Panikångest

Ångesthantering

2009-07-10 17:30 #0 av: evrekaw

Vad gör man när ångesten riktigt fångar en i sina klor? När paniken kommer flygande och genomborrar en med smärta och andningssvårigheter... När hjärtat bultar och hotar att hoppa ut genom bröstkorgen...

 

Edvard Munchs  "Ångest, ångest min arvedel, min längtans skri i världen..."

Att det finns massor av ångestdämpande preparat är vi väl införstådda med. Vårdapparaten älskar att ge oss piller, men att få bra terapi så att man inte bara lindrar besvären, utan även jobbar med att eliminera orsaken bakom, det är tyvärr vården av idag inte speciellt bra på...

Många ångestdämpande preparat är beroendeframkallande, andra ger för lite lindring... Vad ska man göra? Finns det något man kan göra?

Själv har jag sökt med ljus och lykta efter alternativa metoder. Allt för att jag hatar att gå hemma. Jag vill vara den som styr mitt liv istället för att ångesten ska styra allt och förmörka min tillvaro.

Hittade en mycket bra metod, nämligen medveten närvaro. Grundprincipen är enkel... Om man befinner sig i nuet så har man inte ångest. Ångesten kommer alltid ifrån oro över morgondagen/framtiden eller gårdagen/det förflutna.

Om man verkligen befinner sig här och nu så upphör smärtan och ångesten. Med aktiv träning kan vem som helst lära sig denna metod. För en del tar det längre tid och för andra fungerar det snabbt.

Hur gör man då? Inledningsvis kan det vara bra att prata högt för sig själv. Kommentera det man gör och vad man ser. Exempelvis, om man viker tvätt så rabblar man... Nu viker jag ett par trosor som är röd och svartrandiga. Inte så snygga. Nu viker jag min blå T-shirt... osv.

När helst ångesten kommer fokuserar man på att notera alla detaljer i rummet man befinner sig i, eller så kommenterar man vad man gör... Jag minns när jag började träna på detta. Jag hade en fruktansvärd ångest och stod och strök... Hade ingen bättre fantasi än att stå och tjata högljutt för mig själv att, Jag stryker, jag stryker, jag stryker... Konstigt nog så lättade ångesten!

Men hur är detta möjligt? Jo, för att man fokuserar på vad man gör så till den grad att de destruktiva tankarna... Tankar där man ältar gammal ost eller oro för framtiden, inte får plats. De tvingas bort av att man polariserar allt på nuet.

Man har ett ego och en smärtkropp... Smärtkroppen vill alltid ha mer. Och ju mer man matar den - desto mera växer den. Börjar man ta ifrån den bränsle iform av negativa tankar ang. framtiden eller det förflutna så krymper den. Naturligvis sker inte detta i en handvändning. Man måste öva.

Inledningsvis kommer smärtkroppen att protestera... Den vill ha sin dagliga dos av smärta så det gäller att vara ihärdig. Det är som att sluta röka ungefär. Rysligt svårt att byta ut cigaretten mot ett tuggummi... Abstinensen, som är en del av smärtkroppen kommer att protestera å det grövsta. Du kommer kanske att fuska någon dag för att du inte uthärdar...

Men om man fortsätter, trots misslyckanden så kommer metoden att bära frukt...

Ett annat sätt att idka medveten närvaro på är svårare samtidigt som det med denna metod går fortare att komma till kärnan av vad medveten närvaro är... Det är att bara stanna upp och känna på känslan. Värdera den inte som bra eller dålig. Bara känn på den... Det är bara en känsla! Vad kan den göra för ont? Känn på den ordentligt och notera din egen reaktion. Vad av ångesten är verkligt här och nu? Sanningen är att det inte finns någon smärta här och nu. Den finns bara inne i ditt huvud. Vi låter oss styras av irrationella känslor!

En författare som beskriver Medveten närvaro väldigt förståerligt och konkret är Eckhart Tolle i "Lev livet fullt ut" och "Lev livet fullt ut i praktiken"

Men det allra bästa är att se om det inte finns något Yoga center eller liknande där man bor och anmäla sig till en kurs i mindfulness... Jag gjorde så, plus att jag köpte böcker i ämnet. Kursen var det klart bästa. Skönt är också att alla som går en sådan här kurs har problem. Man behöver inte känna sig udda eller fel... De som mår bra och inte har någon problematik söker sig sällan till dessa kurser...

Tänk efter nästa gång du får ångest... Tänker du på framtiden eller det förflutna? Försök sedan förflytta dig till nuet... Kom ihåg att övning ger färdighet... Det kommer att gå bättre och bättre ju mer du tjurar på med denna metod..

                            

Anmäl
2009-07-11 03:00 #1 av: SaaraE

Riktigt bra!

Anmäl
2009-07-11 05:14 #2 av: Rocktjejen

Tack för en superbra artikel! EvrekawGlad

Jag har inte tänkt på att alternativ skulle kunna vara bra som ångest lindring..

Men just det här som du nämner om att vara närvarande är något jag försöker o använda ibland och det är när jag får såna där dissociations liknande anfall..då räknar jag saker i rummet eller säger sånt som jag ser beroende på vart jag är och det hjälper mig mycket..

 

 

Kram Eva

Anmäl
2009-07-11 16:45 #3 av: evaekroth

Tack för upplysningen. Jag har funderat flera gånger på vad medveten närvaro är men det ska jag testa. Tack för bra artikel.

Kramiz Eva

Anmäl
2009-07-12 01:33 #4 av: evrekaw

#2 Det där du gör med att räkna prylar är en jättebra övning i medveten närvaro, fortsätt med det ett tag till.

När du vågar, försök att känna på känslan - dvs. gå innåt och känn efter istället för att rikta uppmärksamheten på rummet och sakerna.

Man inleder bäst med att fokusera på vad man gör eller, som du gör, räknar saker - eller som jag gjorde, pratade högt med mig själv.

Låt allt ta sin tid.

#3 Ja, prova! Ge inte upp, du kommer inte att lyckas jättebra i början. Man får ta ett steg i taget...

Anmäl
2009-07-13 11:02 #5 av: myfriends

Jättebra ! Då jag som ny försiktigt tassat in så känns det
här riktigt bra ! Ett forum som jag börjar känna förtroende
för. Tack !

Anmäl
2009-07-13 17:55 #6 av: KadjaNina

Jättebra artikel, ska testa!

Anmäl
2009-07-13 22:23 #7 av: evrekaw

#5 Välkommen! Skrattande

Anmäl
2009-07-13 23:59 #8 av: chick

Detta ska jag verkligen prova! Jättebra artikel!

Anmäl
2009-07-14 16:00 #9 av: pernillaa

Jisses vilken bra artikel! Stooor applåd! =)

Jag vet inte om jag klarar det där. Jag har sen 2006 kännt på och skrivit ner varenda känsla jag har haft. trodde att det skulle hjälpa men det gör det inte. =(

Det absolut bästa för mig, har jag kommit på, är en vägg att hålla i sig i och luta sig mot. Då känner jag var hela min kropp är, känner min andedräkt som studsar tillbaka mot mig, känner att min temperatur är annorlunda än väggen, jag vet vad som är upp och ner och pulsen som rusar iväg får min kropp att gunga fram och tillbaka mot väggen och blir i det närmsta lugnande istället. Det måste vara lite samma sak som att krama ett träd om man går vilse i skogen. Att trycka sig mot en vägg hör inte till det vanliga och blir därför "en ny känsla" som gör att jag koncentrerar mig mer på kroppen än på det som finns inuti.

Jag tror att alla är olika vad det gäller att bli påverkade av de olika sinnesintrycken. Jag vill känna med kroppen. Går jag i en affär vill jag känna på allt med händerna. En del kanske hellre vill känna lukter och en annan vill se på saker ordentligt.

Fundera över vilket av sinnena ni använder mest.

(Alltså jag förstår inte varför jag skriver så otroligt mycket jämt! Ber om ursäkt för det! Det bara väller ur mig!)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-07-14 17:06 #10 av: evrekaw

#9 Du ska inte skriva ner din känsla... I samma sekund som du gör det är risken övehängande att du "värderar" den som hemsk, fruktansvärd, jobbig osv...

Att känna på känslan utan någon som helst värdering - bara känna hur den känns, hur du andas, hur hjärtat slår... Bara stanna upp och känn på alla känslor som rusar igenom kroppen...

Det som är bra med väggen ( som du beskriver) är att den är här och nu... Temperaturen... Du stannar i nuet genom att fokusera på väggen...

Detta är jättebra, ett bra sätt att försiktigt införa medveten närvaro... Du skulle dock tjäna på att försiktigt försöka fokusera på känslan, för det kan du göra var som helst... Att ställa sig och känna på väggen på ICA eller H&M funkar inte så bra...Flört

Man behöver ett verktyg som fungerar i alla sammanhang för att det ska fungera till 100% men jag vet... Vägen dit är lång. Det tog mig drygt 2 år...

Anmäl
2009-07-15 00:44 #11 av: [Ambrosia]

Tack för en bra artikel. Min kurator försöker också lära ut detta till mig. Hon jobbar med DBT, en blandning mellan Mindfulness och KBT typ (tror jag). Det är intressant.

Jag ska försöka detta med att beskriva för mig själv vad jag gör. För jag oroar mig främst för framtiden hela tiden.

Tack igen!

Med Vänlig Hälsning

Ambrosia

Anmäl
2009-07-15 13:40 #12 av: evrekaw

#11 Lycka till. DBT är en bra metod! Skönt att du får så bra hjälp!

Anmäl
2009-07-16 01:06 #13 av: [Ambrosia]

Har försökt berätta för mig själv vad jag gjort under dagen i dag. Och jag har fortfarande ingen ångest för att jag ska på intervju i morgon. Känner iof att jag inte orkar bry mig. När jag prata med han som ringde så påpeka han att ja sa okej mycket. Så då vart jag mer irriterad, vad är detta för idiot tänker jag nu. Att han redan nu börjar påpeka min ord. Det bådar ju inte gått. Men man, man får se han kanske är jättetrevlig också. Man få hoppas det.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Anmäl
2009-07-16 15:25 #14 av: evrekaw

#13 roligt att höra att det funkar! Hoppas intervjun går bra!! Glad

Anmäl
2009-09-19 17:55 #15 av: JH1984

Pernilla , jag burkar faktiskt också "krama väggen" =) så du är inte ensam om det.

Anmäl
2009-09-19 18:18 #16 av: pernillaa

Vad bra. Visst är det rätt effektivt ändå? =)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-09-19 18:25 #17 av: Chrome

Tack det är en jättebra artikel. Skall försöka tänka på det nästa gång ångesten kommer.

Anmäl
2009-09-19 18:53 #18 av: JH1984

Ja det är det , men min ångest kommer och går som den vill , det är som nån skrev "Att tankarna bara ligger i bakhuvet och kommer och går utan att man tänker på det" det kan komma helt plötsligt att jag blir rastlös och lite yrslig och hjärtat bultar.

Anmäl
2009-09-19 21:26 #19 av: evrekaw

#18 När ångesten kommer så där hastigt ska du genast, inledningsvis, fokusera på vad du har runt omkring dig... Är du hemma - fokusera på vad som står i bokhyllan, tapeterna, en tavla eller liknande... Eller tjata högt alla möbler i rummet om och om igen... Glöm inte bort att andas...

Man kan också skaffa sig ett mantra... Ett ord eller en ramsa man rabblar när det kommer över en... Detta kan man rabbla tyst i huvudet om man är bland folk...

Mandelblomma, mandelblomma, mandelblomma....Flört

Anmäl
2009-09-20 13:17 #20 av: JH1984

#19

Okej okej , jag ska testa det =)

Men det jobbiga är att det förstör min träning o vardag ibland, igår kväll t.e.x skulle jag på fest i början så var det jobbigt när man hade dom tankarna i huvudet då känner jag själv att hjärtat bultar hårdare och snabbare och jag blir mycket lättare andfådd och orkar knappt sjunga (Jag spelar i ett band) men sen igår på festen när jag inte tänkte på det, utan bara tänkte på hur kul det va att sittar med akustiska gitarren då gick det hur bra som helst att sjunga.

Men så kom en ny dag nu när jag vaknade och det enda jag har i huvudet är negativa tankar om alla möjliga sjukdomar som man inbillar sig att man har,och hjärtat bultar snabbara och hårdare :/

Hjälp mig , är det nåt jag kan ändra på i min vardag som kanske gör att det blir bättre?

Anmäl
2009-09-24 22:42 #21 av: evrekaw

#20 Fokusera på det du gör... När du ska sjunga... Låt inte de negativa tankarna få plats. Fokusera på texten, tänk varje ord du sjunger.... Med gitarren går det jättebra att tjata ackordet man tar CCCCC, Am Am Am... osv.

Jag vet att det funkar... Men det måste få ta sin tid. Det går inte på en gång. Man måste envisas och öva medveten närvaro... Precis som när du lärde dig spela gitarr... Jag minns att det blev blåsor på fingrarna och att det lät rätt illa innan det gick bra...

Vi vill ofta ha snabba lösningar. De enda snabba som finns är piller - men de är inte gångbart i längden... Öva på medveten närvaro precis som du nötte på gitarren i början. Till sist kommer det att fungera!

Anmäl
2009-09-25 15:44 #22 av: JH1984

#21 okej tack ska testa det =)

Anmäl
2009-09-26 14:57 #23 av: miss79

Hej

Har suttit och läst inläggen här och har själv funderat mycket kring detta.

Jag upplever det som att jag har ett ständigt ångestpåslag som ökar och minskar beroende på vad jag ska göra och vad jag tänker att jag ska försöka göra och det gör att jag ställer mig på bromsen i tanken innan jag ens börjat. Har många negativa tankar om det som varit, nuet, framtiden och om mig själv och min förmåga att bli bättre och skapa förändring. Allt detta skapar stort obehag och otrygghet och mer negativa tankar och jobbiga känskor och ökad ångest.

Jag har väldigt svårt att acceptera att jag känner och tänker som jag gör och försöker kämpa emot allt det jobbiga, upplever det som trams och inbillning vilket gör att jag är väldigt inaktiv och undvikande och inte alls vet i vilken ände jag ska börja.

Just nu lever jag som bara i huvudet bland alla negativa tankarna och känslor som kommer med dom och är helt övertygad om att det är den jag är dvs. dålig, värdelös, lat, oförmögen att förbättra mig osv och alltid har varit och kommer att vara. Är fångad i de negativa uppfattningarna jag har om mig själv och som inte alls hjälper mig framåt i livet, och jag har inte förmågan, villjan eller diciplinen som krävs för att ta mig loss.

Befinner mig så långt ifrån nuet jag skulle kunna vara, vet inte hur jag ska ta mig dit, vart jag ska börja, det är så många vardags saker jag borde ta tag i och få ordning på men så fort jag börjar tänka åt det hållet får jag ångest och vill bara fly undan, blir bombaderad av negativa tankar och obehagliga, jobbiga och svåra känslor som jag inte kan hantera och känner mig då bara ännu mer dålig och oduglig.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här men det satte igång något och det är svårt att reda ut i huvudet.

Det dyker upp så många frågor och funderingar och tankar kring det här just nu att jag blir snurrig, det känns väldigt rörigt i huvudet, måste få till en förändring och rätta till det jag ställt till med få en fungerande vardag där jag får till att göra det som man ska göra, och bör göra för att må fysiskt och psykiskt bra, ta mitt ansvar och göra rätt för mig, men saboterar för mig själv genom att ställa mig på bromsen och fly, låter tankarna oh känslorna styra mig och det jag gör och får då bara mer vatten på kvarnen och bevis för att det jag känner och tänker om mig själv är sant.

 

 

 

 

 

Anmäl
2009-09-27 21:09 #24 av: evrekaw

#23 Jag känner igen det där... Det leder inte någon annan stans än längre ner i nedförsbacken...

Jag tror inte att man, inledningsvis, bara kan komma vidare genom att öva medveten närvaro. Du kanske behöver antidepressiva också... Det ena behöver inte utesluta det andra. Faktum är att även landstinget på flera affektiva avdelningar har börjat använda sig av medveten närvaro, eller mindfulness, som ju är samma sak.

Problemet är att man vill ha snabba resultat. Sådana finns inte... Du måste börja öva i smått och låta allt ta sin tid... Bryta ovanan att mala det som varit och det som ska komma.

Anmäl
2009-09-28 11:53 #25 av: miss79

24 Jag äter mediciner också har provat en del men inte hittat något som fungerar bra än

Det är så svårt att veta vart man ska börja, och hur man ska hantera oviljan att släppa alla negativa, malande och förlamande tankar som snurrar runt i 180 i huvudet, även fast jag vet att de inte hjälper mig frammåt att tänka som jag gör så märker jag att jag protesterar ganska så rejält när jag försöker att bara iakta tankarna och inte identifiera mig med dem. Jag har nu under längre tid haft ett himla tjatter i huvudet som jag inte får tyst på och som är väldigt påfrestande och jag dras med i dem utan att kunna göra något åt det och blir då bara mer irriterad och så blir det bara ännu jobbigare.

Det jag funderar på nu är att jag inte vill göra situationen värre så jag undrar om hur man hanterar det man känner och tänker på ett sätt som inte gör att man bara fortsätter att må ännu dåligare. Hur man kan förhålla sig till tankarna och känslorna på ett friskare sätt än tidigare, så att man inte fortsätter att trycka ner och bara lagra mer och mer skit.

Är det samma sak att försöka tysta tankarna genom att sägga stopp om och om igen eller något annat ord eller ramsa, som att inte låtsas om dem och inte acceptera dem.

 

Anmäl
2009-09-28 15:37 #26 av: evrekaw

#25 Meningen är att du ska känna på känslan dessa tankar ger - utan att värdera känslorna som bra, dåliga, hemska osv. Bara betrakta dem och se att de "bara" är tankar - varken mer eller mindre. Det som har hänt har hänt - hur mycket vi än tänker på det kan vi inte förändra det som varit. Vi kan bara släppa taget och gå vidare.

Det som komma skall kan du inte heller hantera i nuet. Lämna det till framtiden där det hör hemma!

Jag vet att detta är lättare sagt än gjort. Men försök små korta stunder när tankarna mal - försök lite i taget...

Anmäl
2009-10-27 16:27 #27 av: Athlas

Det kändes så skönt att läsa den har artikeln. Detta ska absolut testas. =)

Anmäl
2010-02-15 19:57 #28 av: tinotinto

Tack för alla som skrivit inlägg här. Det gör att jag inte känner mig helt ensam i min vidriga panikångest som har knutit ett grepp om mitt liv.

Jag ska testa nästa attack med tipsen jag fått.

 

Kramar från panikiga mig

Anmäl
2010-02-17 22:08 #29 av: evrekaw

#28 Kram tillbaks! Öva vidareGlad

Anmäl
2010-03-16 13:35 #30 av: isa

putt

Anmäl
2010-03-16 13:47 #31 av: isa

Tack för jättebra och kloka tips evrekaw!

Anmäl
2010-03-16 15:14 #32 av: evrekaw

Tack Iaa! Jag vet verkligen att det fungerar - åtminstone har det inneburit en fantastisk helomvändning i mitt liv...

Men det var inte enkelt - ingen quick-fix.... Det kräver massor av övning och att man accepterar att det även kommer att komma många misslyckanden längs vägen. Vi är alla olika, en del lär sig fortare och andra får öva mycket.

Som när vi lärde oss cykla - åtminstone jag fick begagna mig av många plåster både här och där efter alla vurpor innan jag slutligen fick kläm på hur den där eländiga cykeln skulle hanteras...Tyst

Fråga gärna - jag delar gärna med mig! Glad

Anmäl
2010-03-25 14:05 #33 av: Athlas

Jag hade en av mina många svackor genom åren för kanske 5 månader sen. Grät dagarna i ända och allt var i princip piss å skit (sorry). Jag hittade hit och läste mej till så mycket saker att ta med mej och att tänka på att jag har mått rätt så bra tills för kanske 2-3 veckor sen då jag halkade tillbaka i en svacka igen.

Det är verkligen inte lätt att hålla sej till nuet då tankarna vrider och vänder sej och allt blir till ett enda stort kaos. Det är konstigt hur mycket makt tankarna har. Jag måste ibland intala mej själv flera ggr om dagen att det som snurrar runt i mitt huvud inte är min verklighet utan att det är det som händer NU som är det viktiga.

Det känns som att jag tappat en så stor del av min personlighet genom att jag mått dåligt i så långa perioder i så många år. Jag undrar vart den där "härliga humorn" tagit vägen som mamma brukade tala om. Jag undrar vart lusten att träffa människor och att sitta och prata om allt och ingenting tagit vägen. Nu är jag bara tyst och sitter och stirrar åt ett annat håll och om någon skulle fråga nåt blir det oftast ett -ja, nej, vet inte, kanske eller humm- till gensvar även om jag i huvudet har ett helt  annat och bättre svar, men det känns som att det kvittar.

 

Jag har alltid tagit mej upp så att jag mått hyfsat bra ett tag men nästan aldrig så där toppen bra. Jag är så trött, ledsen och besviken på mej själv och det känns som att jag tjatat hål i huvudet på min mamma, mina syskon och min pojkvän att jag knappt törs visa att jag är ledsen längre. Jag vill att dom ska förstå utan att jag säger nåt men jag vet mycket väl att det inte fungerar så..

Jaja..dax att fortsätta kämpa! Cool

Anmäl
2010-03-30 17:58 #34 av: evrekaw

#33 Bra! Fortsätt kämpa! Och tänk på det positiva, som du själv skriver, du har alltid tagit dig upp - det kommer du att göra den här gången också!Glad

Anmäl
2011-01-07 11:24 #35 av: Jenshej

H

Anmäl
2011-08-06 12:57 #36 av: Shasti

Tummen upp för detta kanoninlägg! Flört Klockrent!

Anmäl
2011-08-06 14:12 #37 av: Mrjag

 Allt som inte är dåligt är bra :)

Anmäl
2012-05-01 21:30 #38 av: Jinx_84

ett annat bra ex. är att man tänker ångeten som ett tåg. Att man t.ex. står på tågrälset och hör och känner att ångest tåget kommer närmare o närmare... i ställe för att stå kvar på tågrälset och bli överkörd av ångesten, så kan man ju lika bra hoppa av spåret och låta tåget tuffa förbi.

Anmäl
2012-07-21 13:03 #39 av: Mrjag

Lycka till :)

Anmäl
2012-09-12 07:40 #40 av: Carmaykela

Hej jag är ny på den här sidan och vet inte riktigt hur det här funka men att tänka på nuet i en attack låter som en jätte bra ide det här ska jag prova!

I nulägget är jag bara pumpad medolika sorters mediciner (ska få mer) som gör att jag mår ännu värre, har inge samtalsterapi eller hjälp alls jag bryter nästan ihop varje dag, kan knappt andas eller gå utanför dörren. Men min doktor säger att jag ser ut att må bra och har god prognosObestämd

Anmäl
2013-01-10 19:46 #41 av: susceptible

Bara av att jag läste ditt inlägg så lättade min pågående ångest! Jag tror absolut på den metoden, men också att det kan vara svårt att hålla sig till den vissa gånger. Man får kämpa.

Ett problem jag skulle se är för när jag och min sambo är ovänner, och vi är mitt uppe i en diskussion där han har lätt för att säga något som sårar mig. Har man då ångest (eller vilket jag då oftast får av diskussionen) på det så bryter man ju ihop totalt, av något man i vanliga fall kanske skulle "sura" över. Att jag fokuserar på nuet är nog precis vad jag gör då, fast det blir på ett negativt vis. Jag har självklart tendens att tänka framåt och bakåt samtidigt, kändes som huvudet på spiken när jag läste inlägget! Jag har alltid varit så i ett förhållande om jag fått ångest över ett problem, haft tankesättet att: det har varit såhär förut, det är så nu, hur blir framtiden då? =ÅNGEST. Har aldrig förstått varför jag varit sådan, men inser ju det nu, det är ångesten som får mig att alltid fastna i då-nu-framöver tankesättet.

Jag måste ju ändå på något sätt vara närvarande under våra diskussioner, så det blir en svår balansgång som oftast misslyckas - resulterar i panikångest...

Anmäl
2013-06-11 17:13 #42 av: Smulan000

Tack så jättemycket för denna fantastiska artikel!

Lider förfärligt av min ångest men hadde precis börjat ana att det är just förmågan att vara närvarande i stunden/nuet som är nyckeln till framgång och allt du skriver bara bekräftar att det jag börjat ana stämmer och att jag är på rätt väg!

Tack!

Nu har jag fått mer kraft att kämpa med detta. Jag skall vinna! 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.