Annons:
Etikettertvångssyndromocd
Läst 5510 ggr
Betty
12/11/09, 9:33 PM

Ny här

Jag har fått en diagnos, OCD där det ingår mycket ångest. Samt att jag är deppresiv men inte har en fullt utvecklad depression. Jag går runt och tror att jag ska mörda någon, speciellt barn. Detta låter helt sjukt, jag vet, men det är tydligen vanligt vid OCD.

Jag har även trott starkt på att jag är manodepressiv, schizofren el psykopat. Men två överläkare samt min psykolog har bekräftat att så inte är fallet. Varför tänker jag dessa hemska saker? Jag gillar ju barn. Och varför tror jag ändå att jag är schizofren? Är ngn som jag? Detta är ju helt knäppt…

Annons:
zmulan
12/12/09, 12:52 PM
#1

Har inget bra svar men säger välkommen hit!! Finns säkert någon här som känner igen sig.

kram

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

[Ambrosia]
12/12/09, 10:54 PM
#2

Du kanske ser saker du är rädd för. Välkommen hit också.

Med Vänlig Hälsning/ Ambrosia

Betty
12/12/09, 11:06 PM
#3

Ja dom säger väl att man ofta får tvångstankar om det man fruktar mest. Det är väl det att jag är ovan oxå, har bara haft det såhär i 2 månader. det var då jag började med ett ssri preparat för att jag inte skulle fokusera så mycket på mitt utseende och släppa mitt kontrollbehov över maten. Det var då alla spärrar släppte och tvångstankar av en helt annan art kom fram.

Känns skönt att det finns ett sånt här forum, där folk förstår att det inte bara är att "rycka upp sig" Tack!

[Ambrosia]
12/12/09, 11:12 PM
#4

Jag har haft stunder när jag sett läskiga saker. Det är som man ser mardrömmar, även fast man är vaken. Du kanske håller på att få en psykos? Prata med din kurator/psykolog om vad du ser, så kanske du kan få psykos medicin.

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

[Ambrosia]
12/12/09, 11:21 PM
#5

Vad är OCD? Sorry kan lite om det. Vill du berätta lite mer om den diagnosen?

MVH Ambrosia

Betty
12/12/09, 11:32 PM
#6

Nja jag ser inte läskiga saker. det är bara det att jag tänker "tänk om jag knuffar det där barnet för tunnelbanan" "tänk om jag sticker en kniv i min sambo" Och så blir jag jävligt rädd och tror att jag inte har någon spärr och kan göra dessa sakerna. Detta leder till svår ångest.

Jag har inbillat mig att jag hör röster men igentligen är det väl mina egna tankar. Jag har träffat en överläkare som är specialist på psykoser och schizofreni och hon har sagt att jag inte är påväg in i ngt sådant….men nu börjar jag ändå tvivla när du sa det. Haha, förstår du hur hypokondrisk jag är?

OCD är tvångstankar som jag inte kan släppa, de går igång direkt när jag vaknar tills jag går och lägger mig.

Jag orkar iaf gå till jobbet varje dag och ingen har märkt att jag är "konstig" och det bör de väl ha gjort om jag är psykotisk…

Annons:
Betty
12/12/09, 11:56 PM
#7

Nu blev jag så ångestfylld att jag var tvungen att ringa psyk, han trodde inte att jag hade ngn psykos. Tog 15 mg oxascand för en stund sen och ska nu ta en atarax och hoppas på att jag kan sova. Fan va störd jag har blivit, jag vill inte mer!

[Ambrosia]
12/12/09, 11:58 PM
#8

Men om läkaren säger att du ej har psykos eller nåt annat, så är det säkert så. Men det är väldigt lätt att oroa sig. Ja om du kan jobba och koncentrera dig på det, så är det säkert lungt. Men det är ju bra att du har en bra psykolog, som är specialiserad inom detta.

MVH Ambrosia

Betty
12/13/09, 12:02 AM
#9

Ja tillslut är jag väl den enda i hela världen som lider av allt samtidigt Skrattande det enda som kommer hjälpa då är väl att söva ner mig med narkos. Jag vill bara få ur detta ur min skalle och sluta nojja….

[Ambrosia]
12/13/09, 12:10 AM
#10

Alla tänker ibland att de ej orkar mer. Men det kanske blir bättre snart, om du får rätt medicin och så. Jag har haft en psykos i en vecka och såg och hörde massa saker, men sen försvann det. Och det blev som det var innan, dvs att jag ej hörde eller såg nåt. Att det är som vanligt.

Du kanske bara har en period nu med mycket påfrästningar, när du fått rätt medicin och påfrästningarna är lite mindre, så kanske du kommer må bra igen.

Attarx är bra, jag brukar ta 2 ggr 10 mg. Jobbigt att du har ångest också, det är så jobbigt. Önskar både du och jag slapp det, att man fick vara som vanliga människkor ( eller de kanske inte alls är vanliga, fniss). Ångesten kanske försvinner lite snart. Hoppas det.

Kram Ambrosia

viccie
12/14/09, 6:32 PM
#11

Hej Betty,

Är också ny här. Du har fått SSRI för två månader sedan. Verkar inte som de hjälper? Det borde visat sig på 2 månader. Kanske borde du byta medicin? Alla blir inte hjälpta av SSRI. Synhallucinatione är mycket ovanliga. Kommer dom när du mitt emellan vakenhet och sömn?

Betty
12/14/09, 10:18 PM
#12

#11 hej hej! Alltså jag har inte synhallucinationer. Jag är mest rädd att jag ska få det :) Jag är ta mej fan rädd för allt nu för tiden. Jag är ju inte uppe i rätt dos med mitt SSRI preparat än. Har bara ätit 20 mg nu i en vecka och innan dess 10 mg. Jag började först med ett SSRI och det var då det slog över och jag fick panikångest, efter det slutade jag med den medicinen.

Efter 3 veckor fick jag mitt andra SSRI preparat. Grejjen är den är att jag tror att jag ska döda ngn (vilket tydligen är OCD) samt att jag är fixerad vid mitt utseende och kontrollerar väldigt noga min mat.

men några syner det ser jag inte, hör inga röster heller…men jag har blivit hypokondrisk och tror att jag kommer att börja göra det. Detta leder till en otrolig ångest…

flisan85
10/31/12, 12:05 AM
#13

Hej, vill bara börja med att skriva att jag tycker man ska ta det lite lugnt

innan man svarar ett inlägg. Speciellt om man inte är direkt kunnig inom ämnet. Att dra upp psykoser osv, är det sämsta man kan göra när någon öppnar sig med OCD. Sen får ni väl tycka att det låter drygt, men är så tråkigt när man låter orden flyga hur som, speciellt när någon befinner sig i en jobbig situation.

För att svara dig som skrivit tråden, så känner jag igen mig i det du skriver helt. Nu är ju denna tråd någrå år gammal, men isjuknade i samma veva som dig, med OCD. Jag är bland annat hypokondrisk och till och från övertygad om att jag har en psykos, är galen, känner efter om jag hör röster, maler sönder mig själv totalt med tvivel om vem jag är, har jag verkligen spärren osv osv. Finns liksom ingen gräns för hur hjärnan kan spinna loss.

Efter år av terapi och nya mediciner börjar jag sakta men säkert kunna stå ut och leva med sjukdommen.

Det ända råd jag kan ge dig är att gå i terapi, testa dig fram till en medicin som hjälper. Vägen är lång men tillslut kommer man fram :)

Annons:
Upp till toppen
Annons: