2009-06-30 11:29 #0 av: David

Ungdomsmottagningarnas förebyggande uppdrag när det gäller psykisk hälsa behöver bli tydligare, likaså deras val av behandlingsmetoder.

Att alla ungdomar har möjlighet att söka hjälp vid mottagningarna ger en unik möjlighet att tidigt upptäcka och förebygga psykisk ohälsa. Det frivilliga åtagandet för kommuner och landsting när det gäller ungdomsmottagningar leder emellertid till stora olikheter i landet. Vilken betydelse har det t.ex. att det inte finns en nationell organisations- eller ledningsstruktur och att hälften av mottagningarna har två huvudmän? Det kan finnas lokala riktlinjer för verksamheten men mottagningar kan också sakna ett formellt uppdrag.

Ungdomsmottagningarna erbjuder ett stort antal metoder och arbetssätt. Mängden metoder och arbetssätt kan vara motiverad men också spegla kunskaps- eller resursbrist. En verksamhet som använder många metoder, men där dessa saknar vetenskaplig dokumentation, kan ha större kvalitativa brister än en verksamhet som använder få men evidensbaserade metoder.

MI och KBT

Majoriteten av ungdomsmottagningarna uppger att de arbetar med att förebygga och upptäcka tecken på psykisk ohälsa. Nästan alla mottagningar uppger också att de arbetar med individuellt samtalsstöd. Samstämmigheten i metodval är låg och det är inte ovanligt att det förekommer tämligen omfattande behandlingsarbete. De metoder som används oftast är Motiverande samtal (MI) och Kognitiv beteendeterapi (KBT). Frågan är om de använda metoderna och arbetssätten ger tillräckligt underlag för att identifiera och bedöma psykisk ohälsa. Vilket beslutsstöd har personalen för att avgöra när problemen är så allvarliga att ungdomar behöver slussas vidare till mer specialiserad hjälp?

Läs mer om ungdomsmottagningarnas arbete och hitta din närmaste mottagning på www.umo.se