag. Men mest vilsen och ensam kanske eftersom jag inte har landat i det ännu och för att man inte pratar med vem som helst om detta. Det är framför allt depressioner jag har problem med, men har även haft några hypomana perioder.

Äter Lamotrigin och Sertralin just nu.

Annons:
gaggis
2015-01-31 22:12
#14

Hej.

har diagnos bipolär 1 rapid c. Har även Adhd och medicineras med seroquel 300 mg(depo) Mianserin  Mylan 30 mg och 120 mg Elvanse. Pendlar hela tiden från mani till depp.  Ingen rolig kombination då min mani förstärks av Adhd. Har haft det struligt med CS då dem förstärkte min bipolaritet. Vilket tycker ni är mest problematisk med er/era diagnoser? Själv skulle jag säga mitt bipolära på grund av att jag pendlar upp och ned säkert 5-10 gånger.

[Tuulikki]
2015-02-04 19:25
#15

#14 Jag är bipolär och har Borderline och det värsta för mig med de diagnoserna är att så fort det gått uppåt (kan vara pyttelite, kan vara ren mani) så verkligen kraschar jag rätt ner i backen sen igen och får börja om. Och att jag aldrig lär mig utan blir lika ledsen varje gång.

Lia
2015-02-08 21:59
#16

#15 Jag har Borderline och blivit misstänkt för bipolär sjukdom två gånger, och det sattes till och med i journalen en gång, bara för att jag svarar på litium… Jag känner inte ett dugg igen mig i bipolär, så det var skönt att jag fick det ur journalen till slut. Men det måste vara tufft för dig att ha båda!

[Tuulikki]
2015-02-10 00:24
#17

Det är tufft! Men som tur är går det framåt :) Jag lär mig nya saker varje dag och min pojkvän är ett bra stöd, som förstår att jag kan få för mig att disken är OMÖJLIG att göra för jag är så ledsen. Eller nästa gång tycker jag att vi ska städa hela lägenheten för att jag är i ett "bra"-mode.

Vet inte riktigt vad jag ska kalla dessa ups & downs. Depressionerna kan man ju kalla för dipp, men mani är ju inte så bra heller direkt.

[KittKatt]
2015-03-09 16:56
#18

Jag fick min diagnos idag, bipolär 2. Jag ska börja med Lamotrigin imorgon.

[Tuulikki]
2015-03-09 19:33
#19

#18 Lamotrigin funkar bra för mig, håller tummarna för dig!

jsson84
2016-05-02 12:47
#20

då var det dags igen. varningssignalerna ringer lite försiktigt och efter flera år, måste vara tre år utan symptom som dessa. har jag haft en fungerande vardag. nu när jag och sambo försöker få barn är jag nu utan medicin i tre månader. jag känner hur ångest kryper fram. hur jag rodnar lättare. hur hjärtat rusar snabbare. jag är rädd. rädd för att känna är jag inte. jag vill ha mina känslor. jag trivs att gråta mer och känna mer. det är mer jag. men när jag känner varningssignaler som att stirra å en vägg lite för länge och vara trött av ingenting. vet inte. orolig nu. att något ska hända i förväg. var sjukskriven. fick diagnoser. testat olia mediciner. gick på lamotrigin och cipralex flera år vilket funkade väldigt bra. låga doser räckte. ändå sån skillnad nu. placebo? nån som har tips? jag har ju min "verktygslåda" med kbt och vet vad jag behöver för att må bra. jag kan man mig själv och har även studenhälsan på högskolan. men ändå. det kryper inom mig. vi ska förlova oss i sommar och har i en månad försökt få barn. kan det vara förändring som skrämmer? någon som känner igen sig?

du vet väl om att du är värdefull.

Annons:
Upp till toppen
Annons: