Andnings o avslappningsövningar ?!

Jag anser att det finns massor med missförstånd när det gäller andning.

Du får höra det från massor av håll, andas.

Det jag har observerat när jag hjälper mina klienter är att de andas med sin hjärna.

De förstår först inte vad det är jag menar när jag säger att de ska andas.

De försöker tänka ut hur de ska andas.

Detta är inte att andas, detta är att överleva.

Andningen blir mycket mer naturlig när den kommer från ditt hjärta.

Då finns det nämligen ingen tanke bakom andningen, då bara gör man den, då bara andas man.

Det är först när hela kroppen är i balans som andningen kan komma till sin fulla rätt. Det är först i detta tillståndet som kroppen klarar av att ta upp syret i mycket högre grad och föra det vidare ut i hela kroppen.

Det är först i detta tillståndet som vi kan tillgodogöra oss så mycket mer av det som vi andas in.

Det hela handlar om avslappning. Avslappning utan krav, avslappning utan stress, avslappning utan måsten.

Slappna av mycket mer och mycket oftare, då kommer andningen att infinna sig. Då kommer andningen att återigen bli en naturlig del av den du är.

Jag lyckades lära mig när attackerna var/är påväg, och fick rådet att göra avslappnande övningar från min EMDR behandling, ungefär tänka på avslappnande plats tills det omsluter en och attacken vänder. Tyvärr så lyckades jag, men inte genom avslappning, utan genom min sedvanliga stenhårda kontroll på mig själv. När jag då inte lyckades avvärja attackerna så kommer de mycket hårdare än de tidigare i stället. Jag kan helt enkelt inte slappna av helt och hållet., men det hade nog vart skönt ;)

Något som hjälper mig när jag får attacker ute på stan är medveten närvaro. Stanna, blunda och lyssna... Andas djupa andettag medan du lyssnar på vad som händer runt omkring. Känn att du är i din kropp, i din värld och stanna där tills attacken släpper.

Föreslagsvis är att man går och ställer sig i ett hörn  där man inte blir påkörd eller i vägen. :)

Jag har fått lära mig att vid en panikångestattack ska jag andas in,djupa andetag ända nerifrån magen, genom näsan och andas ut jättesakta med små "puffar" genom munnen, med lite öppen mun.

Då sänks pulsen automatiskt i kroppen och det hjälper faktiskt lite grann. Detta hjälper på det sättet att man känner att man har kontroll över andningen, men kanske inte kontroll över hela situationen. Men i och med att man får känna att man i alla fall har kontrollen över andningen så får man känna att man inte är helt utelämnad till ångesten. 

Önskar jag kunde lära mig att slappna av genom att andas rätt.. hoppas verkligen övning ger färdighet som läkaren säger, tycker det bara känns onaturligt och konstigt.. sen får jag då inte ner nån luft i magen, är det inte till lungorna dom ska?

#5

När du andas så fylls dina lungor med luft. Magen fylls andrig med luft men det kan verkligen se ut som om den gör det.

Om du lyckas fylla lungorna ordentligt och samtidigt slappnar av i hela magtrakten så kommer du att se väldigt gravid ut =)

Om du lyckas med detta så har du lyckats med att göra det som vi sångare eftersträvar. Nämligen med att få buk/mage/diafragman att arbeta tillsammans med din andning.

Du kan prova på detta om du vill med följande övning.

Tänka dig att du tar ett andetag och inte har någonlivrem som snörper åt runt magen. Tänker dig att du ska härma utseendet av en gravid kvinna i nionde månaden.

Försök nu att låta bli att tänka att du ska gå på en catwalk och se snygg ut. Detta kommer inte att hjälpa dig med andningen.

Andas ut all luft ur sin kropp, lite mer än du normalt andas ut. Håll sedan andan någon sekund.

För att underlätta ytterligare så kan du öppna upp munnen och släppa in massor med luft. När du lärt dig grundtekniken kan du andas som vanligt genom näsan .

Gör om detta tills du ser att magen blir riktigt gravid.

Detta är en väldigt bra övning för att snabbt lugna ner sig och samla ihop sina tankar.

Lycka till med andandet...

Försökte detta sittandes nu men antingen går det ner i magen, eller jag spänner ut magen för o bli "gravid" men då kan jag inte samtidigt fylla lungorna med luft.

Drar jag ett djupt andetag med lungorna så känns det mer som jag är gravid i bröstkorgen, att den spänns ut, inte magen... o så känns allt fel och jag tror att jag inte kan andas alls.

Ska man göra detta sittandes, ståendes, liggandes?

Enklast är det stående, därefter liggande. Om du sitter ner så kommer benen att delvis hindra magen från att expandera fullt ut men det är så pass lite så det går bra att göra det även sittandes. Enklast blir de dock om du står upp.

Om du upplever att detta inte fungerar så ha lite tålamod. Gör övningen dagligen i en månad och se om du får någon förändring i ditt sätt att andas.

Viljan är ett väldigt kraftfullt verktyg.

Tänk dig att du står upp och andas ut all luft ut din kropp, all luft.

Håll sedan andan så pass länge att du känner att nu kan jag inte hålla andan något längre.

Öppna nu upp din mun fullt och känn hur luften strömmar in i din kropp.

När du gör på detta viset så kommer du inte hinna "tänka" hur du ska andas. Du behöver luften så pass mycket att du bara har tid att öppna upp och ta emot luften som nu strömmar in i din kropp. Gör denna övning dagligdags tills du märker en förändring i ditt sätt att andas.

När det gått en tid så kommer du att märka att din kroppshållning kommer att förändras. Av den enkla orsaken att du slappnar av mer och då kan du lättare räta på din rygg. Tidigare så satt det så pass mycket spänningar lagrade i din kropp så det var svårt att räta på ryggen eftersom dessa spänningar som du bar på med dig motverkade detta.

Det är väldigt vanligt att vi andas bara i våra lungor. Du kan lätt se detta om du tittar på en grupp personer och ber dom göra denna andningsövning. Säkert nio av tio kommer att göra precis som du. Andas med lungorna. Du kan se detta genom att titta på hur de spänner sig när de andas. Någras axlar kommer att åka upp närmare huvudet. Flera av dessa personer kommer att ha en eller båda sina axlar lätt framåtböjda, dvs närmare framsidan än baksidan. Du kan säkert se massor med andra saker som dessa personer ägnar sig åt när de inte andas fullt ut.

Det som händer när axlarna är framåtböjda är att vi krymper lungans förmåga att ta upp syre. Vi skapar ett omedvetet konstant tryck på lungorna. Om axlarna åker upp när vi andas så spänner vi oss även där omedvetet varje andetag.

Varför det blivit såhär kan ha många förklaringar med det jag observerat är att det alltid är relaterat till ett minne som lagrats i personens kroppen. När man lagrar väldigt starka känslor i sin kropp under en väldigt lång tid så är det inte ovanligt att dessa minnen till slut börja manifestera sig fysiskt i kroppen.

Jag har utvecklat en teknik där jag kan "se" dessa låsningar som sitter i människor. Om du vill veta mer om hur jag kan "se" detta. Läs då min profil

Ja du catlins..jag är också rädd för att sluta andas..kan inga knep då det gäller panikångesten..har försökt med avslappning i grupp flera ggr. men blir bara så förbannad på mig själv varje gång..för JAG kan inte slappna av i grupp..alla andra kan men inte JAG inte..behöver träna på att andas rätt själv tror jag men jag har ju aldrig tid eller rättare sagt jag glömmer av det..det finns så mycket annat i mitt huvud hela tiden..

Mm övning ger färdighet säger flera, men öva på att andas känns så konstigt på nå vis.

Sen verkar det som att när de värsta attackerna slår till så hjälper inga andningsövningar i världen ändå..