Ångestsjukdomar

Ångest bör behandlas med KBT

2009-06-30 11:12 #0 av: David

Vid depression och ångest bör hälso- och sjukvården i många fall ge psykologisk behandling och framförallt kognitiv beteendeterapi (KBT). Det framgår av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom.

KBT ger lika bra resultat som läkemedel både när det gäller individens symtom och möjligheterna att fungera på samma sätt som innan personen blev sjuk. Till skillnad mot läkemedelsbehandling ger KBT-behandling inte heller några biverkningar.

Brist på utbildad personal

Även om det ser olika ut i landet finns idag inte tillräckligt med KBT-utbildad personal inom primärvården och psykiatrin. För att kunna följa riktlinjerna behövs det därför en stor och långsiktig satsning inom regioner och landsting för att patienterna ska kunna erbjudas de behandlingar som Socialstyrelsen rekommenderar.

Källa: Socialstyrelsen

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-30 11:43 #1 av: David

Hur ser det ut för dig? Har du kontakt med psykiatrin? Vad är det för behandling de erbjuder dig?

Samtalsstöd? Kanske KBT? Eller bara medicinering?

 

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Anmäl
2009-06-30 15:14 #2 av: HannaM

Bara samtalsstöd just nu men samtalsstödet drar åt dbthållet och vinklar gärna samtalen lite ditåt utan att det för den skull är ren dbt behandling.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-06-30 16:41 #3 av: Yeay

Ingenting alls just nu. Men läkaren jag var hos i förra veckan skulle kontakta en psykolog som jobbade med KBT så lär få ett brev snart ang. det.

Anmäl
2009-06-30 21:02 #4 av: SaaraE

samtalstöd, kbt och grupp relaterad behandling.

Anmäl
2009-07-01 00:06 #5 av: patti2

Jag går i KBT, det funkar bra tycker jag, men det ä rätt kämpigt, det är mycket man förväntas göra på egen hand. Varje vecka blir jag tvungen att utsätta mig för sådant som framkallar ångest. Vissa dagar funkar det bättre andra sämre, jag har varit beredd att ge upp flera gånger. När jag har struntat i att genomföra övningarna känner jag mig dessutom som en olydig elev som inte har gjort läxan.

Anmäl
2009-07-17 18:15 #6 av: thereseah

I nuläget har jag bara atarax att förlita mig på. Har gått hos en kurator några gånger men det har inte hjälpt mycket. I höst skall jag förhoppningsvis få börja med KBT.

När min ångest var som allra värst så ringde jag till en psyk-mottagning för att få hjälp men de sa att jag inte var "sjuk nog". Vet inte riktigt vad de menade med det men ja... I nuläget har jag i alla fall bara piller.

Anmäl
2009-07-18 00:23 #8 av: Yeay

Nu är det bestämt att jag ska börja med KBT snart. Det är ganska läskigt faktiskt, tror det kommer gå riktigt dåligt då jag inte klarar av press överhuvudtaget och pressad kommer jag bli om jag får övningar jag förväntas utföra. Men hoppas väl iallafall att det funkar, men får väl se :)

Anmäl
2009-07-18 00:45 #10 av: patti2

Ja lycka till Yeay. Det fungerar ju inte alls för mig heller just nu, men det finns ju en massa forskning som visar att det är det bästa sättet att lära sig hantera ångesten, så jag tänker inte ge upp hoppet.

Anmäl
2009-07-18 00:50 #12 av: Yeay

Jag hade trott på det, om det inte vore för det att jag så löjligt lätt känner mig pressad... Men jag hoppas väl fortfarande att möjligheten finns att det hjälper så jag ska iaf ge det ett försök. Kan det hjälpa så finns det ju ingen anledning att inte prova :) Funderar på att starta en blogg som du (veganen) tipsade mig om att göra i en annan tråd, då kan man ju nämna det där. Men vet inte om jag vågar än, rädd för att någon kommer lista ut att det är jag om någon jag känner skulle hitta den på något mystiskt vis. Samma känner jag här inne ibland :P Men skulle ju vara skönt att kunna skriva av sig och så där iaf :)

Anmäl
2009-07-18 00:52 #13 av: HannaM

Det kan fungera. Absolut. Jag vet folk som fått kanonhjälp av det. Hoppas bara du får en terapeut som kan förstå dig och göra saker i din takt så det inte blir för pressat, då faller det ju även om det i princip är bra.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-07-18 00:54 #15 av: Yeay

#13 Jag nämnde för han på vårat förra samtal att jag var väldigt känslig för press och väldigt lätt kände mig pressad även om jag kanske inte borde det. Det lät på honom som att han förstod iaf och han sa att om det är så, så får vi helt enkelt ta det vääldigt lungt. Så jag hoppas på att det funkar, men tveksam är jag än så länge. Får väl se hur jag känner när det väl kommer igång :)

Anmäl
2009-07-18 01:00 #17 av: Yeay

Ja, testa vill jag iallafall. Känner jag mig alltför pressad är det ju bara att säga att jag inte orkar med det. Men gud vad skönt det skulle vara om det kunde hjälpa ens lite!

Anmäl
2009-07-18 01:02 #18 av: HannaM

#17 det håller jag lala tummar jag kan hitta för att det ska göra

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-07-18 01:04 #19 av: Yeay

#18 :)

Anmäl
2009-07-18 01:06 #21 av: Yeay

Jag är 18 år, något speciellt du tänkte på? :)

Anmäl
2009-07-18 01:10 #23 av: Yeay

#22 Men 23 år är ju inte spec gammalt :)

Anmäl
2009-07-18 01:11 #24 av: HannaM

23 är ingenting. Jag är lika gammal och tänker inte ge upp, det finns många många många år kvar att må bra på. När vi är dubbelt så gamla som vi är ju har vi fortfarande chansen att ha ett liv vi trivs med, ett jobb som fungerar och framtidsdrömmar.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-07-18 01:20 #26 av: HannaM

#25 du har inte provat dbt, etc, psykodynamisk terapi, hypnos... än finns det aletrnativ. Men det viktigaste för att bli frisk är att själv kunna finna någon form av motivation, om man alltid avfärdar allt kommer det itne fungera

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-07-18 01:25 #27 av: Yeay

#25 Oj, det var en del du testat! Själv har jag inte sökt hjälp förrens för några få veckor sedan trots att jag mått skit sedan jag var 12. Alltid fått höra av andra att min blyghet (min psykolog tror dock att jag har social fobi, men ingen diagnos än iaf), att jag vart så arg osv har berott på allt det där med tonåren och hormoner osv. Så hittills blir KBT det första jag testar faktiskt. Men jag hoppas du hittar din kämpaglöd och motivation till att lyckas må bättre, än har du som HannaM säger många år kvar där du kan må bra och det finns mer att testa och förhoppningsvis fungerar något av det bra på just dig :)

Anmäl
2009-07-19 19:37 #30 av: Aviendha

Psykodynamisk terapi är inte bara för de med tvångstankar, det är ev ett alternativ jag ska testa och jag har ""bara" ångest och depression.

Sen får man ju inte heller glömma att många behandlingar är tidskrävande, det kan krävas år innan man märker av resultat och man måste jobba konstant med det. Det är ju det som är det jobbigaste, man må¨ste kämpa själv, för tyvärr kan ingen annan hela en, det måste komma inifrån, men man kan få hjälp med verktygen.

EMDR tex är ännu en behandlingsmetod, jag fick inte testa den tillräckligt men den hade kunnat lösa upp en av alla de hundra krutor man har. En metod kanske inte heller fungerar på allt, men varje lindring är värd kampen.

Anmäl
2009-07-19 23:58 #32 av: sayuri

För mig är det just nu bara medecinering men jag har samtidigt min AS utredning. Det går lite trögt rent allmänt för mig men jag hoppas att det i det långa loppet kommer hjälpa mig att äntligen få den hjälp som jag behövt i hela mitt liv. Jag tror inte nämnvärt mycket på läkarhjälp utan är en envis typ som är något envis i tankesättet "kan bäst själv". Tyvärr har det även visat sig så att jag också uppenbarligen kan bäst själv då jag kommit många ggr längre på egen maskin och genom ren vilja snarare än att gå genom myndigheter och liknande folk. Fast nog skulle det ha varit bra trevligt om man fick någon hjälp så man faktiskt hade någon energi kvar att faktiskt göra något med slitt liv, mer än att kämpa för att må lite, lite bättre.

Som det är nu så äter jag dels humörreglerande ämne, lugnande aömnmedel? och något annat som också var för humöret eller ångersten. Medecinen funkar så till den grad att jag iaf orkar tänka på att gå ur sängen innan ett på dagen.

Anmäl
2009-07-20 05:24 #33 av: Reviresco

Senaste kontakten jag hade med någon professionell person var för snart två år sedan, då gick jag DBT i stan i Stockholm. Hade en fantastisk psykolog att prata med, Jonas, han var bäst. Har alltid haft lättare för att prata med män än med kvinnor av någon anledning. Kanske är det så att kvinnorna får sådana instinktiva moderskänslor och blir "för mycket" helt enkelt.

Tycker det är synd att Jonas inte bara arbetade som vanlig psykolog utan var helt bunden till DBT-projektet, annars hade jag gärna fortsatt hos honom. Men jag kände inte att jag var redo att lägga så mycket tid på att ta hand om mig själv då. Hade först bara samtal med Jonas, men i DBT ingår ju "gruppövningar" eller vad man ska kalla det också, och det kände jag inte att jag hade tid att ägna mig åt då jag precis skulle börja natur några månader senare.

Pratade även om anti-depp ett tag men jag ville inte bli hjälpt av piller. Respekterar såklart andra som äter mediciner av olika slag.

Anmäl
2009-07-21 05:20 #35 av: vildangel

Hej

Jag går hos en kurator som är inriktad både KBT och DBT men det är utifrån DBT vi jobbar.

Jag har varit på ett behndlingshem i sju månader som jobbar enbart DBT inriktat.

Sen har jag fått hjälp av att träffa min läkare rätt ofta, samt en sjuksköterska varannan vecka - får min medicin hos henne.

 

Sen har jag en sk. city grupp som jag träffar en gång i veckan - tränar social fobi, eller bara pratar lite olika vad jag behöver och hur vi lägger upp det.

Sedan har jag även en personligkontakt person. Vi träffas ca en gång i veckan och hittar på lite olika saker. utifrån vad jag vill behiv osv.

Sen har jag har ett PO. Personligt ombud - hon var fruktansvärt bra !! Går att söka allt detta genom landstinget/kommunen.

Fråga vad det finns för hjälpa att få - den finns där !!!

 

men det är mycket tjat och " förskning" som behövs- mår man dåligt så orkar man dessutom ofta inte göra all denna forskning själv, utan det är bra om man har någon med sig.

Jag har som sagt tjatat o tjatat under två års tid för att ens få komma till behandlingshemmet.

 

Sen när jag kom därifrån så hade jag KRAV på vilken hjälp jag skulle ha när jag kom hem !

Och det fick jag.

SÅ KÄMPA !!!!

Ge allt en chans , säg inte nej innan du ens provat !

Det är ju dessutom mycket personkemi som ska stämma.

Jag har hittat rätt nu efter alla år.

Är så glad för det !

Anmäl
2010-09-21 22:59 #36 av: Vargflickan

Jag fick KBT för min GAD. Var inte en fullt utbildad KBT-are utan hon hade väl gått ett steg eller så. Till en början var jag ganska negativ, trots att jag egentligen är en öppen person. Jag var skeptisk till hennes brist på utbildning och erfarenhet och även till hela BKT-grejen. Jag mådde dåligt och ville prata om mina upplevelser. Under själva KBT-sessionerna pratades det inte om orsaken till min ångest, utan OM min ångest, vilket jag tyckte var konstigt...

Till en början gillade jag inte alls konceptet alltså. Det var till och med så illa att jag tillslut funderarde på att hoppa av men hade sån tur att jag då fick stöd av anhöriga som fick mig att fortsätta. Jag började min KBT i juni och har sen dess gått en gång i veckan fram tills alldeles nyligt och jag anser mig faktiskt "botad". Jag är fri från ångest, jag mår bra, livet är lätt igen och jag älskar det! Så för mig har det hjälpt.

Jag tror att mycket handlar om att hitta sitt sätt, vilken även jag och min läkare pratade om då jag först sökte hjälp. Jag fick i princip välja själv om jag ville ha medicinering, KBT eller samtalsterapi. Han la fram för- och nackdelar med samtliga behandlingar och lät mig ta ett beslut och det tyckte jag var klokt. Man måste själv få välja det man tror att man kan lyckas med. Fungerar inte det ena så kanske det andra är rätt istället. Det gäller att prova sig fram!

Det är den enda och förhoppningsvis sista kontakten jag haft med "psykiatrin" (egentligen går ju detta under primärvård).

 

Anmäl